apologetik.blogg.se

Påve Franciskus höll för ett litet tag sedan ett kort tal i vilket han fastslog att det nu är tillåtet med samkönade äktenskap inom den romersk katolska kyrkan. Det var som sagt ett mycket kort tal, men vad som fångade min uppmärksamhet i talet var att påven hann visa hur lite kännedom han har angående vad bibeln säger. Han upprepade en fras som har blivit någon typ av mantra inom vissa religiösa kretsar på senare tid. Han sa:

-"Vi är ju alla Guds barn."

Men är det verkligen så? Jag återkommer till det.

Alla vet innerst inne att Gud finns genom att se på Hans skapelse. För allt det vi ser omkring oss skulle ju omöjligt kunna fungera utan Gud som håller allt på plats. Det blir ju allt tydligare ju mer forskningen går framåt. Paulus skriver i Romarbrevet:

"För Guds vrede uppenbaras från himlen över all ogudaktighet och orättfärdighet hos människor som i orättfärdighet håller sanningen tillbaka. För det som kan förstås om Gud är uppenbart bland dem, för Gud har uppenbarat det för dem. För hans osynliga väsen, hans eviga makt och Gudom kan förstås ända från världens skapelse och kan ses klart genom det som är skapat, så de är utan ursäkt."

Romarbrevet 1:18-20

Det står i texten ovanför att människor i orättfärdighet håller sanningen tillbaka. De vet att Gud måste existera, för allt som existerar måste ha en orsak. De vet att Gud måste vara evig, för eftersom tiden har en början, precis som rymd och materia, så måste det finnas något utanför tiden som har orsakat att tiden finns till. Att det måste röra sig om en personlig och intelligent Gud blir ju mer och mer uppenbart ju mer vi lär oss om den information som finns i bland annat våra celler. Därför är de utan ursäkt när de en dag står inför Guds domstol.

Ateism är alltså enligt bibeln inte att en människa inte tror på Gud. Det är snarare förnekande av, eller direkt uppror mot Gud. Petrus skriver ju så här:

"För de VILL INTE veta att himlarna fanns för länge sedan och att jorden uppstod av vatten och genom vatten, genom Guds ord."

Andra Petrusbrevet 3:5

De förstår alltså att något ligger bakom allt vi ser omkring oss, men de vill inte veta. De förtrycker vad de innerst inne förstår. Paulus igen:

"För när de kände Gud, ärade de inte honom som Gud, inte heller var de tacksamma, utan blev fåfängliga i sina tankar och deras oförnuftiga hjärtan förmörkades. De påstod sig vara visa, men de blev dårar. Och bytte ut den oförgänglige Gudens härlighet mot en bild som liknar en förgänglig människa och fåglar och fyrfotadjur och kräldjur. Därför utlämnade också Gud dem i deras hjärtans begär åt orenhet, till att förnedra sina kroppar med varandra. De bytte ut Guds sanning mot lögnen och tjänade och dyrkade det skapade i stället för Skaparen, han som är välsignad i evighet. Amen."

Romarbrevet 1:21-25

De påstod sig vara visa, men de blev dårar...

Jag har ofta funderat på hur människor som till exempel Richard Dawkins och Stephen Jay Gould som har en sån enorm intelligens kan fortsätta att förneka Guds existens. Detta trots allt vi ser i naturen som pekar mot en intelligent skapare. Anledningen till att vissa säger att de inte tror är enligt bibeln att de inte vill tro. Det är antagligen därför Dawkins hellre vill tro att livet på jorden blev "planterat" här av utomjordingar, än att Gud gav oss det.

Johannes, som även ibland kallas "kärleksaposteln", är kanske ännu rakare när han skriver.

"Men detta är domen, att ljuset har kommit in i världen, och människorna älskade mörkret mer än ljuset, eftersom deras gärningar var onda. För var och en som gör det onda hatar ljuset och kommer inte till ljuset, för att hans gärningar inte ska bli avslöjade."

Johannesevangeliet 3:19-20

Så enligt bibeln vet alla innerst inne att det finns en Gud. Men när det nu finns så många religioner, är inte alla religioner olika vägar till Gud?

Alla andra religioner har något grundläggande gemensamt. De säger att det är vår uppgift som människor att på olika sätt arbeta oss fram till Honom. Man brukar tala om "Den gyllene regeln". Den uttrycks på lite olika sätt inom olika religioner, men den finns med i alla de stora världsreligionerna. Därför har många valt att fokusera just på den för att kunna hitta en gemensam utgångspunkt för att föra samman världens alla religioner.

"Den gyllene regeln" låter som sagt lite olika i olika religioner, vilket ger den lite olika tyngd också. Här följer några exempel:

Buddhismen. Skada inte andra med sådant som skulle skada dig själv.

Hinduismen. Detta är summan av alla dygder: att icke göra mot andra det som vållar dig själv lidande.

Islam. Ingen av er är en troende förrän han önskar för sin broder det som han önskar för sig själv.

Jainism. Låt ingen skada liv, utan var lika trägen att ömt vårda livet hos andra som hos dig själv. Ty – icke våld-  är den högsta religionen. 

Judendomen. Det du inte vill att människor ska göra mot dig, skall du inte heller göra mot dem.

Konfucianismen. Gör icke mot andra vad du icke vill att de skall göra dig.

Taoismen. Betrakta din nästas vinst som din egen vinst, och din nästas förlust som din egen förlust.

Kristendomen. "Allt vad ni vill att människor skall göra för er, det skall ni också göra för dem."  Matteusevangeliet 7:12

Så vad menar jag med olika tyngd? Vi kan ta hinduismens och kristendomens version som exempel. Att inte göra mot andra det som vållar dig själv lidande är ju ibland ganska svårt. Vi har ju en syndig natur. Så om någon är elak mot oss är det ju lätt att vi på ett eller annat sätt hämnas. På så sätt skulle vi alltså bryta mot den hinduistiska versionen av den gyllene regeln. 

När Jesus ger oss denna regel så vänder Han ju på det. Han säger ALLT vad ni vill att människor ska göra för er, det SKALL ni också göra för dem. Och visst ligger det mer tyngd bakom den versionen. Det går från att vara riktigt svårt att leva upp till, till att vara i praktiken omöjligt. Precis som så många andra regler och bud i bibeln. 

Men, tänker du kanske då, varför skulle Gud ge oss regler som är omöjliga att följa? Det finns flera anledningar till detta. Lagarna och reglerna i bibeln är perfekta. Så det är alltid bra för oss att hela tiden sträva mot att följa dem. Här lär vi oss om Guds helighet. Han är Helig, alltså perfekt och helt utan synd, och Han vill att vi ska vara heliga så som Han är helig. 

Någon beskrev det här med följande bild: "Gud är som en golfspelare som slår hole-in-one på ett par 5-hål varje gång, och Han förväntar sig att vi ska göra detsamma."

Men vi lär oss också att vi inte klarar att leva upp till denna helighet, därför behöver vi någon som gör det i vårt ställe. Vilket Jesus gjorde genom att komma till jorden och leva ett helt syndfritt liv. Vilket i sin tur visade att Han var den som kunde ta vår synd på sig när Han dog i vårt ställe på korset.

Redan här kan vi ju se att det finns stora skillnader mellan biblisk kristendom och övriga religioner. Ändå försöker man skapa någon slags synkretism, alltså sammanblandning av religionerna, genom att helt enkelt bortse från de olika religionernas olikheter. Det känns lite som att försöka räkna ut skillnaden mellan två tal genom att använda addition.

För att se om två eller fler religioner tror samma sak så måste man ju tvärt om skala bort de likheter som finns och titta närmare på skillnaderna.

Så vad är de stora skillnaderna då?

Jag tänker ta upp tre saker som skiljer de olika religionerna åt. 

Synen på Gud.

Synen på Jesus.

Vägen till Gud.