97. Dispensationism. Del 1
Det har under en längre tid pågått en diskussion inom kyrkan angående något som kallas dispensationism (eller ibland dispensationalism). Man har diskuterat dess historicitet, uppkomst och bibliska förankring. Dock anser jag att dispensationismen oftast blir förvrängd och misstolkad när man talar om den i kyrkor, böcker, poddar, teologiska utbildningar och så vidare.
Vad är då dispensationism?
Dr Charles Ryrie skrev upp vad han kallar dispensationismens "sine qua non" (Det är latin och betyder ungefär "utan vilket icke är") alltså utan detta skulle vi inte ha någon dispensationism. Ryrie kokade ner det till tre grundpelare.
1, KONSEKVENT användande av en Normal, Bokstavlig, Historisk, Grammatisk, metod av texttolkning, med respekt till genre... Det vill säga, vad vi brukar kalla en bokstavlig tolkning. Med konsekvent menas alltså att vi läser och tolkar HELA bibeln på detta sätt. Även de så kallade apokalyptiska och profetiska texterna.
2, … vilket visar att kyrkan och Israel är distinkta, och att Gud har olika program för dem.
3, Guds stora syfte i världshistorien är att förhärliga sig själv. Det centrala är alltså inte Guds frälsningsplan, utan Guds ära. Människans frälsning är endast ett av sätten genom vilket Gud får äran.
Dispensation är ett engelskt ord som betyder epok, tidsålder eller ekonomi. Inte ekonomi som i pengar, utan mer som i husregler skulle man kunna säga. Gud har alltså i olika tider gett människan olika sätt att leva ut sin tro på Honom. Det här är inget som förklaras på något enskilt ställe i bibeln, utan en uppdelning man brukar använda för att lättare kunna förstå bibelns innehåll.
Man brukar dela upp historien i dessa sju olika tidsåldrar:
1, Oskuldens tidsålder (1 Mos 1:1 - 3:7)
2, Samvetsfrihetens tidsålder (1 Mos 3:8 - 8:22)
3, Mänskligt styre (1 Mos 9:1 - 11:32)
4, Löftets tidsålder (1 Mos 12:1 - 2 Mos 19:25)
5, Lagens tidsålder (2 Mos 20:1 - Apg 2:4)
6, Nådens tidsålder, eller Kyrkoåldern (Apg 2:4 - Upp 3:22)
5, Lagens tidsålder (Upp 6:1 - 19:21)
7, Tusenårsriket (Upp 20:4-6)
Vi måste komma ihåg att det här med dispensationism inte är något som påverkar vår tro på evangeliet. Det är alltså ingen egen religion. Den här uppdelningen av människans historia är inte något som har med vår frälsning att göra. Bara ett sätt att lättare kunna ta till sig bibelns information. För evangeliet (det glada budskapet) om en frälsare som skulle komma och göra upp med synden och ställa allt till rätta har funnits med ända från den första dispensationen.
"Då sade Herren Gud till ormen: "Eftersom du gjort detta, ska du vara förbannad bland alla boskapsdjur och vilda djur. På din buk ska du gå, och jord ska du äta så länge du lever. Jag ska sätta fiendskap mellan dig och kvinnan och mellan din avkomma och hennes avkomma. Han ska krossa ditt huvud och du ska hugga honom i hälen."
Första Moseboken 3:14-15
Även Job, som är den äldsta boken i bibeln, och som antagligen skrevs precis före Mose tid, alltså under Löftets tidsålder och innan Lagens tidsålder, tar upp evangeliet om en frälsare.
"Men jag vet att min återlösare lever, att han till sist ska träda fram över stoftet. När sedan min sargade hud är borta, ska jag i mitt kött skåda Gud. Jag själv ska få skåda honom, jag ska se honom med egna ögon, inte med någon annans. Därefter längtar jag i mitt innersta."
Job 19:25-27
Människan har därför i alla tider vetat att det skulle komma någon och frälsa oss från våra synder. De visste bara inte att Hans namn skulle vara Jesus.
De här sju dispensationerna är också ett ganska modernt sätt att dela upp världshistorien på. Det har funnits andra uppdelningar. Men jag brukar hålla mig till den här uppdelningen för att jag tycker att den är praktisk.
Ordet dispensation är taget direkt från bibeln.
"I honom har vi förlossning genom hans blod, syndernas förlåtelse, enligt hans nåds rikedom, som han har låtit flöda över oss med all visdom och allt förstånd, efter att ha låtit oss få veta sin viljas hemlighet, enligt sitt välbehag, som han har bestämt inom sig själv, med hänsyn till den planen, att i tidernas fullbordan sammanfatta allt i Kristus, både det som är i himlarna och det som är på jorden - i honom."
Efesierbrevet 1:7-10
När det står "i tidernas fullbordan" här så lyder den engelska översättningen " in the dispensation of the fulness of times".
Jesus själv gjorde en typ av uppdelning vid ett tillfälle när Han talade med sina lärjungar.
"Lagen och profeterna varade fram till Johannes. Från den tiden blir evangelium om Guds rike predikat, och var och en tränger sig in i det."
Lukasevangeliet 16:16
Något hade uppenbarligen ändrats mellan när lagen och profeterna (Gamla Testamentet) skrevs och när Johannes döparen predikade. Vad var då Johannes döparens budskap?
"Vid den tiden kom Johannes Döparen och predikade i Judeens öken och sa: Omvänd er för himmelriket är nära."
Matteusevangeliet 3:1-2
När man läser bibeln så ser man ofta hur ett rike och namnet på det rikets kung används växelvis för att beskriva samma sak. Nebukadnessar kan ibland betyda Babylonien. Farao kan ibland betyda Egypten, och så vidare. Ett rike och dess kung är alltså tätt sammansvetsade i bibeln. Så i och med att Jesus vandrade på jorden var himmelriket alltså nära.
Jesus kom med ett erbjudande till Israels folk. På Palmsöndagen red Han in som Kung i Jerusalem. Men folket ville inte ha Honom.
"Och när han kom närmare såg han staden och grät över den och sa: Om åtminstone på denna din dag, också du hade förstått vad som tillhör din frid! Men nu är det dolt för dina ögon."
Lukasevangeliet 19:41-42
Men vad menade Han egentligen med "åtminstone på denna dag"?
Om judarna på Jesu tid bara hade studerat Daniels bok kapitel 9 vers 25, och Nehemja kapitel 2. Och om de sedan räknat i sina mycket exakta släktregister. Då hade de sett att exakt 483 år, eller 173.880 dagar, hade gått sedan kung Artaxerxes av Persien gav order om att Jerusalem skulle återställas. Enligt de gamla skrifterna var det här dagen då den utlovade Messias skulle rida in i Jerusalem.
Så Johannes döparens budskap var alltså mer exakt än vad många inser.
Men i Matteusevangeliet kapitel 12 händer något.
"Sedan förde man fram till honom en som var besatt av en ond ande, som var blind och stum, och han botade honom, så att den blinde och stumme både talade och såg. Och allt folket blev utom sig av häpnad och sa: Är denne inte Davids son? Men när fariseerna hörde det, sa de: Han driver inte ut de onda andarna, förutom med hjälp av Beelsebul, de onda andarnas furste.
Men Jesus visste vad de tänkte och sa till dem: Varje rike som kommer i strid med sig självt blir ödelagt, och varje stad eller familj som kommer i strid med sig själv kan inte bestå. Och om Satan driver ut Satan, har han kommit i strid mot sig själv. Hur kan då hans rike bestå? Och om jag driver ut de onda andarna genom Beelsebul, genom vem driver då era barn ut dem? Därför ska de vara era domare.
Men om jag driver ut de onda andarna genom Guds Ande, då har Guds rike kommit till er. Eller hur kan någon gå in i en stark mans hus och plundra honom på vad han äger, utan att han först binder den starke? Sedan kan han plundra hans hus. Den som inte är med mig är emot mig, och den som inte samlar med mig skingrar.
Därför säger jag er: All synd och hädelse ska människorna få förlåtelse för, men hädelse mot Anden ska inte förlåtas människorna. Och den som säger något mot Människosonen, han ska få det förlåtet. Men den som talar mot den Helige Ande, han ska inte få förlåtelse, varken i denna tidsålder eller i den kommande."
Matteusevangeliet 12:22-3
De religiösa ledarna i Israel beskyllde Jesus för att driva ut onda andar med hjälp av djävulen. De såg Jesu under, men de vägrade tro på att Han var den Messias de hade väntat på. Efter detta ändrades Jesu budskap en aning. Han predikar inte längre evangeliet om riket. Han börjar istället att tala om församlingen och kyrkan.
Redan direkt i kapitel 12 och 13 berättar Jesus några liknelser om hur kyrkoåldern kommer att vara. I kapitel 15 mättar Han de 4000 med sju bröd och några små fiskar. … Jag skulle kunna utveckla det här mer… men om du studerar Matteusevangeliet så ser du att de 5000 som Han mättade först var judar, och det blev 12 korgar över. De 4000 var utanför Israels område, och det blev 7 korgar över. Det här blir då en bild av att frälsningen är på väg genom Israels folk ut till hedningarna, och att Guds frälsningsplan kommer att fullbordas på det sättet.
I kapitel 16 börjar Jesus tala om sin död och uppståndelse. Och i samma kapitel händer det här:
"När Jesus kom till trakten av Cesarea Filippi frågade han sina lärjungar och sa: Vem säger folket att jag, Människosonen, är? Då svarade de: Några säger Johannes Döparen, andra Elia och andra Jeremia eller en av profeterna. Han sa till dem: Men vem säger ni att jag är? Då svarade Simon Petrus och sa: Du är Kristus, den levande Gudens Son. Jesus svarade och sa till honom: Salig är du, Simon, Jonas son. För kött och blod har inte uppenbarat detta för dig, utan min Fader som är i himlarna. Och jag säger dig, att du är Petrus, och på denna klippa ska jag bygga min församling, och dödsrikets portar ska inte segra över henne."
Matteusevangeliet 16:13-18
Nästa gång som Jesus nämner evangeliet om himmelriket är i den så kallade olivbergsdiskursen. Det är alltså i de två kapitlen i Matteusevangeliet som handlar om Jesu andra tillkommelse. Kapitel 24 och 25.
"Och detta evangelium om riket ska bli predikat i hela världen till ett vittnesbörd för alla folk, och sedan ska slutet komma."
Matteusevangeliet 24:14
Aposteln Johannes ser uppfyllelsen av det Jesus sa här i sin syn som han beskriver i Uppenbarelseboken.
"Och jag såg en annan ängel flyga i mitten av himlen. Han hade ett evigt evangelium att förkunna för dem som bor på jorden och för alla folkslag och stammar och språk och folk. Han sa med hög röst: Frukta Gud och ge honom ära, för stunden har kommit för hans dom. Och tillbe honom som har gjort himlen och jorden och havet och vattenkällorna."
Uppenbarelseboken 14:6-7
Här ser vi att ängeln som flyger och förkunnar evangeliet för alla människor på jorden har ungefär samma budskap som Johannes döparen hade. Johannes sa omvänd er för riket är nära. Ängeln kommer att säga omvänd er för domen är nära. Och med domen kommer förstås också riket, när Jesus sätter sig som Kung på Davids tron i Jerusalem.
I och med att judarna vid Jesu första tillkommelse vägrade ta emot Jesus som kung blev alltså riket framskjutet och kyrkoåldern började ta form. Det här är ingen plan B för Gud. Gud är omniscient, Han vet allt. Så Han visste naturligtvis att detta skulle hända. Men det betyder inte att Han inte gav dem ett seriöst erbjudande att ta emot Jesus som kung där och då.
Här vill jag vara tydlig med att kyrkan på inget som helst sätt tog Israels plats som Guds folk. Guds löften till Israel är eviga, och Gud är inte en Gud som bryter förbund. Så kyrkan har inte ersatt Israel. Däremot sköts tidpunkten för när Israel ska få sin upprättelse som folk fram till dess att de tar emot Jesus som sin Messias. Jesus själv sa ju såhär:
"Jerusalem, Jerusalem, du som dödar profeterna och stenar dem som är sända till dig. Hur ofta har jag inte velat samla dina barn, såsom hönan samlar sina kycklingar under sina vingar. Men ni ville inte. Se, ert hus ska lämnas öde för er. För jag säger er: Härefter ska ni inte se mig, förrän ni säger: Välsignad är han som kommer i Herrens namn."
Matteusevangeliet 23:37-39
En förändring i Guds plan för mänskligheten tog alltså sin början i och med att Johannes döparen började predika att himmelriket var nära. De fem första böckerna i Nya Testamentet (Matteus, Markus, Lukas, Johannes och Apostlagärningarna) beskriver sedan övergången mellan Lagens tidsålder och Nådens tidsålder. Sedan tar Paulus och de andra nytestamentliga författarna vid med sina brev och börjar förklara vad som gäller för församlingen i Nådens tidsålder, eller Kyrkoåldern.
Fortsättning följer…