35. Globalism 7
Många ateister tycker om att ställa frågan: ”Om nu Gud är en god Gud, varför tillåter Han att det finns så mycket ondska i världen?”
Den här fråga har länge varit en av de stora frågorna inom diskussionen om Guds existens och kallas inom teologin för teodicéproblemet. Epikuros (ca 313 f.Kr) ställde frågan på följande sätt: ”Antingen vill Gud utplåna ondskan, men kan inte; eller så kan Han, men vill inte. Om Han vill, men inte kan så är Han kraftlös. Om Han kan, men inte vill så är han ond. Om Gud kan utplåna ondskan, och Gud verkligen vill göra det, varför finns det då ondska i världen?”
Och det kan man ju undra.
Men jag skulle vilja ställa några motfrågor som svar på detta. Varför tycker vi att något är ont eller gott? Är det något som vi människor själva har hittat på? I djurriket är det till exempel mer regel än undantag att man dödar varandra för att kunna äta. Varför är det då så hemskt och ont om det sker bland människor? Är det något som vi, då vi började leva i samhällen bestämde var ont? Och kan vi i så fall i någon typ av omröstning bestämma att det inte längre är ont?
Nej, jag anser att vår universella känsla av vad som är gott och vad som är ont pekar på att det finns en standard för vad som är gott och ont. En standard som är högre än oss människor, och som vi människor är skapade att förhålla oss till. Den standarden är Guds standard.
Människan är inte skapad som en robot. Vi är skapade till Guds avbild, alltså har vi en fri vilja. Och om det ska finnas en fri vilja att älska Gud och våra medmänniskor, och den fria viljan verkligen ska vara fri och inte påtvingad, så måste ju även möjligheten att göra det motsatta existera.
Så ondska finns i världen som en konsekvens av att vi ständigt väljer att vända oss bort från Gud. Men det betyder inte att Gud accepterar ondska, eller att ondska alltid kommer att existera. Petrus skriver:
”Men de himlar och den jord som nu finns har genom samma ord sparats åt eld och bevaras fram till den dag då de gudlösa människorna ska dömas och gå under. Men en sak får ni inte glömma, mina älskade: för Herren är en dag som tusen år och tusen år som en dag. Herren dröjer inte med att uppfylla sitt löfte, så som en del menar. Nej, han har tålamod med er, eftersom han inte vill att någon ska gå förlorad utan att alla ska få tid att omvända sig. Men Herrens dag kommer som en tjuv, och då ska himlarna försvinna med våldsamt dån och himlakropparna upplösas av hetta och jorden och dess verk inte mer finnas till. När nu allt detta går mot sin upplösning, hur heligt och gudfruktigt bör ni då inte leva medan ni ser fram emot Guds dag och påskyndar dess ankomst – den dag som får himlar att upplösas i eld och himlakroppar att smälta av hetta! Men efter hans löfte ser vi fram emot nya himlar och en ny jord där rättfärdighet bor.”
Andra Petrusbrevet 3:7-13
Gud kommer att ta itu med synden och ondskan i världen. Men Gud är en tålmodig och kärleksfull Gud, så Han vill inte att någon ska gå förlorad. Vi har alla ett val att göra.
Jag började min serie om globalism med Nimrod och hur han byggde en stad och ett torn för att göra precis tvärt emot vad Guds vilja var. Är det då inte intressant att EU-parlamentet byggnad i Strasbourg, en av många platser där förslag om en ny global ordning utarbetas, liknar ett icke färdigbyggt torn med konstnären Peter Bruegels målning föreställande Babels torn som förlaga.
Tro nu inte efter alla dessa ord om Nimrods stad att jag tycker att det är något fel med att bo i en stad. Jag ser själv fram mot en stad. En som inte är byggd av människor (Heb 11), det nya Jerusalem. Men att människor tränger ihop sig i städer underlättar för dem som förespråkar bland annat akuta miljöproblem, bristande naturtillgångar och överbefolkning.
Efter att ha satt sig in i ett sådant här ämne en tid så är det lätt att man börjar se tillvaron som aningen mörk. Finns det då inget hopp? Jag tror att första steget vi behöver ta är att försöka förstå hur djupt människans synd sitter. Vi kommer aldrig att kunna laga vår värld. Varken själva jordklotet eller dem som lever på den. För problemet är ett som det bara finns EN lösning på. Nämligen förlåtelse för vår synd och därmed försoning med vår Skapare.
Som jag skrev tidigare, det finns bara EN ras av människor i världen. Ingen människa är mer värd än någon annan. Så rasism är inte från Gud. Men Gud delade upp oss i olika grupper och spred ut oss över jorden för att:
”Herren sade: ”Se, de är ett enda folk och de har ett enda språk. Detta är deras första tilltag, och härefter ska ingenting vara omöjligt för dem vad de än beslutar sig för.”
Första Moseboken 11:6
Det påståendet kanske inte låter så dumt. Om man inte förstår den fallna människans innersta tankar.
”Bedrägligare än allt annat är hjärtat, det är obotligt sjukt. Vem kan förstå det?”
Jeremia 17:9
Och…
”Som det står skrivet: Ingen rättfärdig finns, inte en enda. Ingen finns som förstår, ingen som söker Gud. Alla har avfallit, alla är fördärvade. Ingen finns som gör det goda, inte en enda. Deras strupe är en öppen grav, sina tungor använder de till svek. De har huggormsgift bakom sina läppar. Deras mun är full av förbannelse och bitterhet. Deras fötter är snabba till att spilla blod. Förödelse och elände råder på deras vägar, och fridens väg känner de inte. De har ingen gudsfruktan för ögonen.”
Romarbrevet 3:10-18
Så Gud ville inte att våra syndiga planer skulle gå för långt, för vem vet hur det då hade slutat. Istället gav Han oss alltså olika områden i olika tider att bo på.
”Av en enda människa har han skapat alla människor och folk till att bo över hela jorden, och han har fastställt bestämda tider och gränser inom vilka de ska bo. Det gjorde han för att de ska söka Gud och kanske kunna treva sig fram och finna honom, fast han inte är långt borta från någon enda av oss.”
Apostlagärningarna 17:26-27
Nej, vi kan inte rädda världen. Men det finns en som kan, och Han som kan rädda världen kommer också att göra det. För om vi läser hela Bibeln så förstår vi ju att det inte slutar där. Efter att människan har haft sin möjlighet att under en kort period försöka härska över världen, kommer Jesus själv att upprätta sitt rike på jorden. Det här är inte något som vi människor kan göra, utan det kommer ske vid Jesu återkomst efter antikrists sjuåriga styre.
”När de nu var samlade frågade de honom: "Herre, är tiden nu inne då du ska återupprätta riket åt Israel?" Han svarade dem: "Det är inte er sak att veta vilka tider eller stunder som Fadern i sin makt har bestämt. Men när den helige Ande kommer över er, ska ni få kraft och bli mina vittnen i Jerusalem, i hela Judeen och Samarien och ända till jordens yttersta gräns." När han hade sagt detta såg de hur han lyftes upp, och ett moln tog honom ur deras åsyn. Medan de såg mot himlen dit han steg upp, stod plötsligt två män i vita kläder hos dem. De sade: "Galileer, varför står ni och ser mot himlen? Denne Jesus som togs upp från er till himlen, han ska komma tillbaka på samma sätt som ni såg honom stiga upp till himlen."
Apostlagärningarna 1:6-11
Jesus har alltså lovat att Han en dag ska komma tillbaka och upprätta sitt rike.
Mika skriver angående det kommande Tusenårsriket, då Jesus regerar från Jerusalem:
”Han ska döma mellan många folk och skipa rätt åt mäktiga hednafolk, ända bort i fjärran land. Då ska de smida sina svärd till plogbillar och sina spjut till vingårdsknivar. Folken ska inte lyfta svärd mot varandra och inte mer öva för krig. Var och en ska sitta under sin vinstock och sitt fikonträd utan fruktan, för så har Herren Sebaots mun talat.”
Mika 4:3-4
Amos skriver:
”Se, dagar ska komma, säger Herren , då plöjaren ska följa skördemannen i spåren och druvtramparen såningsmannen, då bergen ska drypa av druvsaft och alla höjder flöda över. Jag ska göra slut på mitt folk Israels fångenskap. De ska bygga upp ödelagda städer och få bo i dem, de ska plantera vingårdar och få dricka vinet från dem, de ska anlägga trädgårdar och få äta deras frukt. Jag ska plantera dem i deras eget land. De ska inte mer ryckas upp ur det land som jag gett dem, säger Herren din Gud.”
Amos 9:13-15
Och Jesaja…
”Där ska inte mer finnas spädbarn som lever bara några dagar, eller gamla män som inte uppnår sina dagars mått. Den som dör vid hundra års ålder är en ung man, och först vid hundra års ålder ska syndaren drabbas av förbannelsen. De ska bygga hus och få bo i dem, plantera vingårdar och äta deras frukt. När de bygger hus ska andra inte bo i dem, när de planterar något ska andra inte äta av det. Mitt folks ålder ska bli som ett träds ålder, mina utvalda ska länge få njuta av sina händers verk. De ska inte arbeta förgäves och inte föda barn till plötslig död, för de är ett släkte välsignat av Herren , de och deras efterkommande tillsammans. Och det ska ske att innan de ropar ska jag svara, medan de ännu talar ska jag höra. Vargar ska beta med lamm, lejon ska äta halm som oxar, och stoft ska vara ormens föda. Ingenstans på mitt heliga berg ska de göra något ont eller skadligt, säger Herren .”
Jesaja 65:20-25
Och…
”Vargar ska bo tillsammans med lamm, leoparder ligga bland killingar. Kalvar och unga lejon och gödboskap ska vara tillsammans, och en liten pojke ska valla dem. Kor och björnar ska gå och beta, deras ungar ska ligga tillsammans, och lejon ska äta halm som oxar. Ett spädbarn ska leka vid huggormens håla, ett avvant barn räcka ut handen mot giftormens öga. Ingenstans på mitt heliga berg ska man göra något ont eller förstöra något, för landet ska vara fullt av Herrens kunskap, liksom vattnet täcker havet.”
Jesaja 11:6-9
Det är den nya globala världsordning jag ser fram emot.