111. Det andliga kriget mot Israel. Del 6
Hittills har vi sett några exempel på hur det andliga kriget mot Israel har tagit sig uttryck på jorden. Både under gammaltestamentlig tid och under tiden mellan Gamla och Nya Testamentet. Men nu när vi börjar läsa Nya Testamentet så händer det något intressant igen.
Djävulen visste ju att Messias skulle komma från Israels folk och från Davids ätt. Därför hade han kunnat zooma in på dessa två grupper under nästan 2000 år. Men när Jesus föddes gick han över till att fokusera på Jesus själv. För ifall han skulle undvika att få sitt huvud krossat så behövde han ju helt enkelt stoppa Jesus. Och han dröjde inte länge med att sätta igång.
"När Herodes nu såg att han hade blivit lurad av de vise männen, blev han mycket vred och sände ut folk och lät döda alla pojkar i Betlehem och i hela dess omgivning, de som var två år och därunder, i enlighet med den tid som han noga hade tagit reda på av de vise männen."
Matteusevangeliet 2:16
Som vi vet hann Josef och Maria ta med sig Jesus och fly till Egypten innan Herodes soldater började slakta barnen i Betlehem. Men anledningen till att de kom undan var ju att en ängel kom och varnade dem för vad som skulle hända. Så att det här var ett försök att röja Jesus ur vägen genom andlig krigsföring råder det ju ingen tvekan om.
Men som vi vet så använder Djävulen inte bara fysiskt våld för att försöka stoppa Messias. Så knappt trettio år senare. När Jesus precis har blivit döpt av Johannes i Jordanfloden kommer nästa attack.
"Då blev Jesus förd av Anden ut i öknen, för att frestas av djävulen. Och när han hade fastat i fyrtio dagar och fyrtio nätter, blev han sedan hungrig. Och frestaren kom fram till honom och sa: Om du är Guds Son, så befall att dessa stenar blir bröd. Då svarade han och sa: Det står skrivet: Människan ska inte leva bara av bröd, utan av varje ord som utgår från Guds mun.
Då tog djävulen honom med sig till den heliga staden och ställde honom på templets högsta plats och sa till honom: Om du är Guds Son, så kasta dig ner, för det står skrivet: Han ska ge sina änglar befallning om dig, och de ska bära dig på sina händer, så att du inte stöter din fot mot någon sten. Jesus sa till honom: Det är också skrivet: Du skall inte sätta Herren, din Gud, på prov.
Åter tog djävulen honom med sig upp på ett mycket högt berg och visade honom alla riken i världen och deras härlighet och sa till honom: Allt detta vill jag ge dig, om du faller ner och tillber mig. Då sa Jesus till honom: Gå bort, Satan. För det står skrivet: Herren, din Gud, ska du tillbe, och endast honom ska du tjäna. Då lämnade djävulen honom, och se, änglar kom fram och tjänade honom."
Matteusevangeliet 4:1-11
Förutom att Djävulen ger sig på och försöker fresta Jesus i den här texten finns det ett par andra saker vi kan lära oss av den.
Det var inte ett påhitt av Jesu egen fantasi som frestade Honom i öknen. Det var en verklig varelse. Djävulen är alltså inte bara någon ond kraft eller en metafor för ondskan i världen. Han är en riktig person.
I den sista delen, alltså vers 8 och 9 lär vi oss en viktig sak om Djävulens roll och auktoritet på jorden. Det står ju att Djävulen visade Jesus alla riken på jorden. Sedan sa han:
"Allt detta vill jag ge dig, om du faller ner och tillber mig."
Han erbjöd alltså Jesus alla riken på jorden. Och i Jesu svar ser vi något som många kristna inte har fått förklarat för sig. För man kunde ju ha förväntat sig att Jesus skulle svara något i stil med. "Hur skulle du kunna ge mig riken som redan tillhör mig."
Det här är viktigt om du undrar vad som är meningen med Uppenbarelseboken. För Gud tömmer inte ut sin vrede över jorden bara för att Han är trött på människorna. Han har väldigt, väldigt bra motiv för att göra det. Visst är det för att pröva och döma dem som lever på jorden då. Och för att dra en rest av Israel till sig. För det har Han lovat genom hela bibeln.
Men den stora anledningen hittar vi om vi läser två ställen i Uppenbarelseboken.
Det första stället är:
"Och jag såg i höger hand på honom som satt på tronen en bokrulle med skrift på insidan och utsidan, förseglad med sju sigill. Och jag såg en väldig ängel, som förkunnade med hög röst: Vem är värdig att öppna bokrullen och bryta dess sigill? Men ingen i himlen eller på jorden eller under jorden kunde öppna bokrullen, och inte heller se i den. Och jag grät mycket, eftersom det inte fanns någon som var värdig att öppna och läsa bokrullen, och inte heller se i den. Men en av de äldste sa till mig: Gråt inte. Se, lejonet av Juda stam, Davids rot, har vunnit seger, så han kan öppna bokrullen och bryta dess sju sigill."
Uppenbarelseboken 5:1-5
Vad är det för bokrulle som dyker upp här? Och varför börjar Johannes gråta så mycket när ingen verkar kunna öppna den?
Här måste vi gå tillbaks ända till bibelns första kapitel. När Gud skapade Adam gav Han honom befallningen att han skulle råda över jorden och lägga den under sig. Men som vi vet så syndade Adam. Därmed gav han över den rättigheten till ormen, alltså Djävulen, vid syndafallet.
Med tanke på hur den här bokrullen i Uppenbarelseboken beskrivs så är en väldigt vanlig tolkning bland bibeltroende teologer att det handlar om äganderätten till jorden. Den beskrivs som en rulle med sju sigill och med text på både insidan och utsidan. Det här är precis hur man skrev och förseglade sådana dokument på Jesu tid. Det förklarar också varför Johannes blev så förkrossad när ingen tycktes kunna öppna den. För om ingen någonsin kan bryta Djävulens makt över jorden. Då kommer allt bara att fortsätta att gå utför, precis som det alltid har gjort.
Men det är det här som så vackert knyter ihop händelserna i Uppenbarelseboken med Jesu död och uppståndelse. För genom att övervinna döden, och därmed Adams synd, så förtjänade Han rätten att ta tillbaks äganderätten till jorden. Och det är precis vad Han kommer att göra i och med alla plågorna vi kan läsa om i Uppenbarelseboken.
Det andra stället som förtydligar att det här handlar om Jesu återtagande av jorden är:
"Och den sjunde ängeln blåste i sin basun, och då hördes i himlen starka röster som sa: Denna världens riken tillhör nu vår Herre och hans Smorde och han ska regera i evigheternas evigheter."
Uppenbarelseboken 11:15
I kapitel 11 är ju inte själva återtagandet färdigt än. Men versen vi just läste är placerad mitt i Uppenbarelseboken som ett crescendo, för att visa att den är det centrala temat i bokens handling. Jesus kommer alltså att ta tillbaks äganderätten till hela den värld vi lever i. Sedan kommer Han att sätta sig som Kung på Davids tron.
Många kristna är av uppfattningen att Jesus sitter som kung och regerar över jorden just nu. Och att Han har gjort det sedan Han for upp till himlen efter sin uppståndelse. Men det finns, som vi precis såg, mycket som pekar på att så inte är fallet. För att förtydliga det här så kan vi läsa ett par bibelverser som skrevs decennier efter Jesu himmelsfärd.
"Vi vet att vi är av Gud och att hela världen är i den ondes våld."
Första Johannesbrevet 5:19
"Ta på er hela Guds vapenrustning, så att ni kan stå emot djävulens listiga angrepp. För vår strid är inte mot kött och blod utan mot furstendömen, mot makterna, mot mörkrets världshärskare i denna världen, mot ondskans andemakter i himlarymderna."
Efesierbrevet 6:11-12
Så när Djävulen frestade Jesus med alla riken på jorden så var det något han faktiskt hade rätt att fresta med. Dessutom var ju det här en attack riktad direkt mot Jesu kors. För frestelsen var ju att Jesus skulle få härska över världen utan att behöva dö för människorna. Bara Han böjde sig och tillbad Djävulen. Så vi ska vara evigt tacksamma att Jesus är starkare än Djävulens listiga grepp.
Djävulen skulle senare försöka fresta Jesus på ungefär samma sätt en gång till under Jesu tid på jorden. I Matteusevangeliet kapitel 16 kan vi läsa om när Petrus identifierar Jesus som Guds Son.
"Han [Jesus] sa till dem: Men vem säger ni att jag är? Då svarade Simon Petrus och sa: Du är Kristus, den levande Gudens Son. Jesus svarade och sa till honom: Salig är du, Simon, Jonas son. För kött och blod har inte uppenbarat detta för dig, utan min Fader som är i himlarna. Och jag säger dig, att du är Petrus, och på denna klippa ska jag bygga min församling, och dödsrikets portar ska inte segra över henne."
Matteusevangeliet 16:15-18
Jesus berömmer honom alltså och säger: "Du är Petrus.. " (på grekiska petros, som betyder liten sten) "… och på denna klippa…" (på grekiska petra, som betyder klippa) "… ska jag bygga min församling."
Jesus kallade alltså Petrus för stenen. Men det var på klippan Han skulle bygga sin församling. Så om inte Petrus var klippan vilken klippa är det då Han menar? Jo, klippan är vad Petrus sa precis innan Jesus berömde honom. Det var alltså inte på Petrus som kyrkan skulle byggas. Utan på det faktum att Jesus själv är Guds Son.
Och beviset för att Petrus själv inte var klippan får vi om vi fortsätter att läsa bara några verser till.
"Från den tiden började Jesus förklara för sina lärjungar, att han måste gå till Jerusalem och lida mycket genom de äldste och översteprästerna och de skriftlärda, och bli dödad och på tredje dagen uppstå igen. Då tog Petrus honom åt sidan och började tillrättavisa honom och sa: Skona dig, Herre! Detta ska aldrig hända dig. Då vände han sig om och sa till Petrus: Gå bort ifrån mig, Satan. Du vill få mig på fall, för dina tankar är inte Guds utan människors."
Matteusevangeliet 16:21-23
Djävulen använder alltså Petrus för att fresta Jesus. Detta bara verser efter att Jesus har berömt Petrus. Inte speciellt klipp-likt om du frågar mig. Det är också intressant hur det andliga kriget blir mycket synligt i de här texterna. För när Petrus erkänner Jesus som Guds Son svarar Jesus:
"… kött och blod har inte uppenbarat detta för dig, utan min Fader som är i himlarna."
Matteusevangeliet 16:17
Och när Petrus försöker tillrättavisa Jesus blir svaret:
"Gå bort ifrån mig, Satan. Du vill få mig på fall, för dina tankar är inte Guds utan människors."
Matteusevangeliet 16:23
Vi människor dras ju ständigt åt de här båda hållen. Vi vill följa Gud. Men vår syndiga natur lyser igenom ibland. Någon liknade det här med två hundar, en svart och en vit, som ständigt slåss med varandra. Ibland vinner den svarta och ibland den vita. Men vilken är det som är starkast då? Jo, den man matar. Om du ständigt matar den onda sidan med våld, lögner, pornografi, och sådant. Då blir den starkare. Men om du matar den goda, med Guds ord, bön, lovsång och så vidare. Då vinner den.
Det jag kommer att ta upp som nästa exempel kan ju verka konstigt, eftersom Djävulen hittills verkar ha gjort allt för att försöka stoppa Jesus från att dö. Men den kvällen då Jesus blev förrådd och förd inför rätta verkar han ha bytt taktik.
"När Jesus hade sagt detta, blev han upprörd i sin ande och vittnade och sa: Sannerligen, sannerligen säger jag er: En av er ska förråda mig. Då såg lärjungarna på varandra och undrade vem han talade om. Nu var där en av hans lärjungar, den som Jesus älskade, som lutade sig mot Jesu bröst. Då gav Simon Petrus ett tecken till honom, att han skulle fråga vem det kunde vara som han talade om. Och han som var lutad mot Jesu bröst sa till honom: Herre, vem är det? Jesus svarade: Det är han som jag ska ge en bit bröd när jag har doppat det. Och när han hade doppat brödstycket, gav han det åt Judas Iskariot, Simons son. Och efter det brödstycket for Satan in i honom. Jesus sa då till honom: Vad du gör, gör det snart."
Johannesevangeliet 13:21-27
Kan det vara så att Djävulen helt enkelt insåg att han inte kunde stoppa Jesu korsfästelse här. Och att han nu bara ville se Jesus lida. Kanske. Det kan vara så att vi får en hint om det i Lukasevangeliet.
"När tiden för hans upptagande var inne vände han sitt ansikte mot Jerusalem, fast besluten att gå dit."
Lukasevangeliet 9:51
Och i Jesaja kapitel 50, som talar om Jesu lidande står det såhär:
"Jag höll fram min rygg åt dem som slog mig och mina kinder åt dem som ryckte ut mina skäggstrån. Jag dolde inte mitt ansikte för hån och spott. Herren Gud ska hjälpa mig, därför behöver jag inte skämmas, därför gör jag mitt ansikte hårt som sten. Jag vet att jag inte kommer på skam. "
Jesaja 50:6-7
Jesus hade alltså på riktigt bestämt sig för att genomföra det här. Det beskrivs som att Han gjorde sitt ansikte hårt som sten. Så kanske ville Djävulen som sagt bara se Honom lida. Kanske hoppades han fortfarande att Jesus bara skulle dö. Men så blev det ju inte. För tre dagar senare uppstod Han, och bevisade att Han hade övervunnit både döden och Djävulen själv.
Djävulen lyckades alltså inte med att stoppa Jesus från att dö och uppstå för våra synder. Jesus vann därför över honom på korset. Och ärligt talat så kom det ju inte som en överraskning för någon. Gamla Testamentets texter pekar alla fram mot det här. Så även Djävulen och hans anhang visste ju innerst inne att de inte skulle lyckas. Så även om de kan lura sig själva ibland så vet de vart de är på väg. För när demonerna ser Jesus komma emot dem under Hans tid på jorden ser man det här tydligt.
"Därefter, när han kom över till andra sidan, till gergesenernas område, kom två besatta av onda andar emot honom, ut från gravarna. De var så våldsamma att ingen kunde ta sig fram på den vägen. Och se, de ropade och sa: Vad har vi med dig att göra, Jesus, Guds Son? Har du kommit hit för att plåga oss i förtid?"
Matteusevangeliet 8:28-29
Jesus gjorde alltså vad Han kom för att göra trots alla Djävulens försök att stoppa Honom. Han kom till jorden född av en jungfru. Han levde ett syndfritt liv. Så Han blev själv det fläckfria offerlamm som behövdes för att uppfylla lagen. Han tog våra synder på sig när Han dog på korset för vår skull. Och Han uppstod på den tredje dagen. Helt enligt Skrifterna.