8. Utombibliska Bevis? 2

 
I mitt första inlägg på den här bloggen skrev jag lite om att det står i Bibeln att jorden är rund och att den svävar fritt i rymden. Jag tänkte fortsätta lite i samma anda här.

En berättelse i Bibeln som ofta blir attackerad är den om översvämningen på Noas tid. Man ifrågasätter bland annat hur så många djur kunde få plats på en båt, var kom allt vatten ifrån och var är allt vatten nu? För det kan ju omöjligt ha regnat så mycket på bara 40 dagar. Jag kommer att skriva mer om det här i framtiden, men de två sista frågorna tänkte jag titta lite på här.

Det här med vattenmassorna är en av de saker som fått många att börja se Noas flod som en lokal händelse. De påstår att, då det står att vattnet täckte jorden, att vattnet endast täckte "den då kända världen". Den tolkningen blir ju lite konstig om man läser kontexten.

"Och vattnet bredde ut sig mer och mer över jorden, tills det täckte alla höga berg under hela himlen. Femton alnar över topparna steg vattnet, och bergen blev övertäckta."
1 Mos 7:19-20

15 alnar är ungefär 7 meter. Om vattnet steg 7 meter över det högsta berget, hur kan det då vara en lokal flod? Som ett experiment kan du ju försöka fylla upp en skål med vatten till ca 15 cm ovanför kanten.

Men den som övertygar mig mest om att floden var global är ändå Petrus.

"Framför allt ska ni veta att det i de sista dagarna kommer hånfulla människor som drivs av sina begär och som hånar er och säger: "Hur går det med löftet om hans återkomst? Sedan fäderna dog har ju allt fortsatt precis som det varit sedan skapelsens början." De bortser medvetet från att det för länge sedan fanns himlar och en jord som uppstod ur vatten och genom vatten i kraft av Guds ord. Genom vatten och Guds ord dränktes den dåtida världen och gick under. Men de himlar och den jord som nu finns har genom samma ord sparats åt eld och bevaras fram till den dag då de gudlösa människorna ska dömas och gå under.”
2 Petr 3:3-7

Petrus tolkade både skapelseberättelsen och berättelsen om Noas flod bokstavligt. Och kallar dem som inte gör det för "hånfulla människor" och eftersom även Petrus skrev sådant som var utandat av Gud så väljer jag att ta honom på orden.

Jag känner att jag behöver flika in en sak här. Då jag citerar en bibeltext så är min förhoppning alltid att du slår upp texten i en Bibel och läser verserna i sin kontext. Det är en bra regel att följa i alla sammanhang då någon vill förklara en text från Bibeln. För om till exempel min förklaring inte passar i textens kontext så är jag antagligen ute och cyklar på ett eller annat sätt. Det var ett litet tips bara. Nu tillbaka till ämnet.

I berättelsen om Noa står det bland annat:

"Det år då Noa var sexhundra år, på sjuttonde dagen i andra månaden, bröt alla det stora djupets källor fram, himlens fönster öppnades, och det regnade över jorden i fyrtio dagar och fyrtio nätter."
1 Mos 7:11-12

Vattnet kom alltså från två håll. Uppifrån och nerifrån. När det sedan började bli dags för Noa och hans familj att lämna arken står det:

"Men Gud tänkte på Noa och på alla vilda djur och alla boskapsdjur som var med honom i arken, och han lät en vind gå fram över jorden, så att vattnet sjönk undan. Djupets källor och himlens fönster stängdes och regnet från himlen upphörde. Vattnet drog sig tillbaka från jorden mer och mer."
1 Mos 8:1-3

År 1997 meddelade forskare att man hade funnit stora depåer av vatten på ca 40-60 mils djup. Depåer som man antar innehåller lika mycket, om inte mer än den mängd vatten som finns i alla världens hav, sjöar, floder osv.
En del av vattnet dunstade alltså, men det allra mesta sjönk undan och finns nu en bra bit under oss.

 
 
När vi ändå är inne på ämnet vatten så tänkte jag nämna en man som hette Matthew Maurey. Han var en officer i den amerikanska flottan och bokstavstroende kristen. En skada gjorde att han i stället för sin officerstjänst i 19 år jobbade i flottans observatorium och med utveckling av deras instrument. Maurey hade läst i Psaltaren:

"... de som vandrar havens vägar."
Ps 8:9

Han tänkte att om Bibeln säger att det finns vägar i haven så finns det vägar i haven. Så han började undersöka saken. Bland annat sänkte han så kallade driv-flaskor. Flaskor som innehöll så pass mycket vatten att de drev en bit under ytan, utan att påverkas av vinden. De innehöll också ett meddelande om att den som hittade flaskan skulle meddela honom om var flaskan hade hittats. Matthew Maurey skrev senare den första textboken i modern oceanografi (år 1855). Hans upptäckter har underlättat arbetet enormt för dem som behöver ta sig över haven med någon typ av fartyg. Han  ritade också kartor som bland annat använts när man lagt underhavs-kablar mellan kontinenter. Allt detta för att han läste Bibeln bokstavligt. Han skrev till och med i sin bok något i stil med: Det står i Jobs bok att luften har en bestämd vikt, något som vi vetenskapligt har upptäckt på senare tid. Då är det inte så konstigt att haven har vägar.

"När han mätte upp vindens vikt och vägde vattnen efter mått"
Job 28:25

Bibeln är ingen vetenskaplig bok i sig, men eftersom den är sann och Guds eget ord, så måste den ju stämma överens med verkligheten på alla punkter.

Olika personer har under de senaste 2000 åren vigt sina liv åt att hitta bevis för att Bibeln innehåller motsägelser eller direkta fel. Många har kommit till tro under sina försök, men ingen har någonsin lyckats med sitt uppdrag.
Allmänt, Andlighet, Apologetik, Teologi | Andlighet, Apologetik, Bibeln, Teologi | | Kommentera |
Upp