100. Dispensationism. Del 4
Okej. Vi påstår alltså att den mänskliga och bibliska historien går att dela upp i olika dispensationer. Men vad blir då själva resultatet av att vara dispensationist?
För det första så ser man mycket tydligare förhållandet mellan lag och nåd. Kan man skilja mellan vad som hände före Jesu korsfästelse och efter den så ser man mycket klart att frälsningen kommer av nåd genom tro. Endast. Lagen har ett helt annat syfte.
"Men innan tron kom, var vi hållna i förvar under lagen, instängda, tills tron skulle komma att uppenbaras. Därför har lagen blivit vår uppfostrare till Kristus, för att vi ska bli rättfärdiggjorda av tro."
Galaterbrevet 3:23-24
Det här framgår inte bara i Nya Testamentet, utan genom hela bibeln. Eftersom människan i alla de olika dispensationerna har misslyckats med att leva upp till det uppdrag vi fått av Gud så kan vi klart se att frälsningen inte kan bygga på gärningar. Vi inser också att vi alla är syndare och behöver en frälsare. Vilket är grunden till att Jesus över huvud taget behövde komma och rädda oss.
En annan sak som dispensationismen för med sig är följande. Eftersom vi läser bibeln på ett KONSEKVENT normalt historiskt grammatiskt bokstavligt sätt med hänsyn till genre, så tror vi också på en futuristisk tolkning av många av de bibliska profetiorna.
Vi tror att uppryckelsen kommer att ske innan den sjuåriga vedermödan som beskrivs i bibeln. Vi tror också på ett framtida tusenårsrike på jorden, då Jesus själv kommer att sitta som kung och styra från Davids tron i Jerusalem.
"Ångra er därför och vänd om, så att era synder blir utplånade, och för att tider av vederkvickelse ska komma från Herrens ansikte, och han sänder Jesus Kristus, han som tidigare blev förkunnad för er. Honom måste himlen ta emot tills de tider kommer då allt, som Gud har talat om genom alla sina heliga profeters mun från världens början, ska bli upprättat igen. För Mose har ju sagt till fäderna: En profet som är lik mig ska Herren er Gud låta stå upp åt er från era bröder. Lyssna till honom i allt vad han säger till er. Och det ska ske att var och en själ som inte lyssnar till den profeten ska utrotas ur folket."
Apostlagärningarna 3:19-23
Det här hänger tätt ihop med nummer två i Charles Ryries tre grundpelare för dispensationismen. Nämligen att Israel och kyrkan är distinkta, och att Gud har olika program för dem. När Jesus har hämtat upp sin brud (den troende kyrkan) till sig, kommer fokus återigen hamna på Israel som folk. Men varför?
Jo det står i Daniels bok kapitel 9 om 70 årsveckor, alltså 490 år, som måste passera för Daniels folk (Israel) och Daniels heliga stad (Jerusalem) innan Jesus sätter sig som kung.
"Sjuttio veckor är bestämda över ditt folk och över din heliga stad för att göra slut på överträdelse, försegla synder, försona skuld, föra fram en evig rättfärdighet, fullborda syn och profetia och smörja den Allraheligaste."
Daniel 9:24
69 av dessa sjuttio årsveckor (483 år) gick fram till dess att Jesus red in i Jerusalem på en åsna. Jesus korsfästes några dagar efter det, och cirka 40 år senare (år 70 e.Kr) förstördes Jerusalem av Romarna.
"Det ska du veta och förstå: Från det att ordet gått ut om att Jerusalem ska återställas och byggas upp till dess att den Smorde Fursten kommer, ska det gå sju veckor och sextiotvå veckor. Gator och vallgravar ska byggas upp igen, trots svåra tider. Men efter de sextiotvå veckorna ska den Smorde förgöras, helt utblottad. Och staden och helgedomen ska förstöras av folket till en furste som kommer."
Daniel 9:25-26
I och med att Israel inte tog emot Jesus som sin Messias pausades dessa 70 årsveckor innan den sista veckan (7-årsperioden) hann börja. Istället valde Gud att sprida evangeliet om Jesu död och uppståndelse över världen genom en grupp människor som genom hela Gamla Testamentet var ett mysterium, eller en hemlighet som det också översätts. Den troende kyrkan. Kyrkoåldern tog sin början.
"Ni har väl hört om det uppdrag som Gud i sin nåd gav mig för er skull, hur han genom en uppenbarelse gjorde hemligheten känd för mig, som jag förut i korthet har skrivit, genom vilket ni kan förstå när ni läser detta, vilken insikt jag har i Kristi hemlighet, som inte varit känt bland människors barn i tidigare generationer, såsom den nu genom Anden har blivit uppenbarad för hans heliga apostlar och profeter, att hedningarna skulle bli medarvingar och höra till samma kropp och bli delaktiga i hans löfte i Kristus, genom evangeliet,"
Efesierbrevet 3:2-6
Men Gud har inte glömt bort alla de löften Han har gett till sitt utvalda folk Israel. Därför förstår vi också att 7 år återstår då Gud kommer att ta sig an sitt folk på ett alldeles speciellt sätt. Men under de sju åren, som vi kallar vedermödan, kommer inte kyrkan längre ha sitt uppdrag kvar på jorden. Istället kommer Gud använda 144.000 judiska män. 12.000 från var och en av de 12 stammarna. Dessa kommer antagligen att omvända sig ganska omgående efter uppryckelsen och sedan sändas ut över världen. Även de två profeterna som profeterar i Jerusalem och en ängel som flyger över hela jorden med evangeliet om riket kommer att tjäna som evangelister under dessa sju sista år. Allt detta medan vi kristna upplever Kristi domstol och Lammets bröllopsmåltid i himlen.
Eftersom människans hela historia handlar om Guds ära så har ju Gud fullständig rätt att göra som Han vill i olika tider i människans historia. Det står ju att:
"Men när tiden var fullbordad sände Gud sin Son, född av kvinna, född under lagen, för att han skulle friköpa dem som var under lagen, så att vi skulle få söners rätt."
Galaterbrevet 4:4-5
När tiden var fullbordad alltså. Eller "när tiden var inne", som det står i Svenska folkbibeln. Jesus kom alltså precis när Han skulle komma. Han var inte för tidig, och Han var inte för sen.
Därför skulle ju det evangelium som predikas idag omöjligen ha kunnat predikas innan Jesu födelse. Ja, faktiskt inte ens innan Jesu död och uppståndelse. Så när du läser de fyra första böckerna i Nya Testamentet, alltså Matteus, Markus, Lukas och Johannesevangeliet, så är det viktigt att komma ihåg att de utspelar sig under Lagens tidsålder. Apostlagärningarna, som handlar om den första tiden efter Jesu himmelsfärd beskriver vad man brukar kalla en övergångsperiod. Så där behöver man också använda en hel del urskillning när man läser.
De böcker som egentligen behandlar den period vi lever i nu är epistlarna. Epistlarna är inte apostlarnas fruar. Det är breven från och med Romarbrevet till och med brevet till Laodicea i Uppenbarelsebokens tredje kapitel. Det är i den delen av bibeln vi hittar tydlig teologi och doktrin (lära) om kyrkoåldern. Men för att över huvud taget kunna förstå vad som står i alla dessa brev behöver vi förstås studera hela bibeln.
Som du ser här så är det många frågetecken i bibeln som rätas ut när man börjar dela upp historien i olika dispensationer. Många koncept som annars är svåra att få ihop, och som till och med kan verka motsägelsefulla , faller plötsligt på plats. Så resultatet av att vara dispensationist har för min del varit en tydligare och naturligare förståelse för bibeln.