74. Tusenårsriket 9

(null)



Nu kanske någon tror att jag försöker skriva en serie för att folk ska ha något att läsa genom hela tusenårsriket. Riktigt så lång kommer den inte att bli. Men saken är den att tusenårsriket är ett av de ämnen, om inte det ämne, som behandlas allra mest i hela bibeln. Därför kommer jag att fortsätta lite till.


Uppenbarelseboken handlar som sagt om hur Jesus tar tillbaks sitt styre över världen. Den vers som många ser som den centrala i Uppenbarelseboken, alltså den vers som boken är uppbyggd runt, är följande:


"Och den sjunde ängeln blåste i sin basun, och då hördes i himlen starka röster som sa: Denna världens riken tillhör nu vår Herre och hans Smorde och han ska regera i evigheternas evigheter."

Uppenbarelseboken 11:15


(Att det proklameras att riket tillhör Jesus redan då den sjunde ängeln blåser i sin basun beror antagligen på att effekterna av den sjunde basunen pågår ända tills Jesus kommer tillbaks.)


Uppenbarelseboken kan delas upp i tre delar. Dessa delar förklaras i kapitel 1 vers 19.


"Skriv det du har sett, vad som nu är och vad som ska ske härefter."

Uppenbarelseboken 1:19


"Det du har sett" var ju uppenbarelsen av Jesus i kapitel 1 vers 10-18. "Vad som nu är" hittar vi i breven till de sju församlingarna i kapitel 2 till 3. Och"vad som ska ske härefter" är resten av boken, alltså kapitel 4 till 22. I början av kapitel 4 blir Johannes tagen till himlen, där han får se bland annat Guds tron. Vad som händer sedan är följande:


"Och jag såg i höger hand på honom som satt på tronen en bokrulle med skrift på insidan och utsidan, förseglad med sju sigill. Och jag såg en väldig ängel, som förkunnade med hög röst: Vem är värdig att öppna bokrullen och bryta dess sigill? Men ingen i himlen eller på jorden eller under jorden kunde öppna bokrullen, och inte heller se i den. Och jag grät mycket, eftersom det inte fanns någon som var värdig att öppna och läsa bokrullen, och inte heller se i den."

Uppenbarelseboken 5:1-4


En bokrulle med flera sigill på måste ha lett de tidiga läsarnas tankar till någon typ av kontrakt. Ett vanligt sätt att skriva ner ett kontrakt på den tiden var nämligen att man skrev ner kontraktets anspråk, regler och så vidare. Sedan rullade man ihop rullen och satte sina sigill på kontraktet. Efteråt kunde man göra ändringar eller tillägg till kontraktet, rulla lite till och sedan sätta sina sigill utanpå det, och så vidare. På utsidan av rullen skrev man sedan i korta ordalag vad kontraktet innehöll. Så kontraktet hade alltså text på både insidan och utsidan.


Man har även hittat avtal, eller överlåtelsebrev, som skrevs då en regent skulle överlämna sitt styre till en annan, till exempel sin son. Dessa är utformade på liknande sätt med flera sigill från olika vittnen. 


Läser vi hela kapitel 5 så ser vi vad kontraktet kan tänkas innehålla. Här är ett par ledtrådar:


"Men en av de äldste sa till mig: Gråt inte. Se, lejonet av Juda stam, Davids rot, har vunnit seger, så han kan öppna bokrullen och bryta dess sju sigill."

Uppenbarelseboken 5:5


"Och när han tog bokrullen, föll de fyra varelserna och de tjugofyra äldste ner inför Lammet. Var och en hade harpor och skålar av guld, fulla med rökelse, som är de heligas böner. Och de sjöng en ny sång och sa: Du är värdig att ta bokrullen och öppna dess sigill, för du blev slaktad och har friköpt oss åt Gud med ditt blod från alla stammar och språk och folk och folkslag, och har gjort oss till kungar och präster åt vår Gud och vi ska regera på jorden."

Uppenbarelseboken 5:8-10


"Och jag såg och hörde rösten av många änglar runt omkring tronen och varelserna och de äldste, och deras antal var tio tusen gånger tio tusen, tusen och åter tusen. De sa med hög röst: Lammet, som blev slaktat är värdigt att ta emot makten och få rikedom och vishet och styrka och ära och pris och lovsång. Och allt skapat, som är i himlen och på jorden och under jorden och de som är på havet, och allt som finns i dem hörde jag säga: Honom, som sitter på tronen, och Lammet, tillhör välsignelsen och äran och priset och makten i evigheternas evigheter."

Uppenbarelseboken 5:11-13


Lammet, alltså Jesus, har alltså i och med sin död och uppståndelse vunnit rätten att öppna bokrullen och därmed bryta kontraktet. Ett kontrakt som verkar vara tätt sammankopplat med rätten att regera över jorden.


Som jag varit inne på tidigare så beskrivs världen i sitt nuvarande stadium som lagd under djävulens styre. Men i och med sin död och uppståndelse så vann alltså Jesus rätten att bryta det kontrakt som djävulen haft ända sedan syndafallet.


Johannes skriver ju att han grät mycket eftersom det inte fanns någon som var värdig att öppna bokrullen. Och det är klart att om bokrullen nu är ett kontrakt som har med vem som är världens härskare att göra. Och om det inte finns någon som är värdig att bryta kontraktet. Då kommer ju allt att pågå precis som det gör nu. Synd, våld, girighet, högmod och död kommer alltid att styra världen vi lever i. Och då finns det ju all anledning att gråta mycket.



En annan sak som upptar en stor del av Uppenbarelseboken är alla de plågor som jordens invånare drabbas av under den sjuåriga vedermödan. Det är förstås ingen rolig läsning, men när vi läser om dessa plågor så förs ju våra tankar även till en annan tid i historien. Många av de plågor som beskrivs i Uppenbarelseboken påminner nämligen väldigt mycket om de plågor som drabbade Egypten precis innan Mose ledde Israels folk ut därifrån. Skillnaden är att plågorna i Uppenbarelseboken är mycket, mycket värre, och att de drabbar hela världen. Jesus sa ju själv om tiden för dessa plågor:


"För då ska det bli en stor vedermöda, som inte har varit från världens begynnelse intill nu, inte heller någonsin mer ska bli."

Matteusevangeliet 24:21


I Andra Mosebok berättas om hur Nilens vatten förvandlades till blod. I Uppenbarelseboken står det först att en tredjedel av vattnet, sedan allt vatten förvandlas till blod. I Andra Mosebok kan vi läsa om gräshoppor som plågade Egyptierna. I Uppenbarelseboken står det om demoner som liknas vid gräshoppor som plågar jordens befolkning i fem månader. Något liknande ser vi med paddor. Sedan beskrivs även sådant som flugor, svåra bölder, mörker, och så vidare. 


Men likheterna slutar inte där. Även anledningarna till plågorna påminner om varandra. I Andra Moseboken ser vi hur Gud genom dessa plågor befriar sitt folk från slaveriet i Egypten. I Uppenbarelseboken befriar och upprättar Gud sitt folk efter allt de blivit utsatta för i den här världen. I Andra Mosebok straffar Gud dem som förslavat Hans folk. Men Han straffar även, och kanske framför allt, deras falska gudar. 


Egyptierna hade nämligen en mängd olika gudar som de tillbad. Man dyrkade till exempel Nilen, eller rättare Sobek, som var Nilens gud (Nilens vatten blev till blod). De dyrkade fertilitetsgudinnan Heket, vars huvud såg ut som en paddas. Deras skapargud, Khepri, hade ett huvud som såg ut som en flugas. Isis var gudinnan av medicin (bölder). Och slutligen, deras kanske mest kända gud Ra, solguden (mörker). Genom dessa tio plågor så visade Gud att de inte alls var några verkliga gudar, utan att det var Han som rådde över alla dessa områden.


På samma sätt kan man se hur Gud ger sig på vår tid stora gudar under vedermödan. Och vad har vi för gudar då? Här kommer några som du kanske känner igen. Hälsa (det kommer att bli svåra pandemier). Skönhet (bölder kommer att blossa upp på alla dem som tagit vilddjurets märke). Pengar (världsekonomin kommer att krascha). Miljön, eller Gaia, (det kommer att bli jordbävningar, hagelstormar, och enorma skogsbränder).


Under den tid som dessa plågor pågår kommer många att välja den väg som Egyptens Farao valde. De kommer att förhärda sina hjärtan och vägra att omvända sig. Men andra kommer att se på allt som händer och inse att Gud är Gud. För det är ju lite så vi människor fungerar. När allt är bra, när vi är friska och har det gott ställt så är det inte många av oss som över huvud taget tänker på Gud. Men när något svårt drabbar oss, då blir vi plötsligt mer öppna för att det kan finnas något som är större än oss själva. Så i allt detta som kommer att komma över världen så ser vi Guds längtan efter att alla människor ska omvända sig. 


"Herren är inte sen eller dröjer med det som han har lovat, såsom en del menar, utan han har tålamod med oss och vill inte att någon ska gå förlorad, utan att alla ska få tid att omvända sig."

Andra Petrusbrevet 3:9


Som jag skrev i första delen av den här serien så har Gud lovat att en rest av Israels folk ska bli räddad. Om vi läser och försöker få en bild av bibelns kronologi så verkar dessa plågor vara vad som behövs för att en tredjedel av Israels folk slutligen ska omvända sig och ta emot Jesus som sin Messias.


"Det ska ske i hela landet, säger Herren, att två tredjedelar ska utrotas och gå under, men en tredjedel ska lämnas kvar. Den tredjedelen ska jag låta gå genom eld. Jag ska rena dem som man renar silver, pröva dem som man prövar guld. De ska åkalla mitt namn och jag ska bönhöra dem. Jag ska säga: "Detta är mitt folk." Och de ska svara: " Herren är min Gud.""

Sakarja 13:8-9


"För jag säger er: Härefter ska ni inte se mig, förrän ni säger: Välsignad är han som kommer i Herrens namn."

Matteusevangeliet 23:39


Gud har alltså en plan för sin skapelse. Han har gett oss en fri vilja, och Han vet att många av oss kommer att vända sig emot Honom. Men Han vill ändå att alla människor ska få tid och möjlighet att omvända sig och tro på Honom. Ingen kan någonsin säga att Gud har gjort fel, att Han varit orättvis, eller att de inte fått chansen att välja Honom. 


Det finns en stor grupp kristna i världen, främst i Amerika skulle jag säga, som kallar sig Kalvinister. De framhäver på ett mycket starkt sätt Guds suveränitet. Och det gör de ju rätt i. Gud är ju suverän. Men när de gör det så talar de samtidigt om människans totala oförmåga att välja, eftersom Gud är suverän. Deras slutsats blir då att det är Gud som väljer vem som ska omvända sig och bli frälst. Därmed är det också Gud som bestämmer vem som ska kastas i helvetet. Det här är en mycket olycklig slutsats anser jag. För när vi läser världens mest citerade bibelvers i sin kontext så ser vi tydligt att varje människa har ett val att göra. 


"Och såsom Mose lyfte upp ormen i öknen, så måste Människosonen lyftas upp, för att var och en som tror på honom inte ska gå förlorad, utan ha evigt liv. Ty så älskade Gud världen att han gav sin enfödde Son, för att var och en som tror på honom inte ska gå förlorad utan ha evigt liv. För Gud sände inte sin Son till världen för att döma världen utan för att världen skulle bli frälst genom honom. Den som tror på honom blir inte dömd, men den som inte tror är redan dömd, eftersom han inte har trott på Guds enfödde Sons namn. Men detta är domen, att ljuset har kommit in i världen, och människorna älskade mörkret mer än ljuset, eftersom deras gärningar var onda."

Johannesevangeliet 3:14-19


Det fantastiska när man läser sådana avsnitt i bibeln som Andra Mosebok och Uppenbarelseboken som jag skrivit om här, är att Gud är så suverän att Han kan använda vår fria vilja till att genomföra sin perfekta plan för sin skapelse. Och i den planen ingår att Jesus ska bryta djävulens kontrakt med skapelsen, straffa världen för dess synd, befria och upprätta sitt folk, och regera över hela jorden från sin tron i Jerusalem under en tidsperiod av ett tusen år.


Men varför?




Allmänt, Andlighet, Apologetik, Bibel, Religion, Teologi | |
Upp