Ur-Cellen?
Om du tar en promenad i en skog eller en park någon dag så kommer det allra mesta du omges av att vara levande organismer. Allt från träd, blommor och gräs till ekorrar, myror och älgar. Men vart kommer egentligen livet ifrån?
Enligt den mest använda naturalistiska, eller evolutionistiska, modellen uppstod liv ur vad man brukar kalla en förhistorisk soppa. Alltså någon typ av pöl som råkade innehålla alla de ämnen som behövs för att skapa liv. Pölen laddades med energi, antagligen av en blixt, och det första livet uppstod på planeten jorden. Den första cellen, alltså ur-cellen, utvecklades sedan genom den evolutionistiska processen till allt levande vi ser idag.
Men när Charles Darwin för ungefär 150 år sedan lade fram sin hypotes om att olika arter över lång tid hade utvecklats från en simpel cell så var det mycket han inte hade en aning om. När man, med den teknik som fanns att tillgå då, tittade på en cell så såg man en liten klump som verkade leva. När man nu, med den teknik som finns idag, ser på en likadan cell så ser man en värld av detaljer.
Någon har liknat en cell med en större stad. Typ New York. Den har sin egen polis, sin egen tunnelbana, sitt eget postsystem, sitt eget energinät och så vidare.
Vad jag skulle vilja börja med att ta upp den här gången är något som kallas oreducerbar komplexitet. Ett vanligt exempel man kan demonstrera det här med är en helt vanlig råttfälla. Den består av ett antal delar som bara går att reducera till en viss gräns innan den slutar fungera. Tar man till exempel bort fjädern, haspen eller plattan allt sitter fast i så fungerar den helt enkelt inte längre. Allt måste vara på plats samtidigt för att råttfällan ska fungera. Likadant är det med delar av de celler vi är uppbyggda av.
En viktig del av cellen som har blivit lite av en kändis på senare tid är F1-ATPase motorn. (Det är den som du kan se en modell av på bilden ovan.) Den förser cellen som den finns i med ATP, eller energi enkelt förklarat, och den består av 9 komponenter som alla behövs samtidigt för att den ska fungera. Den ser ut ungefär som en utombordsmotor på en båt och utan den fungerar inte cellen, och inte livet i den heller. Alla de här 9 komponenterna måste alltså av en ren slump ha ordnat sig perfekt och satt igång att göra sitt jobb när en pöl med soppa blev träffad av en blixt, typ. Och det här är bara en av alla de funktioner som behövs för att en cell över huvud taget ska kunna fungera.
Jag vet att det är ett uttjatat exempel, men det är verkligen som om en storm skulle dra fram genom ett skrotupplag, och när den dragit förbi så står det en fullt fungerande Boeing 747 där. Med en egen personlighet.
Då tycker jag faktiskt att det här låter mer troligt:
"Och Herren Gud formade människan av jord från marken och blåste in livsande i hennes näsa. Så blev människan en levande varelse."
Första Mosebok 2:7
För att alla de här olika delarna i en cell ska fungera så behövs även en massa information. Och inte bara informationen i sig. För om information ska fungera så måste det ju också finnas något eller någon som kan ta emot informationen. Lite som koderna i ett dataprogram. En programmerare skriver vad programmet ska utföra. Men för att det ska hända något så behövs en processor som läser koderna och skickar dem vidare till alla komponenter i datorn. Rätt information till rätt plats.
Inom datavärlden används fortfarande oftast det binära talsystemet. Det här systemet består av två variabler. Ettor och nollor. Varje cell i din kropp fungerar på ungefär samma sätt. Men här består språket av fyra variabler. Information från DNA-strängarna går ut i cellen och talar om för den vad den ska göra, vad den ska bli, och så vidare. Alltså du ska bli en hjärncell och du ska bli en blodcell. Cellen läser av informationen och handlar efter den.
Det här med uppkomsten av DNA rent fysiskt är något som är svårt att förklara ur en rent naturalistisk synvinkel. För man hamnar liksom i ett sånt där moment 22. Vilken kom först hönan eller ägget? DNA behöver nämligen enzymer för att bildas, men för att enzymer ska bildas behövs DNA.
Men den stora frågan när det gäller DNA är förstås: Vart kommer den här informationen ifrån? Kan information plötsligt dyka upp i död materia, i en förhistorisk soppa eller liknande? Eller behövs det någon typ av intelligens för att ordnad information ska kunna existera? Om du till exempel skulle hitta texten till Bohemian Rhapsody av Queen i sanden på en strand. Skulle du då tro att det var vågorna och vinden som hade format orden i sanden, eller skulle du anta att någon annan människa hade varit på stranden innan dig?
Jag tog upp det här med en evolutionist som jag diskuterade med en gång. Hans naturliga reaktion blev:
Vaddå, menar du att Gud är en dataprogrammerare?
Och ja, det skulle man kunna säga. Bland alla de andra saker Han är. Jag tror att Gud har skapat cellerna och allt som är i dem. Han har också gett cellerna den information, alltså DNA, de behöver för att världen och vi människor ska fungera. Och evolutionsteorin har egentligen inget bra svar för hur det annars skulle ha gått till. Det var antagligen därför han jag diskuterade med gav sig på Gud istället för att ge ett motargument.
Många av dem som fortfarande försöker klamra sig fast vid evolutionsteorin har på senare tid börjat flirta lite med den så kallade panspermia-teorin. Alltså att någon typ av utomjordingar skulle ha planterat liv på jorden för många miljoner år sedan, som sedan dess skulle ha utvecklats. Men det är ju bara att skjuta problemet en bit ut i rymden. För då måste ju livet med all den här informationen ha uppkommit någon annan stans. På någon annan planet. Och det löser ju inte problemet alls.
När jag gick i högstadiet fick vi höra att forskare hade lyckats med att skapa liv i ett laboratorium. Och det är klart att som kristen så höjde man ju lite på ögonbrynen när man fick höra en sådan sak. För det är ju bara Gud som kan skapa liv, eller? Men på senare tid har jag snubblat över resten av informationen om det här så kallade skapandet av liv. Och som vanligt har det visat sig att man i skolan valde att ge oss elever viss information och att hålla tillbaks annan.
För det fanns många problem med det här experimentet som utfördes någon gång i 1950-talets Chicago. Vad Stanley Miller och Harold Urey hade skapat genom att blanda diverse kemikalier och chocka dem med stark ström var aminosyror. Aminosyror är de byggstenar som proteiner är uppbyggda av. Och proteiner är några av byggstenarna till de celler som alla levande arter består av. Så var det verkligen så att Miller och Urey skapade liv i det där laboratoriet i Chicago?
Nu blir det lite tekniskt ett tag här. Men försök att hänga med ändå. För det är inte så svårt i grunden. Ett vanligt protein består av ungefär 20 aminosyror. Vilken typ av protein det blir beror på vilka aminosyror proteinet består av. En cell i sin tur består av ungefär 42 miljoner proteinmolekyler. Man räknar just nu med att människan består av ungefär 200.000 olika proteiner. Så det blir ju många likadana proteiner i varje cell.
Men det är nu som det blir lite komplicerat för evolutionisterna. För varje protein behöver vara på rätt plats i cellen för att cellen ska fungera på det sätt som den behöver fungera. Men vad är det då som styr att proteinerna hamnar precis där de ska vara då? Jo, kommer du ihåg att DNA fungerar som informationen i en dator. Men för att datorn ska fungera så behövs ju delar som kan läsa den information som processorn sänder ut, för annars är den ju meningslös. I cellerna är det proteinerna som läser informationen som kommer från vårt DNA. Det är alltså vårt DNA som styr hur proteinerna ska jobba i våra celler.
Så vad behövs då för att skapa en levande cell i ett laboratorium, eller i en förhistorisk pöl för den delen. Jo att cirka 20 aminosyror plötsligt hoppar till rätt ställe och bildar 200.000 olika typer av proteiner. Sedan behöver de här 200.000 olika proteiner samla sig på rätt ställe 42 miljoner gånger samtidigt för att bilda en levande cell. Det låter ju helt omöjligt om du frågar mig. Och då har vi inte ens nämnt informationen som behövs för att styra varje protein till att göra sin grej.
Så svaret blir alltså nej. De skapade inte liv i sitt laboratorium i Chicago. De skapade aminosyror. Och de skapade inte ens alla de cirka 20 stycken som behövs, utan bara ungefär hälften.
Men när vi ändå är inne på ämnet aminosyror så är det en sak till som satte käppar i hjulet för de två forskarna. Det är nämligen så att när man lyckas skapa en aminosyra så skapas alltid en spegelvänd kopia av den samtidigt. Det blir alltså alltid två stycken. Man brukar ofta kalla dem för högra handens, respektive vänstra handens aminosyror. Eftersom de är spegelvända precis som en högerhand och en vänsterhand.
Det här är ett enormt problem när man försöker att skapa liv i ett laboratorium. Varför då? Jo, för att alla levande celler i världen består av enbart vänstra handens aminosyror. Högra handens aminosyror är helt värdelösa, och ofta till och med förödande för livet i organismerna. När cellen, eller snarare dess bärare, dör, det kan vara en älg eller en blomma eller en människa eller vad som helst, då börjar det bildas högra handens aminosyror i den. Så när livet skapades i den där pölen för många miljarder år sedan så måste det ha rått förhållanden som endast skapade vänstra handens aminosyror. Vilka de förhållandena skulle ha varit har man förstås ingen aning om. Men tron på de rätta förhållandena är mycket stark hos många forskare idag.
Vad vi som kristna måste komma ihåg här är att även om evolutionisterna kommer med hypoteser och teorier om hur jorden såg ut då så är de ju bara just hypoteser och teorier. För ingen kan någonsin veta hur det var då, om nu jorden skulle ha existerat så länge. Den naturalistiska och evolutionistiska förklaringen bygger alltså minst lika mycket på tro som den bibliska skapelseteorin gör.
Här kommer vi då in på nästa problem för dem som bygger vidare på Darwins hypoteser. Jag har varit inne på det här lite grann tidigare, så det här blir mer som ett tillägg. Men om nu ur-cellen skulle ha uppkommit i en pöl för länge sedan. Skulle den då ha kunnat utvecklas till allt det levande vi har omkring oss idag? Alltså, har det någonsin hänt att någon art har utvecklats till en annan?
Forskare har de senaste decennierna inte bara försökt att skapa liv. De har också försökt reproducera darwinistisk evolution i labmiljö. Richard Lindsky har till exempel samlat bakterier i flaskor och låtit dem växa och reproducera sig där i årtionden. Det här betyder att han har odlat fram ungefär 50.000 generationer av triljontals bakterier. Så är det någonstans man borde hitta bevis för utveckling då är det där.
Under de senaste decenniet ungefär har han kunnat gå in på DNA-nivå och kollat vad som har hänt. Och det har faktiskt skett en del. Bakterierna har blivit större, starkare och snabbare på att föröka sig. Så är det här då evolution som vi kan se i Richards flaskor? Nej inte alls. Anledningen till att de har blivit snabbare, starkare och större är att de, eftersom de lever i en flaska, har kunnat stänga av vissa genetiska funktioner. Till exempel funktionen att förflytta sig längre sträckor. Därför har de kunnat lägga energin på andra funktioner, som har blivit mer framträdande. Som till exempel styrka och snabbhet.
Det finns alltså en viss typ av utveckling, och den ser vi ju hela tiden runt omkring oss. Djur som lever i kallare klimat utvecklar tjockare päls, och så vidare. Men det här beror inte på ny information i djurens DNA, utan att funktionen för tunnare päls stängs av. Eller rättare sagt att de med tjockare päls överlever och får ungar, medan de med tunnare päls dör ut. Det här kallas oftast för "det naturliga urvalet".
Darwin såg det här med anpassning till olika miljöer som ett bevis på sin teori om att arter hela tiden utvecklas. Men om vi ska tänka lite djupare på det här med urval så fungerar det ju inte riktigt så. För ett urval görs ju bland saker man redan har tillgång till. Alltså om man sitter och spelar kort med en helt vanlig kortlek så fungerar det ju inte om någon plötsligt drar fram ett +4-kort från UNO.
Nej, varje art är skapad med en viss genetisk sammansättning. Sedan kan vissa funktioner stängas av eller sättas på beroende på vad som passar bäst just då. Vi som tror på skapelseteorin brukar kalla det här med naturligt urval för mikro-evolution, och den är mycket praktisk för att arter ska kunna överleva i olika miljöer.
Alltså har ingen ny information tillkommit i generna, utan tvärt om. Viss information som fortfarande finns där används helt enkelt inte för tillfället. Det har alltså aldrig utvecklats något nytt. En hund har aldrig fått kattungar, en mus har aldrig fått fladdermusungar och en dinosaur har aldrig fått fågelungar. Dessutom har en varg aldrig fått val-ungar.
Det finns faktiskt inga empiriska bevis på att en art någonsin har utvecklats till en annan art. Och med tanke på hur många arter av djur, bakterier, växter, med mera, som finns idag så borde vi ju se massor av nya arter och mutationer hela tiden.
Men det är inte bara avkomman av en viss art som alltid blir samma art som sina föräldrar. Gud verkar ju till och med ha satt gränser för vilka djur som över huvud taget kan få ungar med varandra. Det här med korsbefruktning är ju lite av ett mysterium för många. Varför kan inte katter få barn med hundar? Jag menar, de är ju så lika varandra på så många sätt. De har fyra ben, två öron och en svans. Många av dem är ju ungefär lika stora och deras fortplantning fungerar ju på precis samma sätt. Så varför?
Det samma gäller ju i växtriket. Vi satte ett par äppelträd hemma i trädgården för ett par år sedan. Och det var inte alls så lätt som man skulle kunna tro. För det var viktigt att man verkligen matchade träden med varandra för att de skulle kunna ge några äpplen. För alla olika sorter kan inte pollinera varandra. Varför?
Bibeln säger såhär:
"Gud sade: "Jorden ska frambringa grönska, fröbärande örter och fruktträd, som bär frukt med frö efter sina slag på jorden." Och det blev så. Jorden frambringade grönska, fröbärande örter efter sina slag och träd som bär frukt med frö efter sina slag. Och Gud såg att det var gott."
Första Mosebok 1:11
"Gud sade: "Vattnet ska vimla av levande varelser, och fåglar ska flyga över jorden på himlavalvet." Och Gud skapade de stora havsdjuren och alla levande varelser som rör sig och som vattnet vimlar av, alla efter deras slag, och alla bevingade fåglar efter deras slag. Och Gud såg att det var gott."
Första Mosebok 1:20
"Gud sade: "Jorden ska frambringa levande varelser efter deras slag, boskapsdjur, kräldjur och jordens vilda djur efter deras slag." Och det blev så. Gud gjorde jordens vilda djur efter deras slag, boskapsdjuren efter deras slag och markens alla kräldjur efter deras slag. Och Gud såg att det var gott."
Första Mosebok 1:24
Det här med att alla djur är skapade efter sina slag, och att de har DNA i sina celler som kan slås på och av för att anpassa sig till olika miljöer, förklarar faktiskt också en sak som vi bokstavstroende kristna ofta får kastade i ansiktet när vi diskuterar med icke kristna. Nämligen: "Hur kunde Noa få plats med alla de djur som finns på jorden i en båt?"Men om vi ser på vad bibeln verkligen säger så blir det faktiskt fullt möjligt.
Vi kan ta hundar som exempel. Idag finns det någonstans mellan 500 och 600 olika hundraser i världen. Så bara de skulle ju ta upp en ganska stor plats i Noas ark. Men går vi tillbaks till vad vi läste i Första Moseboken 1:24 så får vi en del av svaret där. Det behövde inte finnas över 500 raser av hundar, alltså över 1000 stycken eftersom de kom två och två, på arken. Det behövdes bara två stycken hundar. En hane och en hona. För om de förde med sig den genetiska koden för hundsläktet så kan alla de olika hundraser vi ser idag ha kommit från bara de här två hundarna.
"Noa var 600 år gammal när floden kom med sitt vatten över jorden. Noa gick in i arken med sina söner, sin hustru och sina sonhustrur, på grund av flodens vatten. Av de rena djuren, av de orena djuren, av fåglarna och av allt som kryper på jorden gick två och två, hanne och hona, in till Noa i arken så som Gud hade befallt Noa."
Första moseboken 7:6-9
Det verkar nästan som att Gud vill säga att Han redan från början skapade alla djur och växter efter deras slag. Kan en av anledningarna ha varit att Han ville visa oss i vår tid tydligt att vi faktiskt inte finns här av en slump? För det finns en Skapare som har gjort allt det här. Det var Han som gav oss livet. Det var Han som skrev koderna i vårt DNA. Och det var Han som skapade alla växter och djur efter sina olika slag. Så att när vi står inför Honom så har vi ingen ursäkt om vi har valt att inte tro på Hans Son Jesus Kristus.
"För Guds vrede uppenbaras från himlen över all ogudaktighet och orättfärdighet hos människor som i orättfärdighet håller sanningen tillbaka. För det som kan förstås om Gud är uppenbart bland dem, för Gud har uppenbarat det för dem. För hans osynliga väsen, hans eviga makt och Gudom kan förstås ända från världens skapelse och kan ses klart genom det som är skapat, så de är utan ursäkt."
Romarbrevet 1:18-20