apologetik.blogg.se - january 2020

36. Kristi Brud

Jag brukar försöka följa några regler när jag läser Bibeln:
Som jag skrivit tidigare så försöker jag att läsa Bibeln bokstavligt. Och för att ta några exempel som är otroligt attackerade och ifrågasatta just nu: 6 dagar betyder 6 dagar. 1000 år betyder 1000 år. Israel betyder Israel. Och när Jesus säger "Jag är vägen sanningen och livet. INGEN kommer till Fadern utom genom mig" så tror jag att Han menar det.

Men det är ju inte alltid så lätt. Vad gör man när det plötsligt börjar figurera drakar som sprutar vatten, odjur med 7 huvuden och någon kvinna med 12 stjärnor runt huvudet. Är det då vi börjar använda vår gudagivna fantasi? Jag tror inte det…

Jag kan ta kvinnan med stjärnorna som ett exempel.
I Uppenbarelseboken 12:1 står det:

"Ett stort tecken visade sig i himlen: en kvinna klädd i solen och med månen under sina fötter och en krona med tolv stjärnor på sitt huvud."
Uppenbarelseboken 12:1

Hur ska vi någonsin kunna veta vem han talar om här? Jo vi försöker minnas vart vi har läst det här tidigare i Bibeln. Och då kommer vi förstås att tänka på Josef och de drömmar han hade som 17-åring.

"Sedan fick han en annan dröm som han berättade för sina bröder. "Lyssna", sade han, "jag har haft en dröm till. Jag drömde att solen och månen och elva stjärnor bugade sig för mig". När han berättade detta för sin far och sina bröder, tillrättavisade hans far honom och sade: "Vad är det för en dröm du har haft? Skulle jag och din mor och dina bröder komma och buga oss ner till jorden för dig?"
Första Mosebok 37:9-11.

Jakob ger ju tydningen av bilden då han säger "Skulle Jag, din mor och dina bröder…" Josef själv är förstås den tolfte stjärnan. Och man ser tydligt att versen i Uppenbarelseboken handlar om Israels folk.
På det här sättet kan man låta Bibeln tolka Bibeln när det blir lite krångligt att förstå.

Sedan förekommer ju en hel del bildspråk också. Och det är ett av dessa jag tänkte skriva om idag. Bilder är ju ett fantastiskt sätt att kommunicera en mängd olika fakta på en kort stund. Hade inte bildspråk använts i Bibeln så hade den antagligen varit flera gånger tjockare än den är nu. Men för att kunna förstå vad som egentligen sägs i de här bilderna så kan det vara bra att ha lite kunskap om den kultur i vilka de skrevs ned.

I Bibeln används några olika bilder för att beskriva vår relation med Jesus. Jesus är Herden, vi är fåren. Jesus är huvudet, vi är kroppen. Jesus är vinstocken, vi är grenarna.
Men med tanke på min och min familjs sommar, då två av våra döttrar har gift sig, tänkte jag försöka förklara lite om Jesus som brudgummen och vi som tror på Honom som bruden.

Den här informationen har jag fått från en del olika källor, men främst från en bok som heter "Maranatha – Our Lord comes", av Renald Showers. En hebreisk kristen teolog, som alltså var väl insatt i judiska traditioner.

I Galiléen för ca 2000 år sedan, då det Nya Testamentet skrevs, höll man sig ganska strikt till vissa mallar och regler när ett äktenskap skulle ingås. Jag ska, i punktform, skriva en del om vissa av dessa regler och hur de hjälper oss att förstå olika bibeltexter.

1, Först skrevs något som kallas äktenskaps-avtal (Katubah). Ett skriftligt avtal för bruden, till bruden, att bröllopet kommer att bli av.
Vi som kristna och Kristi brud har ett skrivet avtal i och med Jesu ord i Nya Testamentet.

2, Vid förlovningen åt mannen och kvinnan av ett och samma bröd, och drack ur en och samma bägare. Detta som ett tecken på att man från och med nu hörde ihop.
Här kommer man ju direkt att tänka på Jesu sista måltid i Lukasevangeliet 22, där Jesus längtar tills den dag då det här blir uppfyllt i Hans rike. Han talar som en brudgum till sin brud.
Paulus skriver om det här till församlingen i Korint.

"Denna bägare är det nya förbundet i mitt blod. Så ofta ni dricker av den, gör det för att minnas mig."
Första Korintierbrevet 11:25

Det här har förstås med Jesu död påkorset att göra, men sättet Jesus beskriver det på måste ha fått lärjungarna att tänka på en förlovning.
Så när vi firar nattvard så är det inte bara en påminnelse om vad Jesus gjorde för oss på korset. Det är även en påminnelse om att vi har ett löfte och ett kontrakt med Jesus om att vi är Hans brud.

3, Brudgummen betalar ett pris för bruden, och visar därmed sin kärlek till henne. Det kunde handla om pengar, smycken, en och annan åsna och så vidare.
Jesus betalade ju det ultimata priset för sin brud i och med sin död på korset. Där visade Han inte bara att Han älskar oss, utan även att vi som väljer att ta emot Hans erbjudande också tillhör Honom.

"Ni tillhör inte er själva, ni är köpta till ett högt pris."
1 Kor 6:19-20

3b, Brudgummen gav även frivilliga gåvor till bruden. Inte för att han var tvungen, utan för att han ville. Så vilka gåvor har då vi fått från Jesus? En hel del skulle jag vilja påstå.
Evigt liv Joh 10:27-28, Frid Joh 14:27, Förlåtelse 1 Joh 1:9, Glädje Joh 15:11, osv.

3c, Även fadern gav gåvor till bruden. Oftast praktiska saker som skulle underlätta livet tillsammans med brudgummen. Som en dammsugare, matberedare, några kastruller… skojade bara…

"Och jag ska be Fadern, och Han ska ge er en annan Hjälpare som ska vara hos er för alltid: sanningens Ande."
Joh 14:16-17

Och med Honom, alltså den Helige Ande, kom naturligtvis andens gåvor.

3d, Bruden fick också en förlovningsring.

"Det är Gud som befäster oss och er i Kristus och som har smort oss. Han har även satt sitt sigill på oss och gett oss Anden som en garant i våra hjärtan."
Andra Korintierbrevet 1:21-22.

Garant, på grekiska arabon, betyder bokstavligen förlovningsring. Från och med nu var bruden och brudgummen lagligt gifta. Trolåvningen var alltså större och mer bindande än vad vår förlovning är.

4, När själva trolovningen var klar gick brudgummen hem till sin far och förberedde en plats för dem båda. Uppdraget var att han skulle bygga ett hus i anslutning till sin fars hus som det gifta paret sedan skulle bo i.
Jesus säger till sina lärjungar i Johannesevangeliet:

"Låt inte era hjärtan oroas. Tro på Gud och tro på mig. I min Fars hus finns många rum. Om det inte vore så, skulle jag då ha sagt er att jag går bort för att bereda en plats för er?"
Johannesevangeliet 14:1-2

5, Sen följde en lång period då bruden skulle vara trogen sin man och ständigt vänta och vara redo.

Den här perioden kunde vara upp till ett par år lång. Så här gällde det för bruden att inte ge upp hoppet, och samtidigt leva som om hon kunde bli hämtad när som helst. För ingen visste när huset som brudgummen byggde åt dem skulle vara klart.
Sonen skulle själv bygga sitt hus, men det ansågs inte vara klart förrän Fadern hade godkänt det. Så det gällde att han byggde ordentligt. Med andra ord kan man säga att Fadern är den ende som vet vilken dag och tid då brudgummen ska gå tillbaka och hämta bruden.
Det är det här som Jesus refererar till när Han talar om sin återkomst i Markusevangeliet kapitel 13

"Men den dagen eller stunden känner ingen - inte änglarna i himlen, inte ens Sonen, ingen utom Fadern."
Markusevangeliet 13:32

Och det är där vi lever just nu. I väntan. Förhoppningsvis trogna vår brudgum och redo för Hans ankomst.
Paulus skriver till församlingen i Korint och också till oss:

"... jag brinner för er med Guds iver. Jag har trolåvat er med en enda man, Kristus, och vill föra fram en ren jungfru till honom."
Andra Korintierbrevet 11:2

6, Efter denna långa tidsperiod så var det äntligen dags för brudgummen att hämta sin brud.

"Och om jag nu går bort och bereder plats för er, så ska jag komma tillbaka och hämta er till mig, för att ni ska vara där jag är."
Johannesevangeliet 14:3

Hur brudgummen hämtade sin brud liknar nog inget som vi idag gör i samband med bröllop. Det närmaste kanske är vad man brukar kalla kidnappningen som startar möhippan.

Det hela utspelade sig oftast vid skymningen eller framåt natten. Bruden skulle som sagt se till att alltid vara redo, men när det väl hände så kom det helt utan förvarning.
Brudgummens vänner sprang före brudgummen och ropade, "Brudgummen kommer!!", och blåste shofar, alltså basunen/trumpeten.
Sedan kom Brudgummen fram och tog med sig bruden till sig. Man kan nog likna det vid en romantisk kidnappning.

"När en befallning ljuder, en ärkeängels röst och en Guds basun, då ska Herren själv komma ner från himlen, och de som har dött i Kristus ska uppstå först. Därefter ska vi som lever och är kvar ryckas upp bland skyar tillsammans med dem för att möta Herren i rymden. Och så ska vi alltid vara hos Herren. Trösta därför varandra med dessa ord."
1 Tess 4:16-18

- VAD MENAR DU? Säger du att du tror på allt det där med uppryckelsen, och att Jesus när som helst kan koma och plötsligt rycka alla som tror på Honom från jorden?

- Japp. Det säger jag. Det har hänt förr, i mindre skala, och det kommer att hända igen. Enligt Bibeln. Den första som fick vara med om att ryckas upp till himlen utan att dö var Henok. Han levde i det sjunde släktledet från Adam räknat. När han var 365 år gammal blev han uppryckt.

"När Henok var 65 år blev han far till Metushela. Och sedan Henok hade fått Metushela vandrade han med Gud i 300 år och fick söner och döttrar. Sedan Henok så hade vandrat med Gud fann man honom inte mer, för Gud hade hämtat honom."
Första Moseboken 5:21‭-‬24‬

Sedan har vi profeten Elia. För honom gick det till på ett lite annorlunda sätt.

"Medan de gick och samtalade, kom en vagn av eld med hästar av eld och skilde de båda från varandra. Och Elia for i stormvinden upp till himlen."
Andra Kungaboken 2:11

Filippos är också intressant i sammanhanget. Så här står det om honom:

"Han befallde att vagnen skulle stanna. Både Filippus och hovmannen gick ner i vattnet, och Filippus döpte honom. När de kom upp ur vattnet ryckte Herrens Ande bort Filippus, och hovmannen såg honom inte mer. Han fortsatte sin resa, full av glädje. Filippus kom till Ashdod, och han vandrade omkring och förkunnade evangeliet i alla städerna tills han nådde Caesarea."
Apostlagärningarna 8:38‭-‬40‬

Filippos blev alltså inte uppryckt till himlen som de andra. Han hamnade helt enkelt på en annan plats. Det jag tycker är intressant här är att det står "… ryckte… bort…", som på grekiska är ordet harpazo, på latin rapturo. Det är samma ord som Paulus använder när han skriver om våran uppryckelse i Första Tessalonikerbrevet 4:17

Det här har legat till grund för en hel del oro bland kristna genom tiderna. Jag tror att skälet till det är de många konstiga predikningar, böcker och filmer som presenterats genom åren. (Det finns för övrigt en del bra också.) Jag vet människor som har levt långa perioder med ångest för att de tror att deras nära och kära plötsligt ska försvinna, och att de själva ska bli lämnade kvar. Men den oron beror ofta på att man aldrig har fått lära sig om säkerheten och vissheten i vår frälsning.
För har man insett att vi verkligen är trolovade med Kristus, så blir det här det största hopp vi kan ha. (Kom ihåg att vi har den Helige Ande som en förlovningsring.)
Vi är alltså inte redo för något hemskt eller negativt, utan redo för bröllop, fest och att få möta vår brudgum.

7, Sedan följde sju dagar hos Fadern då vissa saker skulle gås igenom. Bruden skulle presenteras för Faderns gäster. Bruden genomgick också en reningsritual det står i Uppenbarelseboken om hur vi ska bli klädda i vita kläder. Och äktenskapet konsumerades.

8, Sedan var det dags för bröllopsfest.

"Och jag hörde liksom rösten från en stor skara, som bruset av väldiga vatten och dånet av kraftig åska, och de sade:
"Helleluja! Heren vår Gud den Allsmäktige är nu kung. Låt oss glädjas och jubla och ge Honom äran, för Lammets bröllop har kommit och Hans brud har gjort sig redo. Skinande rent linne har hon fått att klä sig i."
Uppenbarelseboken 19:6-8

Och brudparet presenterades för världen som man och hustru.

Fram till nu har de troende hela tiden beskrivits som "bruden", men se vad som händer i det näst sista kapitlet i bibeln.

"En av de sju änglarna med de sju skålarna som var fyllda med de sju sista plågorna kom och talade till mig och sade: "Kom, jag ska visa dig bruden, Lammets HUSTRU." Och han förde mig i Anden upp på ett stort och högt berg och visade mig den heliga staden Jerusalem, som kom ner från himlen, från Gud."
Uppenbarelseboken 21:9-10

För första gången beskrivs vi troende som Jesu HUSTRU istället för brud. Den här trolovningen kommer alltså en dag att leda till ett fantastiskt bröllop.

Så varför har jag spenderat en masa tid åt att förklara gamla judiska bröllopstraditioner?

Tre snabba applikationer bara:

1, Bibeln är en fantastisk bok. Och ju mer man sätter sig in i den, ju mer intressant och levande blir den.

2, Jesus älskar oss. Annars hade Han ju inte använt just den här bilden av oss som Hans brud.

3, I en värld där det verkar som att man ibland tävlar om att ingjuta hopplöshet i människor (du kom till av en slump och när du dör tar allting slut, vi har bara tio år på oss att rädda vår planet annars förintas vi, osv) ger det här budskapet hopp. För vi vet att Jesus håller på att förbereda en plats åt oss för Han vill att vi alltid ska vara hos Honom.

"Trösta därför varandra med dessa ord..."