103. De 10 jungfrurna. Del 2

(null)

Även publicerad på berea.se.



"När Jesus kom ut från templet och var på väg därifrån, då kom hans lärjungar fram till honom för att visa honom templets byggnader. Då sa Jesus till dem: Ser ni inte allt detta? Sannerligen säger jag er: Här ska inte lämnas sten på sten, som inte ska brytas ner. När han sedan satt på Oljeberget och de var för sig själva, kom lärjungarna fram till honom och frågade: Säg oss, när ska detta ske, och vad blir tecknet på din återkomst och tidsålderns slut?"

Matteusevangeliet 24:1-3

 

De flesta teologer jag läser och lyssnar på är överens om att Matteusevangeliet kapitel 24 handlar om Israels folk, och att det till största delen utspelar sig i den tid vi kallar vedermödan. Alltså efter att den troende kristna kyrkan har hämtats till himlen av Jesus i uppryckelsen.

 

Kapitel 25 är inte något fristående tal från Jesus. Det är fortsättningen på kapitel 24. Så det naturliga är förstås att anta att Jesus talar om samma sak, och att Han svarar på samma frågor som i kapitel 24. Ändå tar många ett mentalt skutt här och börjar läsa in kyrkan i texten.

 

I texten ovan ser vi att Jesu lärjungar ställer ett par frågor till Jesus.

 

"Säg oss, när ska detta ske, och vad blir tecknet på din återkomst och tidsålderns slut?"

 

Jesus hade en stund tidigare berättat för dem att templet skulle förstöras. Lärjungarna, som alla var judar, verkar ha föreställt sig att det här med templets förstörelse absolut måste ha att göra med tidens slut. Därför ställde de sin fråga på det sättet. Men i Jesu svar ser vi att så inte var fallet. För år 70 efter Kristus föll templet i Jerusalem. Och det skedde precis så som Jesus hade förutsagt. Inte en sten lämnades på en annan.

 

Det här berodde på allt det guld som fanns inne i templet. När romarna satte eld på templet började guldet smälta och rinna in i sprickor mellan stenarna. Romarna, som gärna ville få med sig byte från slaget mot Jerusalem, började då välta ned alla stenarna från varandra för att kunna få tag på guldet. Och så slog den profetian in.

 

Men du som är en van bibelläsare har säkert sett att det var precis såhär även de gammaltestamentliga profeterna gjorde. De gav kortsiktiga profetior som uppfylldes under, eller strax efter, deras egen livstid. Sedan gav de långsiktiga profetior. Dessa kunde sträcka sig långt fram i tiden. Ända förbi vår egen tid. Tanken var att de kortsiktiga profetiorna skulle bevisa och garantera de långsiktiga.

 


"När profeten talar i Herrens namn och det han säger inte sker eller kommer, då är det något som Herren inte har talat. Profeten har talat i övermod. Du ska inte vara rädd för honom."

Femte Moseboken 18:22

 

Att Jesu profetia om templets förstörelse slog in till punkt och pricka garanterar alltså att även allt Han sa om den sista tiden kommer att slå in med samma precision. Det finns ingen annan bok i världen som fungerar på detta sätt.

 

Så det ena som inte händer under vedermödan är alltså det andra templets fall. Det andra tror jag är uppryckelsen. Men det tar vi senare.

 

 

 

Matt 24-25 handlar som sagt om Israel. Även de 10 jungfrurna. Men hur kommer man fram till att det är så?

 

Jag försökte i förra artikeln påvisa att de 10 jungfrurna inte kan vara en beskrivning av den troende kyrkan. Bland annat tog jag upp att Matteusevangeliet i sin helhet är skrivet till judarna. Det betyder inte att vi som kristna borde hoppa över att läsa Matteusevangeliet. För allt som står i bibeln är nyttigt för oss, men allt handlar inte om oss.

 

Om vi går tillbaks ett par verser innan kapitel 24, till kapitel 23 och verserna 37 till 39, så står det såhär:

 

"Jerusalem, Jerusalem, du som dödar profeterna och stenar dem som är sända till dig. Hur ofta har jag inte velat samla dina barn, såsom hönan samlar sina kycklingar under sina vingar. Men ni ville inte. Se, ert hus ska lämnas öde för er. För jag säger er: Härefter ska ni inte se mig, förrän ni säger: Välsignad är han som kommer i Herrens namn."

Matteusevangeliet 23:37-39

 

Vilka talar Jesus till här? Säger Han Stockholm, Stockholm? Eller New York, New York? Eller Paris, Paris? Nej, Han talar till invånarna i Jerusalem. Alltså till judarna.

 

Det här sätter tonen för de kommande två kapitlen. För vad säger Han mer?

-"Härefter ska ni inte se mig igen någonsin." Säger Han så? Naturligtvis inte. Han säger

"Härefter ska ni inte se mig, FÖRRÄN ni säger: Välsignad är han som kommer i Herrens namn."

 

De två kommande kapitlen handlar alltså om den tid som leder fram till den stund då judarna som nation kommer att ta emot Jesus som sin Messias. Det kommer att vara den värsta tiden som världen någonsin upplevt.

 

"För då ska det bli en stor vedermöda, som inte har varit från världens begynnelse intill nu, inte heller någonsin mer ska bli."

Matteusevangeliet 24:21

 

Profeten Jeremia i Gamla Testamentet förklarar samma period med lite andra ord.

 

"Ve! Detta är en stor dag, den liknar ingen annan. Det är en tid av nöd för Jakob, men han ska bli räddad ur den."

Jeremia 30:7

 

I kontexten ser vi att även Jeremia talar om den värsta tiden någonsin. Och rent logiskt så kan det ju bara finnas en värsta tid någonsin. Annars skulle den ju inte vara den värsta. Någon av dem skulle ju behöva vara näst värst. Eller hur?

 

Så Jeremia talar alltså om vedermödan. Men vem säger han att den handlar om?

-Det är en tid av nöd för kyrkan?

Nej, inte alls. Det står att det är en tid av nöd för Jakob. Och vilka är det som går under namnet Jakob genom hela bibeln? Jo, Jakob fick ju senare namnet Israel. Aldrig i hela bibeln kallas den kristna kyrkan för Jakob. Så varför skulle vi göra det här?

 

Endast Israel som folk går under det namnet efter att just patriarken Jakob dött. Om man tittar på när Gud använder namnet Jakob, och sedan när Han använder namnet Israel så ser man en viss skillnad. Gud tenderar att använda namnet Israel när folket lever som Han vill och söker Honom. Jakob använder Han oftast när Han skäller på dem eller när Han ber dem att vända om till Honom. När Gud talar om vedermödan använder Han alltså namnet Jakob.

 

 Även i kapitel 24 av Matteusevangeliet ser vi tydligt att texten handlar om det judiska folket.

 

"När ni nu får se förödelsens styggelse, som omtalats genom profeten Daniel, stå på helig plats - må den som läser förstå det - då ska de som är i Judeen fly upp till bergen. Den som är på taket ska inte gå ner för att ta något från sitt hus, och den som är ute på åkern ska inte vända tillbaka för att hämta sina kläder.

 

Men ve dem som väntar barn och dem som ammar på den tiden. Men be att er flykt inte sker under vintern, inte heller på sabbaten. För då ska det bli en stor vedermöda, som inte har varit från världens begynnelse intill nu, inte heller någonsin mer ska bli. Och om de dagarna inte blev förkortade, så skulle inget kött bli frälst. Men för de utvaldas skull ska de dagarna bli förkortade."

Matteusevangeliet 24:15-22

 

De här verserna är fyllda av information som de allra flesta kristna inte skulle ha den ringaste nytta av. Jag själv bor till exempel inte i närheten av Judéen. Jag är heller inte takläggare. Om jag var tvungen att fly från någon som satte sig i ett tempel hundratals mil härifrån så skulle det ju vara tråkigt om det hände på vintern. Men jag skulle inte bry mig alls om det skedde på en sabbat.

Jag är förstås lite sarkastisk här. Men poängen är att alla de här sakerna spelar enbart roll för dem som är Judar och som bor i Israel. Så varför läser så många in kyrkan i dessa kapitel?

 

En annan liten hint om att texten inte handlar om kyrkan är att liknelsen om de 10 jungfrurna handlar om hur en Brudgum kommer för att hämta brudens vänner till ett bröllop. Men bruden är inte med i liknelsen. Den troende kristna kyrkan beskrivs vid ett flertal ställen i bibeln som Kristi brud. Så den här liknelsen handlar alltså inte om Kristi brud, alltså kyrkan.

 

Men om kapitel 24 och 25 i Matteusevangeliet, och därmed även liknelsen om de 10 jungfrurna, handlar om Israels folk. När kommer då detta att utspela sig?

 

 


Fortsättning följer…
Allmänt, Andlighet, Apologetik, Bibel, Historia, Religion, Teologi | |
Upp