110. Det andliga kriget mot Israel. Del 5
Det andliga kriget mot Israel. Del 5
Även om löftet hade getts om att Messias skulle komma från David så gjordes även efter den tidpunkten en hel del försök att förinta hela Israels folk. Ett av dessa försök går att läsa om i Esters bok.
"Efter en tid upphöjde kung Ahasveros agagiten Haman, Hammedatas son, till en hög position och gav honom högre rang än alla de furstar som var hos honom. Alla kungens tjänare som var i kungens port böjde knä och föll ner för Haman, för så hade kungen befallt. Men Mordokaj böjde inte knä och föll inte ner för honom.
Då sade kungens tjänare i kungens port till Mordokaj: "Varför lyder du inte kungens befallning?" När de dag efter dag hade sagt så till honom utan att han lyssnade till dem, talade de om det för Haman för att se om Mordokajs förklaring skulle godtas. Han hade nämligen berättat för dem att han var jude."
Ester 3:1-4
Det här kan ju verka konstigt när man bara läser de här verserna. Varför böjde han inte bara knä? Varför börja bråka med någon som blivit utvald av självaste kungen? Och dessutom helt utan uppenbar anledning. Det här får vi svar på om vi letar lite i judarnas historia. Mordokaj var ju jude. I Ester 3:1 som vi läste nyss står det att Haman var agagit, alltså ättling till Agag. Så vem var Agag då? Jo, han var en tidigare kung av en stam som kallades amalekiterna.
"Han tillfångatog Amaleks kung Agag levande och vigde allt folket åt förintelse med svärd."
Första Samuelsboken 15:8
Om vi tittar lite på den folkgruppen så ser vi att de var en av Israels så kallade arvfiender.
"Herren sade till Mose: "Skriv upp detta i boken så att ni inte glömmer det och inpränta det hos Josua, för jag ska utplåna minnet av Amalek så grundligt att det inte finns mer under himlen." Och Mose byggde ett altare och gav det namnet Herren mitt baner. Han sade: "En hand har lyfts mot Herrens tron. Herren ska strida mot Amalek från släkte till släkte."
Andra Moseboken 17:14-16
Såhär sa Moses innan Israeliterna gick in för att överta Kanaans landområde.
"Kom ihåg vad Amalek gjorde mot dig på vägen, när ni drog ut ur Egypten. Utan att frukta Gud gick han emot dig på vägen och slog din eftertrupp, alla de svaga som hade blivit efter, medan du var trött och utmattad. När därför Herren din Gud har låtit dig få ro för alla dina fiender runt omkring i det land som Herren din Gud ger dig till besittning som arvedel, då ska du utplåna minnet av Amalek under himlen. Glöm inte detta!"
Femte Moseboken 25:17-19
Men som vi såg i Första Samuelsboken så hände inte det. Därför blev amalekiterna ett stort problem för Israels folk under flera generationer. Därför vägrade Mordokaj att böja knä för Haman.
VI läser vidare i Esters bok. För här verkar det som om något flyger in i Haman. Kanske bokstavligt till och med.
"När Haman såg att Mordokaj inte böjde knä eller föll ner för honom blev han ursinnig. Men det var inte nog i hans ögon att döda bara Mordokaj. Man hade berättat för honom vilket folk Mordokaj tillhörde, och Haman sökte därför efter tillfälle att utrota alla judar, Mordokajs folk, i Ahasveros hela rike."
Ester 3:5-6
Mordokaj vägrade att böja knä för Haman. Därför började Haman söka efter ett tillfälle att utrota alla judar. Kan kännas lite "over kill" kan man tycka. Men jag tror att det var Djävulen själv som ledde Haman till det här.
Jag tycker att man anar en del av Hamans ondska när man läser om vilken metod han använde sig av för att bestämma judarnas framtid. Han kastade bokstavligen lott om deras öde.
"I första månaden, månaden Nisan, i Ahasveros tolfte regeringsår, kastade man pur, det vill säga lott, inför Haman om varje dag och varje månad fram till tolfte månaden, månaden Adar."
Ester 3:7
"Sedan sändes brev med kurirer ut till alla kungens provinser, att man skulle utrota, döda och förgöra alla judar, unga och gamla, barn och kvinnor, alla på en och samma dag, nämligen den trettonde dagen i tolfte månaden, månaden Adar, och att deras egendom skulle tas som byte."
Ester 3:13
Judarna skulle alltså i stort sett få leva året ut. Men Mordokaj, som hade trotsat Haman, hade inte lika lång tid på sig.
"Då sade hans hustru Zeresh och alla hans vänner till honom: "Låt resa en påle, femtio alnar hög, och be kungen i morgon bitti att man hänger upp Mordokaj på den. Då kan du glad gå med kungen till festmåltiden." Haman tyckte det var ett gott råd, och han lät resa pålen."
Ester 5:14
Den här pålen kom att spela en ganska stor roll i berättelsen. För om du läser Esters bok så ser du att det här vredesutbrottet mot Guds folk fick en ganska oväntad vändning.
Så till slut var det Haman själv som hamnade på pålen.
"Harbona, en av kungens hovmän, sade: "Det finns en påle som Haman reste för Mordokaj, som hjälpte kungen med sina ord. Den står vid Hamans hus, femtio alnar hög." Då sade kungen: " Häng upp honom på den!" Och man hängde upp Haman på den påle som han hade låtit sätta upp för Mordokaj. Sedan lade sig kungens vrede."
Ester 7:9-10
Esters bok är alltså ännu ett exempel på hur Gud svarar med samma mynt mot dem som ger sig på Hans folk. Precis som med Farao och hans här.
Den här händelsen blev sedan upphovet till den judiska högtid som kallas Purim efter ordet pur, som betyder lottkastning. En judisk man som heter Olivier Melnick brukar säga att det är precis så Israels högtider brukar skapas.
-De försökte utrota oss. Vi klarade oss. Nu äter vi.
Nästa stora attack mot Israels folk som jag tänkte ta upp går att läsa om på två ställen.
Daniel skrev ner dina profetior under Babels och Medo-Persiens storhetstider. Alltså under 500-talet före Kristus. Hans detaljerade skrifter om vad som skulle komma att hända de följande århundradena har fått skeptiker att vilja skjuta fram författarskapet till runt 150 före Kristus. Men enligt Jesus själv så var det just profeten Daniel som skrev boken.
"När ni nu får se förödelsens styggelse, som omtalats genom profeten Daniel, stå på helig plats…"
Matteusevangeliet 14:15a
Så här väljer jag som vanligt att lita mer på vad Jesus sa än textkritikerna. Dessutom finns det mycket annat som pekar på att Daniel skrev boken på 500-talet. Så som judisk tradition från innan 150 före Kristus, att Daniel nämns av Hesekiel som skrev sin bok vid samma tid som Daniel, och så vidare.
Det andra stället som tar upp den här attacken är inte en biblisk källa. Så den kan man inte läsa med samma hundraprocentiga tillit som Daniels bok. Men den har visat sig vara en mycket tillförlitlig historisk skildring av just den här händelsen. Och det är Första och Andra Mackabeerboken. Vad jag ska skriva om är förstås Antiochos IV Epifanes.
Under andra halvan av 300-talet före Kristus erövrade Alexander den Store bland annat Persien, och därmed även Israels landområde. Men när Alexander dog, 33 år gammal, hade han ingen som kunde ärva honom. När man frågade honom vem som skulle bli hans efterträdare lär han ha svarat något i stil med "Den starkaste". Så efter Alexanders död blev det förstås en maktkamp mellan generalerna i hans armé. Det ledde till att riket delades upp i fyra delar.
Daniel beskriver utförligt krigen mellan två av dessa delar. Nordriket och Sydriket. Huvuddelarna av dessa riken var Syrien och Egypten. Eftersom Nordriket låg i Mellanöstern och Sydriket i norra Afrika hamnade förstås Israel mitt emellan.
Senare, år 175 före Kristus, tog en man vid namn Antiochus IV över makten i Nordriket. Han tog sig sedan själv namnet Epifanes, som betyder "den uppenbarade guden". Kan vi ana en smula storhetsvansinne här? Efter att ha blivit förnedrad av Sydrikets kung efter ett anfall mot Sydriket, lät han sin vrede gå ut över det folk han passerade på vägen hem. Israel.
Här kommer vi åter igen se hur Djävulen driver folk till att ge sig på Israel på två sätt. Det ena är genom att försöka vanhelga dem. Precis som när Salomo lockades av alla kvinnorna till att följa deras gudar. Det andra att försöka döda dem. Som Haman i Esters bok.
Antiochus gick i strid mot Egypten vid flera tillfällen. År 168 före Kristus lyckades han besegra och plundra dem. På vägen hem passerar han förstås Israel. Men den här gången ett Israel i oro och uppror. Han blir vansinnig och bestraffar judarna genom att döde 80.000 av dem. Många av dem kvinnor och barn.
Senare samma år går han emot Egypten igen. Men den här gången får Egypten hjälp av Rom. Så han måste återigen resa tillbaks till Syrien. Men den här gången besegrad och förnedrad. Och det är ingen bra kombination för någon som kallar sig "Den uppenbarade guden".
Så en tid senare skickar han sin skatteindrivare till Jerusalem. I och för sig i fredliga avsikter. Men det resulterar i en plundring av staden och en fruktansvärd slakt av judar. Men Antiochus nöjer sig inte där. För hans hat mot judarna är i grunden inte hans eget. Därför gör han något som han själv inte tjänar ett dugg på. Av ren ondska. Han "avskaffar slaktoffer och matoffer" genom att offra orena djur i templet så att judarna inte längre kan använda det. Sedan ställer han en Zeus-staty i templet och kräver att judarna ska börja tillbe den istället för den levande Guden.
Såhär skrev Daniel några hundra år tidigare:
"Han ska stadfästa ett förbund med de många under en vecka, och mitt i veckan ska han avskaffa slaktoffer och matoffer. Och på styggelsers vinge ska förödaren komma, till dess att förstöring och fast beslutad straffdom utgjuts över förödaren."
Daniel 9:27
Det här visste Jesu lärjungar naturligtvis om. För det var en välkänd del av judarnas historia. Dessutom låg det här till grund för en stor judisk högtid. Hanukkah, som också kallas ljusfesten eller tempelinvigningsfesten. Så vi kan ju bara fantisera om deras förvåning när Jesus, ungefär 200 år efter Antiochus IV Epifanes, sa så här om den sista tiden.
"När ni nu får se förödelsens styggelse, som omtalats genom profeten Daniel, stå på helig plats…"
Matteusevangeliet 14:15a
Som så många gånger i bibeln så fanns det en dubbel tolkning av Daniels profetia. Det skulle visa sig att Antiochus bara var en skugga av vad som skulle komma. Men vem som ytterst kommer att uppfylla profetian kommer vi till senare.
Fortsättning följer…