apologetik.blogg.se

"Bröder, jag vill påminna er om evangeliet som jag predikade för er, som ni tog emot och som ni står fasta i.  Genom evangeliet blir ni frälsta, om ni håller fast vid ordet som jag förkunnade. Annars var det ingen mening med att ni kom till tro.   Jag förde vidare till er det allra viktigaste, vad jag själv har tagit emot: att Kristus dog för våra synder enligt Skrifterna,  att han blev begravd, att han uppstod på tredje dagen enligt Skrifterna  och att han visade sig för Kefas och sedan för de tolv . Därefter visade han sig för mer än femhundra bröder på samma gång. De flesta av dem lever än, även om några har insomnat. 

Sedan visade han sig för Jakob och därefter för alla apostlarna .  Allra sist visade han sig också för mig , som för ett ofullgånget foster.   Jag är ju den minste av apostlarna, inte värd att kallas apostel, eftersom jag har förföljt Guds församling.  Men genom Guds nåd är jag vad jag är, och hans nåd mot mig har inte varit förgäves, utan jag har arbetat mer än alla de andra – fast inte jag själv, utan Guds nåd som varit med mig. Och vare sig det nu var jag eller de andra, så är det detta vi förkunnar och detta ni har kommit till tro på.   Men om det nu predikas att Kristus har uppstått från de döda, hur kan då några bland er säga att det inte finns någon uppståndelse från de döda? 

Om det inte finns någon uppståndelse från de döda, har inte heller Kristus uppstått. Men om Kristus inte har uppstått, då är vår predikan meningslös och även er tro meningslös.  Då står vi där som falska vittnen om Gud, eftersom vi har vittnat om Gud att han uppväckt Kristus, som han ju inte har uppväckt ifall det verkligen är så att döda inte uppstår. För om döda inte uppstår, har inte heller Kristus uppstått. Men om Kristus inte har uppstått, då är er tro meningslös och ni är fortfarande kvar i era synder. Och i så fall är de som insomnat i Kristus förlorade. Om det bara är för detta livet vi har vårt hopp till Kristus, då är vi de ömkligaste av alla människor.   Men nu har Kristus verkligen uppstått från de döda, som förstlingen av de insomnade."

Första Korintierbrevet 15:1

Vår tro, den kristna tron, är inte baserad på filosofiska teorier och visa moraliska läror, även om Bibeln innehåller sådana. C.S Lewis, författaren till bland annat böckerna om Narnia, förklarade det ungefär så här: "Jesus ger oss aldrig alternativet att Han bara var en vis moralisk lärare. Med de påståenden Han gjorde måste Han ha varit antingen en galning, en lögnare, eller den Herre vi tror att Han är." Och visst är det så. Jesus påstod ju vid ett flertal ställen att Han var Gud. Och om man påstår det så är man ju som sagt en galning, en lögnare, eller Gud. 

Så vad är vår tro baserad på då? Jo, vår tro är baserad på något som faktiskt hänt i historien. På riktigt.

En av de saker som ofta blir ifrågasatta så här i Påsktider, både av folk man pratar med, men även av bland annat Discovery och History Channel är Jesu uppståndelse.

Vi som redan har tagit beslutet att följa Jesus har ju den helige Ande i oss, som visar oss att den bibeltext vi läste nyss är sann. Men vad svarar vi en skeptiker eller sökare som frågar om sådana här saker?

Jag tänkte ta upp 5 punkter som talar för att Jesu uppståndelse är ett historiskt faktum.

Man kan säga att det finns 5 minimi-fakta, fakta som alla seriösa historiker är överens om, som talar för att uppståndelsen är ett historiskt faktum enligt utombibliska källor.

Om man vill fördjupa sig i dessa finns en utomordentlig bok av Gary Habermas och Mike Licona "The case for the resurrection of Jesus".

1, Jesus dog på ett kors. (Jag förde vidare till er det allra viktigaste, vad jag själv har tagit emot: att Kristus dog för våra synder enligt Skrifterna…)

Redan här börjar vissa reagera. 

-Hur kan du tro på det bara för att det står i en bok som skrevs av hans egna lärjungar? 

Men det är inte riktigt så enkelt. 

Flavius Josefus, en judisk historiker som arbetade för Rom, skrev i slutet av det första århundradet:

"Vid den tiden visade sig Jesus, en klok man. För han var en görare av häpnadsväckande gärningar, en lärare för människor som fick sanningen med glädje. Och han fick följare både bland många judar och bland många av grekiskt ursprung. Och när Pilatus på grund av en anklagelse från de ledande männen bland oss fördömde honom till korset upphörde de som älskade honom tidigare inte att göra det. Och fram till just denna dag har den kristna stammen, uppkallad efter honom, inte dött ut. "

Tacticus nämnde också Jesus i en av sina texter när han beskrev hur Nero skyllde den stora branden i Rom år 64 e.Kr på de kristna.

"Kristus, från vilken namnet hade sitt ursprung, led det extrema straffet under Tiberius regeringstid hos en av våra prokuratorer, Pontius Pilatus, och en mycket illavarslande vidskepelse, dock kontrollerad för tillfället, bröt igen ut inte bara i Judeen , den första källan till det onda, utan även i Rom, där allt hemskt och skamligt från alla delar av världen hittar sitt centrum och blir populärt."

Man ser ju tydligt i Tacticus text att han inte var speciellt vänligt inställd till de kristna.

I Judarnas Sanhedrin 43a från andra århundradet e.Kr. står det:

"På aftonen av påsken hängdes Yeshu. Fyrtio dagar innan avrättningen ägde rum trädde en budbärare fram och ropade: "Han kommer att bli stenad för att han har utövat trolldom och lockat Israel till avfall. Den som kan säga något till hans fördel, låt honom komma fram och vädja för hans räkning. " Men eftersom ingenting framfördes till hans fördel hängdes han på aftonen av påsken."

Så vi kan ju klart se här att det inte bara var Jesu efterföljare som skrev om Jesu korsfästelse, utan även Hans fiender. Och då kan man fråga sig, varför skulle personer som var fientligt inställda till Jesus och de kristna bekräfta Hans existens och Hans död på ett kors om det inte var ett historiskt faktum?

2, Lärjungarna hade upplevelser av att de mött den uppståndne Jesus ( han visade sig för Kefas och sedan för de tolv . Därefter visade han sig för mer än femhundra bröder på samma gång. De flesta av dem lever än, även om några har insomnat.)

Det här är intressant. Människor har i sin iver att förklara bort det här kommit med de mest fantasifulla förslag på vad som hände efter uppståndelsen.

Man har sagt att Jesu lärjungar måste ha upplevt, andligt, att Jesus var mitt ibland dem även om Han inte var där fysiskt. Men hur förklarar man då händelsen när Tomas stack sina fingrar i Jesu sår och kände dem, eller det faktum att Jesus faktiskt åt tillsammans med lärjungarna?

Andra har förklarat det med att lärjungarna hade levt så tätt ihop med Jesus under så lång tid, och att de sörjde Honom så innerligt, så att de faktiskt trodde att Han var där. Och visst hade de levt tätt ihop under några år. De tolv och Jesus alltså. Men hur förklarar man de övriga fem hundra som såg Honom? Var de också i så djup sorg?

Den sista bortförklaringen jag tänkte ta upp är den vanligaste, men också den mest ovetenskapliga. Masshallucination. Den bygger också lite på sorg och längtan, men här försöker man påstå att alla dessa människor hallucinerade... alltså hade samma hallucination... samtidigt. Rent vetenskapligt kan man påvisa att två personer kan ha haft liknande hallucinationer, men inte exakt samma. Så att 500 personer skulle ha samma hallucination samtidigt är ju helt enkelt orimligt.

Intressant här är ju också att Paulus påpekar att de flesta av de som sett Jesus uppstånden faktist fortfarande levde när Paulus skrev brevet till församlingen i Korinth. Så om någon ville undersöka saken så var det ju bara att gå och söka upp dem.

Fortsättning följer...