apologetik.blogg.se

Det här blev en låååång serie. Så hur ska jag sammanfatta den?

Det finns en text i bibeln som jag tycker är helt fantastisk. Vi har redan läst delar av den i olika sammanhang i den här serien. Men om man läser hela texten så tycker jag att man får en mycket klar bild av vad vi har att se fram emot.

"Men jag vill inte, bröder, att ni ska vara okunniga angående dem som har somnat in, för att ni inte ska sörja som de andra, som inte har något hopp. För om vi tror att Jesus har dött och uppstått, så ska också Gud föra fram dem som har somnat in i Jesus tillsammans med honom. 

För detta säger vi er med ett Herrens ord, att vi som lever och är kvar till Herrens återkomst, inte alls ska komma före dem som har somnat in. För Herren ska själv stiga ner från himlen med ett befallande rop, med ärkeängelns röst och med Guds basun, och först ska de som dött i Kristus uppstå. Därefter ska vi som lever och är kvar ryckas upp tillsammans med dem på skyar för att möta Herren i luften. Och så ska vi alltid vara hos Herren. Trösta därför varandra med dessa ord. 

Men om tider och stunder, bröder, finns det inget behov att skriva till er. För ni vet själva mycket väl att Herrens dag kommer som en tjuv om natten. Därför när de säger: fred och säkerhet, då kommer undergången plötsligt över dem liksom födslosmärtan över en kvinna som ska föda, och de ska inte kunna fly undan. Men ni, bröder, är inte i mörker, så att den dagen kan överraska er såsom en tjuv. 

Ni är alla ljusets barn och dagens barn. Vi tillhör inte natten, inte heller mörkret. Låt oss därför inte sova som de andra utan låt oss vaka och vara nyktra. För de som sover, de sover om natten, och de som är druckna är druckna om natten. Men vi som tillhör dagen ska vara nyktra, iklädda trons och kärlekens bröstpansar, med frälsningens hopp som hjälm. 

För Gud har inte bestämt oss till vrede, utan till att vinna frälsning genom vår Herre Jesus Kristus, som har dött för oss för att vi, vare sig vi vakar eller sover, ska leva tillsammans med honom. Därför, trösta varandra och uppbygg varandra, såsom ni också gör."

Första Tessalonikerbrevet 4:13-5:11

Paulus förklarar här själva ordningen och mekanismen i uppryckelsen.

De som sover, alltså de troende som har dött, kommer att uppstå i sina nya kroppar. Sedan (jag skulle tro att det handlar om millisekunder senare) kommer vi som fortfarande lever att förvandlas. Och vi kommer alla att ryckas upp för att möta Herren i luften, och så ska vi alltid vara hos Honom.

Sedan skriver han att "Herrens dag", alltså vedermödan, kommer som en tjuv om natten. Men inte för oss som tror, för vi kommer inte att vara här då. Paulus använder i hela den här texten tydliga personliga pronomen. Vi, de, dem, oss, och så vidare. Jag tror att han gör det av flera anledningar. Dels använder han "vi" om oss som kommer att ryckas upp för att understryka att det kunde ha hänt i hans egen livstid. 

Men han använder dessa pronomen även för att göra en tydlig skillnad mellan "vi" och "dem". Troende och icke troende. Vi som ska ryckas upp och dem som inte ska ryckas upp. Jag kan förtydliga det här genom att skriva dessa pronomen i versaler i ett visst stycke. 

Men om tider och stunder, bröder, finns det inget behov att skriva till ER. För NI vet själva mycket väl att Herrens dag kommer som en tjuv om natten. Därför när DE säger: fred och säkerhet, då kommer undergången plötsligt över DEM liksom födslosmärtan över en kvinna som ska föda, och DE ska inte kunna fly undan. Men NI, bröder, är inte i mörker, så att den dagen kan överraska ER såsom en tjuv. 

Jag har för övrigt använt personliga pronomen på samma sätt och av samma anledningar under hela den här serien.

Det här är en varning från Paulus till alla dem som inte har tagit emot Jesus som sin personlige frälsare än. Herrens dag kommer. Och den är inte rolig. Jesus säger att om den tiden inte hade blivit förkortad, alltså avbruten av Hans återkomst, så hade ingen överlevt. (Matteusevangeliet 24:22)

Men vi som tror behöver inte vara rädda "För Gud har inte bestämt oss till vrede, utan till att vinna frälsning genom vår Herre Jesus Kristus".

Han tar även upp hur vi som kristna bör leva medan vi väntar på uppryckelsen. Han skriver att vi bör vara vakna och nyktra. Andligt alltså. Och vad det betyder kan man läsa mycket om i bibeln. Vilket är en av sakerna med att vara vaken och nykter. Att läsa bibeln alltså...

Men sedan skriver han också något som jag tycker är väldigt viktigt att ta med sig när man studerar sådant här. Han skriver

Skräm upp varandra till psykisk ohälsa med dessa ord...

Nej, det gör han inte alls. Det står "Trösta därför varandra med dessa ord" .

Jag vet flera som har mått dåligt när de har tänkt på uppryckelsen. De har varit rädda att de inte är tillräckligt kristna, eller lever ett tillräckligt bra liv för att få följa med i uppryckelsen.

Men det bygger ju på en falsk och felaktig inställning till vår kristna tro. Jag menar inte att de här människorna inte är frälsta. Tvärt om. För om de inte var frälsta så skulle de inte tro på uppryckelsen, och då skulle de ju inte må dåligt av att tänka på den.

Men misstaget de gör är att de tror att det går att vara mer eller mindre frälst. Eller så tror de att det går att förlora sin frälsning. Vilket vi i tidigare inlägg sett att det inte går. De har alltså antagligen gått i en kyrka eller på annat sätt tagit till sig information där man inte har beskrivit evangeliet, vad vi tror på, på rätt sätt. Så vi avslutar med att titta på vad som krävs av oss för att få följa med den dag då Jesus kommer för att rycka upp sin församling. Hur man blir en "vi" och inte en "dem".

"Ty av nåden är ni frälsta genom tron, och det inte av er själva, Guds gåva är det, inte av gärningar, för att ingen ska berömma sig."

Efesierbrevet 2:8-9

Man blir alltså frälst av nåd genom tro. Nåd är ju inget man kan jobba sig till. För då vore det ju inte nåd. Vi har tyvärr bara ett ord för nåd i det svenska språket. Engelskan har två, så jag sätter de engelska orden inom parentes när jag har förklarat de olika koncepten. 

Nåd är antingen att inte få vad man förtjänar, till exempel ett straff (mercy på engelska). Eller så är det att få något man inte förtjänar, till exempel en gåva (grace). I den text vi nyss läste används ordet "grace". Frälsningen är alltså en gåva. Och en gåva kan man inte förtjäna, för då är det ingen gåva.

Men hur tar man emot den gåvan då? Jo, genom tro. Man tror, eller litar, på att Jesus tog våra synder på sig. Av nåd, genom tro, alltså.

Man behöver inte jobba sig upp till en position där man är "värdig" att ryckas upp. Jesus har redan gjort jobbet när Han dog för oss på korset. Han tog döden i vårt ställe. Den död som vi förtjänade tog Han på sig för att vi skulle få leva. Det är en gåva. Så ta emot den genom att tro på vad Han gjorde.

Så min fråga till dig så här till slut är:

Är du en "vi" eller en "dem"?