17. 1 Mos 1–11 Guds Barmhärtighet
Jag har några gånger nu återkommit till vad Jesus sa på Olivberget, då Hans lärjungar hade frågor angående den yttersta tiden.
”Så som det var under Noas dagar, så ska det vara när Människosonen kommer”
Matteusevangeliet 24:37
Jag skrev att jag inte vill vara här då, och det planerar jag inte att vara heller.
Men vart kommer jag då att vara?
Min ståndpunkt angående den lära jag ska skriva om nu är inte den dominerande inom kristendomen. Men efter att ha lyssnat till alla de olika tolkningarna, och framför allt läst Bibeln, så har jag kommit fram till att man måste göra en del teologisk gymnastik för att inte tro som jag i den här frågan. Min hållning är alltså den mest bokstavligt Bibliska, vilket jag vill visa genom att i det här inlägget använda ganska många Bibeltexter.
Tyvärr har jag inte hittat några bra svenska uttryck för det här, så jag får helt enkelt använda de engelska. Jag är en så kallad ”premillenialist”. Jag tror alltså att vi lever i en tid då vi ser fram emot att Jesus ska komma tillbaks till jorden och regera i ett tusen år. (Uppenbarelseboken 20:1–7). Därav ordet millenium. Det här är ett genomgående tema i Bibeln, så jag kommer att skriva mer om det senare.
Jag är också en så kallad ”pretribulationist” vilket betyder att jag tror att Jesus kommer att hämta oss som tror på Honom innan den sista svåra sjuårsperioden (vedermödan/the tribulation) kommer över jorden.
Det här skriver Paulus om i Första Tessalonikerbrevet.
”Därefter ska vi som lever och är kvar ryckas upp bland skyar tillsammans med dem för att möta Herren i rymden.”
Första Tessalonikerbrevet 4:17
På svenska kallar vi detta för ”uppryckelsen”. Uttrycket ”ryckas upp” i texten är från det grekiska ordet ”harpazo” vilket översatt till latin blir ”rapturo”, så i engelskan valde man att för enkelhetens skull använda ordet ”rapture”.
(Det finns en film med Nicolas Cage i huvudrollen som jag inte skulle använda som någon som helst teologisk källa, men som handlar om just detta. Den heter Left Behind, om du har någon timme över någon gång. Men säg inte att jag har sagt att den är bra…)
Syftet med att detta kommer att hända är att Gud är barmhärtig. Han vill inte att vi ska behöva gå igenom den svåra tiden. Dessutom tog Jesus som sagt vårat straff på sig då Han dog för oss på korset. Så jag tycker att vi börjar med vad Jesus själv sa om saken.
Han säger:
”Låt inte era hjärtan oroas. Tro på Gud och tro på mig. I min Fars hus finns många rum. Om det inte vore så, skulle jag då ha sagt er att jag går bort för att bereda plats för er? Och om jag nu går bort och bereder plats för er, så ska jag komma tillbaka och hämta er till mig, för att ni ska vara där jag är.”
Johannesevangeliet 14:1-3
Paulus förklarar vidare:
”Men vi har vårt medborgarskap i himlen, och därifrån väntar vi Herren Jesus Kristus som Frälsare. Han ska förvandla vår bräckliga kropp och göra den lik hans härlighetskropp, för han har makt att lägga allt under sig.”
Filipperbrevet 3:20-21
Ett av syftena med uppryckandet är som sagt att vi slipper domen.
”Gud har inte bestämt oss till att drabbas av vredesdomen utan till att vinna frälsning genom vår Herre Jesus Kristus.”
Första Tessalonikerbrevet 5:9
”… och vänta på hans Son från himlen, honom som Gud har uppväckt från de döda: Jesus, som räddar oss från den kommande vredesdomen.”
Första Tessalonikerbrevet 1:10
”Eftersom du har bevarat mitt ord om uthållighet ska jag bevara och rädda dig ur prövningens stund som ska komma över hela världen för att pröva jordens invånare.”
Uppenbarelseboken 3:10
I den sista versen ovanför är det tydligt att det är just prövningens stund, eller ”vedermödan”, Han vill rädda oss från.
Som i förbifarten skriver Paulus också att vi ska samlas hos Jesus.
”När det gäller vår Herre Jesu Kristi ankomst och hur vi ska samlas hos honom ber vi er, bröder,”
Andra Tessalonikerbrevet 2:1
Hur kommer det då att gå till?
”När en befallning ljuder, en ärkeängels röst och en Guds basun, då ska Herren själv komma ner från himlen, och de som har dött i Kristus ska uppstå först. Därefter ska vi som lever och är kvar ryckas upp bland skyar tillsammans med dem för att möta Herren i rymden. Och så ska vi alltid vara hos Herren.”
Första Tessalonikerbrevet 4:16-17
Och…
”Se, jag säger er en hemlighet: Vi ska inte alla insomna, men vi ska alla förvandlas, i ett nu, på ett ögonblick, vid den sista basunens ljud. Basunen ska ljuda och de döda ska uppstå odödliga, och vi ska förvandlas.”
Första Korintierbrevet 15:51-52
Det står alltså att detta är en hemlighet, eller ett mysterium enligt vissa översättningar. Det betyder att det inte var en tydlig lära i gammaltestamentlig tid. Men vi kan ändå ana det här löftet även i Gamla Testamentet.
”Dina döda ska bli levande, mina dödas kroppar ska uppstå. Vakna upp och jubla, ni som bor i stoftet, för din dagg är ljusets dagg, och jorden ska ge igen de avsomnade. Kom, mitt folk, och gå in i dina kamrar, stäng igen dörrarna efter dig. Göm dig ett litet ögonblick tills vreden har gått förbi. För se, Herren kommer ut ur sin boning för att straffa jordens invånare för deras missgärning. Jorden ska blotta sina blodskulder och inte längre dölja sina dräpta.”
Jesaja 26:19-21
Petrus, en av Jesu allra närmsta lärjungar då Han vandrade på jorden, frågar sig i sitt andra brev: Hur ska vi då leva i väntan på detta? (2 Petr 3:11)
”Döda därför era jordiska begär: sexuell omoral, orenhet, lusta, ont begär, och girigheten som är avgudadyrkan. Allt sådant gör att Guds vrede drabbar olydnadens barn.”
Kolosserbrevet 3:5-6
”Ja, kära barn, förbli nu i honom, så att vi kan ha frimodighet när han uppenbarar sig och inte behöver stå där med skam inför honom när han kommer.”
Första Johannesbrevet 2:28
”Men akta er för att tynga era hjärtan med festande, rus och livets bekymmer så att den dagen plötsligt drabbar er som en snara, för den ska drabba alla som bor över hela jorden. Var ständigt vakna och be om kraft att undfly allt som ska ske och kunna bestå inför Människosonen.”
Lukasevangeliet 21:34-36
Något jag tycker är intressant i sammanhanget är också de bilder och mönster som förekommer i GT för att visa oss vem Gud är, men även ibland vad Han kommer att göra.
Här är det intressant med just berättelsen om Noa. Det står att Noa var rättfärdig inför Gud. Vad hände då med Noa då Gud bestämde sig för att straffa jordens invånare för deras synd? Jo, Han lät Noa gå in i arken, Han stängde dörren om honom, lyfte upp arken och lät den flyta ovanför allt fruktansvärt som hände på jorden. Det här ser jag, och många som är av samma åsikt som mig, som en bild av uppryckelsen.
En annan berättelse som ger samma budskap är den om Lot i Sodom (1 Mos 18:16 – 19:29). Om du fokuserar lite extra på kapitel 19 och verserna 15 - 16 så ser du hur Lot och hans familj i stort sett blir släpade ut ur staden innan Gud straffar den. Bortryckta skulle man kunna säga.
Gud har alltså gett oss som tror på Honom ett fantastiskt löfte om att vi ska få slippa Hans vredesdom över världen. Det betyder inte att vi inte kommer att få lida. För vi lever ju i en fallen värld, så sjukdomar, fattigdom och ondska kommer alltid att finnas här. Men vi kommer att få slippa vad som beskrivs i Bibeln som den värsta tiden någonsin, då Gud själv gör upp med människans synd och upproriskhet.
”…för då ska det bli en så stor nöd att något liknande aldrig förekommit från världens begynnelse och ända fram till nu, och inte heller ska komma.”
Matteusevangeliet 24:21
Men som sagt…
”Gud har inte bestämt oss till att drabbas av vredesdomen utan till att vinna frälsning genom vår Herre Jesus Kristus.”
Första Tessalonikerbrevet 5:9