30. Globalism 2
På grund av detta andliga krig har de kristna, precis som judarna, alltid utsatts för förföljelse och hat. Nu menar jag inte att alla som kallar sig kristna har blivit utsatta, vilket jag kommer till strax, utan de som gett sitt liv till Herren och som läser, och tror på Guds ord.
Profeten Daniel hade ca 550 år innan Rom erövrade mellanöstern skrivit om det romerska riket som skulle komma. Han beskrev det som ett fruktansvärt odjur.
”Sedan fick jag i min syn om natten se ett fjärde djur, som var skrämmande, fruktansvärt och mycket starkt. Det hade stora tänder av järn, det slukade och krossade och trampade det som blev kvar under fötterna.”
Daniel 7:7
Och visst kan Rom liknas vid ett odjur. Inte bara hur de förde sina krig, där de plundrade, krossade och brände allt som kom i dess väg. Utan även hur de sedan behandlade de troende. De flesta av Apostlarna blev martyrer i det romerska riket. Kejsar Nero (37 – 68 e.Kr) orsakade senare en brand som han skyllde på de kristna, vilket ledde till en fruktansvärd förföljelse. De kristna blev halshuggna, korsfästa och kokade i olja. De blev kastade levande till hungriga rovdjur inför fullsatta arenor, de blev doppade i kära och använda som levande gatubelysning. Men evangeliet spreds explosionsartat mitt i allt detta.
Nero blev på detta sätt en av flera föregångare till, eller typer av, den kommande Antikrist. Men fysisk utrotning av de troende är inte de enda taktik som ”den här världens gud” använt för att få sitt globala rike att övervinna Guds rike.
Konstantin den store (272 – 337 e.Kr) hävdade att han hade konverterat till kristendomen och utropade kristendomen till statsreligion. Vad han egentligen gjorde var att blanda ihop de bibliska berättelserna och personerna med de hedniska gudar han redan tillbad.
Dyrkan av moder-gudinnan Isis blev Maria-dyrkan. Mithraismens ritualer där man skulle ”äta sin gud” blev transsubstantiations-läran, den lära som säger att brödet och vinet i nattvarden på något övernaturligt sätt blir Jesu riktiga kött och blod då prästen välsignar det. De många gudarna över olika territorium och livsområden ersattes med helgon. Den högsta posten, Påveämbetet, tillsattes av kejsaren själv, och efter att Rom splittrats och förlorat sin makt tog Påvarna själva över kejsarens titel Pontifix Maximus.
Med ämbetet påve följde även titeln ”Vicarius Christi” vilket betyder istället för Kristus. Detta ”istället för” är på grekiska ”Anti”. Nu försöker jag inte säga att påven är den Anti-Krist som Johannes skriver ska komma. Men om man läser grunderna i den katolska läran och lyssnar på vad den nuvarande påven säger så verkar det som att han söker det jobbet.
Den statliga och erkända kyrkan delades upp i två ”ben”, den romersk-katolska kyrkan i väst och den ortodoxa kyrkan i öst. Precis som Daniel ca 600 f.Kr hade beskrivit det.
”O konung, du såg i din syn en stor staty, hög och med strålande glans. Den stod framför dig, och den var skrämmande att se. Huvudet på statyn var av fint guld, bröstet oc armarna av silver, buken och höfterna av koppar. Benen var av järn, och fötterna delvis av järn och delvis av lera.”
Daniel 2:31-33
Augustinus, som ofta kallas kyrkofader, ses som en av de absolut största teologerna, och är helgonförklarad inom den katolska kyrkan gjorde sig till ”inkvisitionens fader” då han misstolkade följande vers.
”Då sade herren till sin tjänare: Gå ut på vägar och stigar och se till att människor kommer in, så att mitt hus blir fullt.”
Lukasevangeliet 14:23
Augustinus vred texten till att betyda att kyrkan hade tillåtelse att använda våld för att tvinga in människor i kyrkolokalerna. Vilket förstås eskalerade över tid och den epok som vi kallar medeltiden var ett faktum.
Prästerna fick mer makt, den så kallade kyrkan roffade åt sig så mycket pengar de kunde, vilket resulterade i att den romersk-katolska kyrkan idag har oräkneliga tillgångar. Bibeln svartlistades för alla utom prästerna och många av dem som mot alla odds ägde en Bibel och faktiskt kunde läsa latin blev brända på bål tillsammans med sin Bibel. William Tyndale (1494-1536) som gav sig på att översätta Bibeln till engelska blev strypt till döds sedan bränd på bål. Bara för att han ville att alla skulle ha tillgång till Guds ord.
Påven och den katolska kyrkan blev genom att bland annat våldföra sig andligt på sina tvingade medlemmar den rikaste och mäktigaste makten i världen. De hotade med helvetet eller en lång period i ”skärselden”, vilket är ett helt obibliskt koncept, för den som inte underkastade sig kyrkans regler. Efter ett tag hade man till och med makt att tillsätta och avsätta kungar. En global världsordning var nära att bli ett faktum. Men tiden var ännu inte inne, så vi vet ju hur det gick med reformationen, protestantismen tryckkonsten och så vidare.
Vad som är intressant är att Romarriket inte blev slaget och intaget som de tidigare stormakterna hade blivit. Läser man vidare i Daniel kapitel 2 så ser man ju att det var precis så det skulle gå till.
Här skulle jag kunna gå in på en massa andra försök till att uppnå världsherravälde. Jag skulle kunna skriva om islams framfart, mongolerna, det ottomanska riket, det engelska imperiet, kommunisterna, nazisterna, osv. Det verkar som om djävulen i alla tider har haft en kandidat redo för anti-krist-posten. Dessa har alla försökt bli härskare över jorden med våld.
Efter två världskrig och utveckling av nya och alltför kraftiga vapen prövas en helt ny väg. Fred och säkerhet. Märkligt nog så sammanfaller detta skifte med att ett litet landområde i mellanöstern blir överskrivet till, och till stor del uppköpt av, ett märkligt folk som tycks ha överlevt alla de stora rikenas uppgångar och fall. Trots att de varit spridda över hela världen och utsatts för de grymmaste försök till utrotning. Nämligen Israel.
(Sådär. Det var en liten historielektion. Men nu börjar vi närma oss vår egen tid, så jag slutar här och återkommer.)