109. Det andliga kriget mot Israel. Del 4.

(null)

Även publicerad på berea.se.



109. Det andliga kriget mot Israel. Del 4


 

"Nu förkunnar Herren för dig att Herren ska bygga ett hus åt dig. När din tid är slut och du vilar hos dina fäder ska jag efter dig upphöja din avkomling som ska utgå ur ditt liv, och jag ska befästa hans kungadöme. Han ska bygga ett hus åt mitt namn, och jag ska befästa hans kungatron för evigt."

Andra Samuelsboken 7:11-13

 

De flesta som läser det här, både judar och kristna, är överens om att det är en så kallad Messiansk profetia. Alltså att det handlar om den Messias som utlovas genom hela det Gamla Testamentet. Det handlar alltså inte bara om kung Salomo. Så om vi fortsätter längs vår röda tråd genom bibeln så ser vi här att Djävulen skulle få chansen att zooma in ytterligare en gång. Gud lovar i texten vi nyss läste att Messias skulle komma från Davids ätt. Så från att fokusera på hela Israel kunde han nu rikta vissa attacker enbart mot Davids släkt. Och mycket riktigt, det är precis vad som händer.

 

Jag ska ta upp två exempel här som beskriver två olika taktiska drag hos Djävulen. För bibeln är mycket tydlig med att han är listig. Och att han använder sig av olika strategier för att fälla sina fiender.

 

"Ta på er hela Guds vapenrustning, så att ni kan stå emot djävulens listiga angrepp."

Efesierbrevet 6:11

 

 

Den första strategin är att vilseleda dem han är ute efter att förgöra. Precis som han gjorde med Adam och Eva när han fick dem att äta av frukten så att de sedan dog. Och senare också genom Bileam, som uppmanade Moabs döttrar att locka Israels män till sexuell omoral. Vilket ledde till att 24.000 av israelerna dog. Det här kan du läsa om i Fjärde Moseboken 25:1-9 och Uppenbarelseboken 2:14. Den andra taktiken jag ska ge exempel på är att helt enkelt intala någon att försöka utrota dem.

 

Jesus själv beskrev Djävulen med just dessa två egenskaper. En lögnare och en mördare.

 

"Ni är av djävulen, er far, och vad er far har begär till, det vill ni göra. Han var en mördare från början, och i sanningen står han inte, eftersom sanning inte finns i honom. När han talar lögn, talar han av sitt eget, därför att han är en lögnare och dess fader."

Johannesevangeliet 8:44

 


Det första försöket jag tänkte ta upp var ett försök att korrumpera Davids ätt. Och det tog inte lång tid innan han satte igång.

 

Mot slutet av kung Davids liv blev det en del politiskt spel angående vem som skulle ta över makten. Men till slut blev det i alla fall Salomo som blev kung över Israel. Salomo bad Gud om vishet för att kunna styra sitt folk på bästa sätt. Och Gud välsignade honom så mycket att han blev den visaste människa som någonsin levt. Bortsett från Jesus då. Men att vara vis, eller smart, eller klok, är ju inte samma sak som att vara fri från synd. För vi har alla en syndig natur. Det hade även Salomo. I Salomos fall verkar en svag punkt ha varit kvinnor. Och det var den punkten som Djävulen utnyttjade för att korrumpera Davids ätt.

 

"Kung Salomo hade vid sidan om faraos dotter många andra utländska kvinnor som han älskade: moabitiskor, ammonitiskor, edomitiskor, sidoniskor och hetitiskor, De hörde till folk som Herren hade talat om och sagt till Israels barn: "Ni ska inte gå in till dem, och de inte till er, eftersom de kommer att förleda era hjärtan att följa deras gudar." Till dessa höll sig Salomo och älskade dem. Han hade sjuhundra hustrur av furstlig rang och trehundra bihustrur, och dessa kvinnor förledde hans hjärta.

 

När Salomo blev gammal, förledde kvinnorna honom att följa andra gudar, så att hans hjärta inte förblev hängivet Herren hans Gud som hans far Davids hjärta hade varit. Salomo följde Astarte, sidoniernas gudinna, och Milkom, ammoniternas vidrighet.

 

Salomo gjorde det som var ont i Herrens ögon och följde inte i allt efter Herren, så som hans far David hade gjort. Salomo byggde då en offerhöjd åt Kemosh, moabiternas vidrighet, på berget öster om Jerusalem och likaså en åt Molok, ammoniternas styggelse. På samma sätt gjorde han för alla sina utländska kvinnor, som fick tända offereld och offra åt sina gudar."

Första Kungaboken 11:1-8

 

Två av de gudar som Salomo började dyrka var Astarte och Molok. Och eftersom den här serien handlar om det andliga kriget mot Israel så behöver vi nog komma ihåg vad Paulus sa om dessa så kallade gudar.

 

"Vad vill jag då säga? Att en avgud är något, eller att det som offras åt avgudar är något? Nej, utan vad hedningarna offrar, det offrar de åt onda andar och inte åt Gud, och jag vill inte att ni ska ha någon gemenskap med de onda andarna."

Första Korintierbrevet 10:19-20

 

Astarte var en gudinna som genom historien har haft många olika namn. Hon är gudinnan av bland annat sexuell frigörelse. Hon avbildades ofta med flera par av bröst, och i hennes tempel utfördes ritualerna med hjälp av tempelprostituerade.

 

Molok var guden av bekvämlighet och framgång. Han var också en av de mest barbariska gudar man kan tänka sig. Han avbildades som statyer med armarna utsträckta rakt fram och ett hål i bröstet. Han krävde barnoffer. Så när någon ville offra sitt barn till honom så tände man en eld antingen under händerna eller i buken på statyn. När händerna och armarna var rödglödgade av värmen lade man sitt barn i Moloks händer. Allt det här hände medan man skrek, dansade och slog på trummor. Allt för att barnens skrik inte skulle höras. Det här kallas ofta i bibeln att "låta sina barn gå genom eld", vilket Gud avskyr.

 

De här två demoniska gudarna har alltid följts åt. Och de har dykt upp i olika former i olika kulturer. Men folken har alltid dyrkat dem. För människorna vill leva ett liv av sexuell promiskuitet. Men när de får barn genom denna livsstil så offrar de sina barn för att få ett liv av bekvämlighet och framgång. Är det här något vi kan se idag? Du kan ju dra dina egna slutsatser.

 

Problemet är lika gammalt som mänskligheten. Om vi börjar dyrka Astarte är steget inte långt till att börja offra till Molok. Och visst kan vi se tydligt att allt det här är en lögn från Djävulen själv. Han som var en lögnare och en mördare från början.

 

"Herren blev vred på Salomo, därför att hans hjärta hade vänt sig bort från Herren, Israels Gud, som två gånger hade visat sig för honom. Han hade gett honom befallning om denna sak: att han inte skulle följa efter andra gudar. Men han hade inte hållit vad Herren befallt. Därför sade Herren till Salomo: "Eftersom det är så med dig och eftersom du inte har hållit mitt förbund och mina stadgar som jag har gett dig, ska jag rycka riket ifrån dig och ge det åt din tjänare."

Första Kungaboken 11:9-11

 

Gud blev arg på Salomo för att han gjorde de här fruktansvärd sakerna. Så Han bestämde sig för att ta riket ifrån Salomo och istället ge det till en av Salomos tjänare. Här ser det ju ut som att Djävulen hade lyckats med sin plan. Davids tronföljare Salomo hade vänt sig från Gud och börjat följa de demoniska avgudar som de andra folken tillbad. Därför skulle riket nu övergå till någon som inte tillhörde Davids ätt.

 

Men Gud hade en annan lösning. För Han hade gett ett löfte. Och Gud bryter aldrig sina löften. Så vi läser vidare.

 

"Men för din far Davids skull ska jag inte göra det så länge du lever. Först ur din sons hand ska jag rycka det. Men jag ska inte rycka hela riket ifrån honom, utan en stam ska jag ge åt din son för min tjänare Davids skull, och för Jerusalems skull, som jag har utvalt."  

Första Kungaboken 11:12-13

 

Nordriket, som gavs till Salomos tjänare Jerobeam, fortsatte att falla längre och längre bort från Gud. De hade fram till att de blev bortförda till Assyrien 19 stycken kungar. Ingen av dem följde Gud.

 

Sydriket däremot, som fortsatte att styras av Davids ättlingar pendlade lite fram och tillbaka gällande hur de följde Guds ord. De hade, fram till att de blev bortförda till Babylonien, totalt 20 kungar. 8 som följde Gud, 11 som inte gjorde det, och en som först inte följde Gud, men som sedan omvände sig.

 


När det inte räckte med att korrumpera ätten, och på så sätt förgöra dem, försökte Djävulen istället att helt enkelt utplåna hela kungaätten. Men för att komma till det behöver vi nog börja med en kung från Jerobeams tronföljd. Alltså en kung över Nordriket.

 

"Men Ahab, Omris son, gjorde det som var ont inför Herren, mer än någon av dem som hade varit före honom.  Och som om det inte var nog för honom att leva i Jerobeams, Nebats sons, synder, tog han också till hustru Isebel, som var dotter till Etbaal, sidoniernas kung, och gick bort och tjänade Baal och tillbad honom."

Första Kungaboken 16:30-31


Och vidare.


"Det har aldrig funnits någon som Ahab, han som sålde sig till att göra det som var ont i Herrens ögon, när hans hustru Isebel eggade honom till det. Mycket avskyvärt gjorde han, när han följde de eländiga avgudarna, alldeles som amoreerna hade gjort, de som Herren fördrev för Israels barn."

Första Kungaboken 21:25-26

 

Dessa två, Ahab och Isebel, fick tillsammans en dotter som hette Atalja. Hon gifte sedan in sig i Davids släktträd genom att bli hustru till kung Joram.

 


"Han [Joram] var trettiotvå år när han blev kung, och han regerade åtta år i Jerusalem. Men han vandrade på Israels kungars väg, så som Ahabs hus hade gjort, för hans hustru var en dotter till Ahab. Han gjorde det som var ont i Herrens ögon."

Andra Kungaboken 8:17-18 [Min ändring]

 

Atalja och Joram fick en son som hette Ahasja. Men Ahasja hann bara regera i ett år innan han blev dödad av Jehu.

 

"När Atalja, Ahasjas mor, såg att hennes son var död, reste hon sig och utrotade hela kungasläkten. Men just när kungabarnen skulle dödas tog Josheba, som var dotter till kung Joram och syster till Ahasja, och gömde undan Ahasjas son Joash och förde honom i hemlighet tillsammans med hans amma in i sovkammaren. Där höll man honom gömd för Atalja så att han inte blev dödad. Sedan var han hos Josheba i Herrens hus, där han gömdes i sex år medan Atalja regerade i landet."

Andra Kungaboken 11:1-3


 

Den här Joash , alltså kungabarnet som gömdes undan, är lite klurig att hålla koll på. För han finns med i Första Krönikeboken 3:11 som en av Salomos ättlingar. Men han nämns inte vid namn i Jesu släkttavla i Matteusevangeliets första kapitel. Det här beror ju på att Matteus, som skrev till judarna, förstod att hans läsare redan hade full koll på släktregistren i Gamla Testamentet. Därför kunde han plocka bort vissa namn för att få kungaätten till 14 stycken. Ett tal som i hebreisk gematri utgör namnet David. Matteus ville alltså peka på att Jesus var Davids son. Så Joash är med "bakom kulisserna" på Jesu släkttavla i Matteusevangeliet kan man säga.


Men det betyder inte att han var oerhört viktig för den profetia David hade fått genom profeten Natan. För om Atalja hade lyckats med att utrota hela kungasläkten så hade ju Davids ätt avslutats där. Och då hade Djävulen lyckats med att stoppa Davids Son, Jesus, från att över huvud taget födas.

 

Men även här höll Gud sitt löfte. Han hade lovat att Messias skulle komma från Davids ätt. Och så skulle det bli.

 

 



Fortsättning följer…
Allmänt, Andlighet, Apologetik, Bibel, Historia, Religion, Teologi | |
Upp