apologetik.blogg.se

Jag har under mina tidigare inlägg här tryckt ganska hårt på att det bara finns ett sätt att komma till Gud. Genom tro. Det är det jag tänkte skriva lite mer om idag.

Under reformationen på 1500-talet uppstod det en del olika riktningar inom protestantismen. Den mest kände reformatorn är förstås Martin Luther, men det fanns även andra som gjorde mycket för att röra sig bort från det Romersk-Katolska sättet att tänka. Två av dem var Jean Calvin och Jacobus Arminius, som hade lite olika tankar om vad som krävs av människan för att nå himmelriket.

Arminianisterna tror att om man syndar så kan man förlora sin frälsning. Om man sedan omvänder sig och ber om förlåtelse så kan man bli frälst igen, och igen, och igen.

Inom Kalvinismen heter det att om man inte håller sig till vissa regler, eller om man syndar eller tvivlar, så bevisar det att man aldrig var frälst till att börja med.

Vad som är lite oroväckande med båda de här synsätten, precis som med katolicismen, är att det aldrig framgår hur mycket man måste göra, eller var gränsen går för att förlora sin frälsning, eller för att aldrig ha varit frälst. Så man kan aldrig vara riktigt säker på sin frälsning.

För att komma till någon av dessa två slutsatser måste man tolka en mängd olika texter i Bibeln på ett visst sätt. Eller genom en viss typ av glasögon kan man säga. Vi kan ta Breven till de sju församlingarna i Uppenbarelseboken kapitel 2 och 3 som exempel.

 

"Åt den som segrar ska jag ge att äta av livets träd som står i Guds paradis."

Uppenbarelseboken 2:7

"Den som segrar ska alltså bli klädd i vita kläder, och jag ska aldrig stryka hans namn ur livets bok utan kännas vid hans namn inför min Far och hans änglar."

Uppenbarelseboken 3:5

"Den som segrar och håller fast vid mina gärningar ända till slutet, honom ska jag ge makt över folken."

Uppenbarelseboken 2:26

Här står det ju ganska klart, kan man tycka, att man måste hålla ut och segra för att få vad som beskrivs i verserna. Det står ju till och med "Den som segrar och håller fast vid mina gärningar".  Så vad är det för gärningar som Jesus talar om här? 

Om vi läser en annan bok som Johannes skrev, så svarar Jesus själv på den frågan.

"De frågade honom: "Vad ska vi göra för att utföra Guds verk?" Jesus svarade: "Detta är Guds verk: att ni tror på den som han har sänt."

Johannesevangeliet 6:28-29

Men många tolkar de här texterna i Uppenbarelseboken som att man måste leva upp till vissa krav för att få äta av livets träd, bli klädd i vita kläder, osv.

Johannes själv har ju också tidigare skrivit vilka det är som segrar.

"...för allt som är fött av Gud besegrar världen. Och detta är den seger som har besegrat världen: vår tro. Vem kan besegra världen utom den som tror att Jesus är Guds Son?"

Första Johannesbrevet 5:4-5

När man vill studera en bok i Bibeln så är en av de viktigaste frågorna man bör ställa sig:

Vem är boken skriven till? Vi kan ta två olika böcker skrivna av samma författare som exempel. För så här skriver Johannes i första Johannesbrevet 5:13:

"Detta skriver jag till er för att ni ska veta att ni har evigt liv, ni som tror på Guds Sons namn."

Första Johannesbrevet 5:13

Första Johannesbrevet är alltså skrivet till oss som redan tror, för att vi ska veta...

Men så här skriver han mot slutet av Johannesevangeliet:

"Många andra tecken som inte är nerskrivna i denna bok gjorde Jesus inför sina lärjungar. Men dessa har blivit nerskrivna för att ni ska tro att Jesus är Messias, Guds Son, och för att ni genom tron ska ha liv i hans namn."

Johannesevangeliet 20:30-31

... Vilket uppenbarligen är skrivet till dem som INTE tror, för att de ska börja tro.

Så om någon som inte tror ännu börjar intressera sig för Bibeln och frågar vilken bok som är bäst att börja läsa, så gå inte till Jakobsbrevet, Petrusbreven eller 1 Johannesbrevet för att förklara frälsningen. Jag skulle nog istället rekommendera Johannesevangeliet.

Många av breven i Nya Testamentet är skrivna i en viss ordning, eller efter en viss mall kan man säga. Jag tänkte ta Efesierbrevet som exempel, för det är väldigt tydligt. Efesierbrevet vet vi är skrivet till troende hedningar, alltså oomskurna eller icke-judar, för det står så här:

"Från Paulus, genom Guds vilja Kristi Jesu apostel. Till de heliga som bor i Efesos och tror på Kristus Jesus."

Efesierbrevet 1:1

Och senare står det:

"Kom därför ihåg hur det var tidigare: ni var födda som hedningar och kallades oomskurna av dem som kallar sig omskurna, med den omskärelse som görs på kroppen av människohand."

Efesierbrevet 2:11

Församlingen i Efesos bestod alltså till största delen av så kallade troende hedningar.

I Efesierbrevet 1-3 gör Paulus sitt yttersta för att bevisa för församlingen vilka de ÄR i Kristus och att de redan ÄR frälsta. Han skriver bland annat:

"I honom har också ni, när ni hörde sanningens ord, evangeliet om er frälsning, i honom har också ni, när ni kom till tro, fått den utlovade helige Ande som ett sigill. Anden är ett förskott som garanterar vårt arv, att hans eget folk ska befrias, till hans ära och pris."

Efesierbrevet 1:13-14

Anden är alltså ett förskott som GARANTERAR församlingens arv. Han skriver också:

"Av nåden är ni frälsta genom tron, inte av er själva. Guds gåva är det, inte på grund av gärningar för att ingen ska berömma sig. Hans verk är vi, skapade i Kristus Jesus till goda gärningar som Gud har förberett för att vi ska vandra i dem."

Efesierbrevet 2:8-10

De ÄR alltså frälsta, av nåd genom tro, som en GÅVA från Gud själv.

Märk också att de alltså inte är frälsta AV goda gärningar, utan TILL goda gärningar.

I Efesierbrevet 4 och framåt går han istället över till att förklara hur vi bör leva eftersom att detta är sant. (Jag har för mig att de tre kapitlen innehåller 38 st uppmaningar till den som tror.)

"DÄRFÖR uppmanar jag er, jag som är en fånge i Herren, att leva värdigt den kallelse ni har fått."

Efesierbrevet 4:1

När man ser ordet "därför" bör man fråga sig: Vad är ordet "därför" där för?

I det här fallet pekar det tillbaka på vad Paulus redan har beskrivit i kapitel 1 till 3.

Att församlingen i Efesos ÄR utvald, frälst, garanterad ett arv, osv.

DÄRFÖR, skriver Paulus:

"Låt inga smutsiga ord komma över era läppar, utan bara det som är gott och bygger upp där det behövs, så att det blir till glädje för dem som hör det. Bedröva inte Guds helige Ande, som ni har fått som ett sigill för befrielsens dag. Lägg bort all bitterhet, häftighet och vrede, allt skrikande och förolämpningar och all annan ondska. Var i stället goda och barmhärtiga mot varandra och förlåt varandra, så som Gud i Kristus har förlåtit er."

Efesierbrevet 4:29-32

Ingen blir alltså frälst genom gärningar. Det vet vi från ca 160 ställen i Bibeln. Exempel?

"Men vi vet att människan inte förklaras rättfärdig genom laggärningar utan genom tro på Jesus Kristus. Därför har också vi satt vår tro till Kristus Jesus, för att stå som rättfärdiga genom tro på Kristus och inte genom laggärningar. Genom laggärningar blir ingen människa rättfärdig."

Galaterbrevet 2:16

"Ingen människa förklaras rättfärdig inför honom genom laggärningar. Vad som ges genom lagen är insikt om synd."

Romarbrevet 3:20 

"Vi är alla orena, alla våra RÄTTFÄRDIGA gärningar är som en fläckad dräkt. Vi vissnar alla som löv, och som en vind sveper våra missgärningar bort oss."

Jesaja 64:6

När man läser upp några sådana här bibeltexter i rad, så kan man bli anklagad för att vara en så kallad Antinomianist "Anti" betyder mot, "Nomos" betyder lag. Alltså mot lagen.

Men vad jag har tagit upp hittills är ju bara det allra första steget i vår frälsning. Genom tro är ni frälsta...  men sen då?

Vi blir alltså rättfärdiggjorda genom tro. Vi får Jesu rättfärdighet tillräknade oss, och därmed har vi evigt liv. Vi blir frälsta (vilket betyder räddade) från död till liv, från straff till frikännande. Eller från helvete till himmel för att tala klarspråk.

Men sedan kommer något som heter helgelse. Att vara troende kristen är att ha en relation med Jesus, och att växa i den relationen. Paulus skriver en hel del om det här i sina brev. Han tar upp hur vi som kristna bör leva, och hur vi bör leva vet vi ju redan. Vi har ett samvete att lyssna till i de flesta situationer.

"För när hedningar som inte har lagen av naturen gör vad lagen befaller, då är de sin egen lag trots att de saknar lagen. De visar att det som lagen kräver är skrivet i deras hjärtan. Om detta vittnar också deras samveten och tankar som sinsemellan anklagar eller till och med försvarar dem."

Romarbrevet 2:14-15

Men när samvetet inte riktigt räcker till, eftersom hjärtat är bedrägligare än allt annat och obotligt sjukt (Jeremia 17:9), så har vi ju också en bok som visar oss precis hur vi bör leva.

När Paulus skriver till församlingen i Korinth, en församling med otroligt många problem, så skriver han aldrig att de inte är kristna eller att de har förlorat sin frälsning. Tvärt om, han kallar dem "bröder", "kallade" och "heliga". Men han beskriver dem också som "spädbarn i Kristus".

"Bröder, själv kunde jag inte tala till er som till andliga människor, utan bara som till köttsliga människor, spädbarn i Kristus. Mjölk gav jag er att dricka. Fast föda fick ni inte, för den tålde ni inte än. Och det gör ni inte nu heller,"

Första Korintierbrevet 3:1-2

Även Hebreerbrevets författare skriver om kristna som inte vuxit upp än.

"Ni borde ha blivit lärare för länge sedan, men nu behöver ni någon som lär er de första grunderna i Guds ord igen. Ni behöver mjölk, inte fast föda! Den som lever av mjölk är inte mogen för en undervisning om rättfärdighet, för han är fortfarande ett barn. Den fasta födan är till för vuxna, för dem som genom övning har fått sinnena skärpta till att skilja mellan gott och ont."

Hebreerbrevet 5:12-14

Så när vi har blivit födda på nytt så är det ju inte så att vi kan bli ofödda, eller att vi behöver födas på nytt och på nytt och på nytt... utan nästa steg är ju att växa upp och utvecklas i vår relation till Honom som har fött oss, andligt, alltså Jesus.

Så när vi syndar, vilket alla gör, så är det inte så att vi förlorar vår frälsning. Det är vår relation till, och dagliga vandring med Jesus som blir skadad. Och det borde ju vara nog för att gå ner på knä och vädja till Honom om förlåtelse.

"DÄRFÖR uppmanar jag er, bröder, vid Guds barmhärtighet, att frambära era kroppar som ett levande och heligt offer som behagar Gud – er andliga gudstjänst. Och anpassa er inte efter den här världen, utan låt er förvandlas genom förnyelsen av ert sinne så att ni kan pröva vad som är Guds vilja: det som är gott och fullkomligt och behagar honom."

Romarbrevet 12:1-2 

(Andliga = logikén, som bokstavligt betyder förnuftiga eller logiska.)

Det är alltså logiskt, eller till och med självklart att vi som kristna lever efter Guds lag så gott vi bara kan, med tanke på vad Han har gjort för oss. Om inte annat så av tacksamhet.

En annan anledning för oss att hålla Guds bud är att vi på så sätt kan vara vittnen för evangeliet. Petrus skriver i Första Petrusbrevet, som för övrigt är uppbyggt på i stort sett samma sätt som Efesierbrevet (Ni är redan frälsta, DÄRFÖR):

"Mina älskade, jag uppmanar er som främlingar och gäster att hålla er borta från de köttsliga begären som för krig mot själen. Uppför er väl bland hedningarna, så att de som anklagar er för att vara onda ser era goda gärningar och prisar Gud den dag han besöker dem."

Första Petrusbrevet 2:11-12

En dag kommer Gud att besöka, eller ge tillfälle till omvändelse, även till dem som uttryckligen är emot vår tro. Då kan de goda gärningar som vi har gjort hjälpa dem att förstå vår tro, så att de också omvänder sig.

Några verser senare skriver han:

"Det är Guds vilja att ni genom att göra gott ska tysta munnen på oförståndiga och okunniga människor. Ni är fria, men använd inte friheten som täckmantel för det onda utan för att tjäna Gud."

Första Petrusbrevet 2:15-16

Sedan vet vi ju att Gud har skapat oss, och därför har Han också full koll på vad som är bra för oss. Guds lag är alltså frihet, synd är slaveri.

Nu tror många att Guds högsta önskan för oss är att vi ska vara lyckliga och inte ha några som helst problem. Men det är nog så långt från en biblisk syn man kan komma tror jag.

Gud vill att vi ska formas till att bli mer och mer lika Kristus. Och den formningen sker på en massa olika sätt. Dels i olika personers liv, dels i varje persons olika perioder i livet.

Ibland behöver vi som människor uppmuntras, ibland knuffas lite framåt, eller bara bli älskade. Men ibland, eftersom vi är Guds barn, och eftersom Han älskar oss, behöver vi uppfostras. Och här kommer vi till hur allvarligt det här med Kristi lagar är. 

Alltså hur viktigt det är att leva efter de regler som beskrivs i Bibeln och som gäller oss. 

Här gäller det att förstå de olika förbunden mellan Gud och människor i olika grupper och tidsperioder för att få det rätt, så man inte går och blir legalistisk och tror att vi är Israel.

Men det är en hel blogg-serie i sig, så det kan vi ta en annan gång...

Församlingen i Korinth hade som sagt en hel del problem. Ett av dem var att vissa vanhelgade Herrens måltid genom att dricka sig berusade på vinet. Och till dem skriver Paulus:

"Därför finns det många svaga och sjuka bland er, och ganska många är insomnade. Om vi gick till rätta med oss själva skulle vi slippa att bli dömda. Men när vi döms fostras vi av Herren, för att inte bli fördömda tillsammans med världen."

Första Korintierbrevet 11:30-32

Vissa hade alltså blivit sjuka. Andra hade till och med dött på grund av hur de uppförde sig. Något liknande kan vi läsa om i Apostlagärningarna 5:1-11 där det står om Ananias och Safira, som försökte ljuga för den Helige Ande angående en ekonomisk fråga och därför fick den ultimata uppfostran från Gud själv.

När man tar upp sådana här saker gäller det ju att ha balans. Det är ju inte så att all sjukdom och död är ett straff från Gud. Vi måste komma ihåg att vi lever i en fallen värld. Och i en fallen värld existerar sjukdomar och död. Dessutom var kyrkan i ett väldigt tidigt stadium i sin utveckling när det här skrevs, och Gud behövde nog statuera några exempel för att kyrkan inte skulle skena iväg redan från början.

Så vad hände med dem som dog då? Hade de förlorat sin frälsning och blev kastade i helvetet? 

Jag tror inte det. Vad jag har kommit fram till genom att studera Bibelns texter om frälsningen noga är att man kan inte förlora sin frälsning. 

Däremot kan man förlora en hel del annat. De som i dessa bibeltexter dog i förtid förlorade bland annat tillfälle att få vittna för andra om Gud. Jag tror också att de förlorade belöningar som det står om att vi ska få i himlen.

"Ingen kan lägga en annan grund än den som är lagd, Jesus Kristus. Om någon bygger på den grunden med guld, silver och ädelstenar eller med trä, hö och halm, så ska det visa sig hur var och en har byggt. Den dagen ska visa det, för den uppenbaras i eld och elden ska pröva hur vars och ens verk är.  Om det verk som någon har byggt består, ska han få lön. Men om hans verk brinner upp ska han gå miste om lönen. Själv ska han dock bli frälst, men som genom eld."

Första Korintierbrevet 3:11‭-‬15 

Men vi kan ändå se hur allvarligt Gud fortfarande ser på synd även hos oss som redan är Hans barn. Och hur Han vill forma oss till sin Sons avbild. Så även om vi inte blir frälsta genom gärningar, så är Bibelns bud något vi bör leva efter. Vi bör också be Gud att Han hjälper oss att växa i vår relation med Honom.

Till slut skulle jag vilja läsa om några personer som, OM DET GICK, antagligen hade blivit frälsta genom gärningar.

Precis i slutet av sin bergspredikan, i Matteusevangeliet kapitel 7, talar Jesus om de falska profeterna som skulle komma. I vers 21-23 beskriver Han hur det kommer att gå för dem på "den dagen", alltså vid den yttersta domen vid den stora vita tronen, när de som inte trott på det sanna evangeliet ska bli dömda efter sina gärningar.

"Inte alla som säger ’Herre, Herre’ till mig ska komma in i himmelriket, utan den som gör min himmelske Fars vilja. Många ska säga till mig på den dagen: Herre, Herre, har vi inte profeterat med ditt namn och drivit ut onda andar med ditt namn och gjort många kraftgärningar med ditt namn? Men då ska jag säga dem sanningen: Jag har aldrig känt er. Gå bort från mig, ni förbrytare."

Matteusevangeliet 7:21-23

Här är det väldigt tydligt vad de här människorna har gjort. De har profeterat, gjort kraftgärningar, alltså under och tecken, de har till och med drivit ut onda andar med Jesu namn. Så vad gjorde de för fel? Jo, de trodde att de kunde komma in i himmelriket genom sina gärningar.

En dag kommer vi att stå till svars för vad vi gjorde med vårt liv. Genom mig själv har jag inget att komma med. Vid den stora vita tronen kommer alla att bli dömda efter sina gärningar. Men vi som tror på vad Jesus gjorde för oss på Golgata kommer att bli dömda efter vad Jesus gjorde för oss. Det är Guds gåva till oss. Så min fråga är:

Vem är din frälsare? Du eller Jesus? Vare sig det gäller att bli frälst eller att förbli frälst.

Så... vad är det man behöver tro på för att bli frälst då?

Paulus skriver så här:

Jag förde vidare till er det allra viktigaste, vad jag själv har tagit emot: att Kristus dog för våra synder enligt Skrifterna, att han blev begravd, att han uppstod på tredje dagen enligt Skrifterna

Första Korintierbrevet 15:3‭-‬4 

Vi behöver alltså tro på att Jesus dog för våra synder, alltså för alla de där sakerna vi har gjort som går emot Hans vilja. Som att stjäla, ljuga, ha begär till andras saker, dyrka andra gudar (till exempel sig själv), och så vidare... vilket ALLA är skyldiga till. Så för de flesta är första steget att inse att man är en syndare, men det borde ju logiskt sett inte vara så svårt.

... enligt skrifterna. Alltså precis som det stod i Gamla Testamentet att Han skulle göra.

Att Han uppstod på den tredje dagen. Vilket Han gjorde för att visa att Han var Gud, att Han hade besegrat döden, att vi en dag också ska uppstå, och så vidare.

... enligt skrifterna. Alltså precis som det stod i Gamla Testamentet att Han skulle göra.

Om du i ditt hjärta tror det här så är du frälst. Att bli kristen kräver alltså inte att du följer en massa lagar och regler. De regler som finns i Bibeln är perfekta, för de kommer från Gud. Och de kommer alltid att gälla. Men eftersom ingen någonsin, utom Jesus, har levt upp till de reglerna så blir som sagt ingen rättfärdig genom laggärningar. 

Det jag har skrivit i det här inlägget handlar om hur vår frälsning fungerar. Alltså för oss som är frälsta och har valt att tro på Jesus. Men om du inte tror så har ju lagen och reglerna en helt annan uppgift.

Reglerna finns där som ett bevis för att vi inte kan leva upp till Guds standard. Vi behöver alltså någon som räddar (frälser) oss. Varje gång vi går emot vad som står i Bibeln så heter det att vi syndar. 

Så här förklarar Johannes det:

"Den som ägnar sig åt synd bryter mot lagen, för synd är brott mot lagen ."

Första Johannesbrevet 3:4

Och Jakob skriver:

"Den som håller hela lagen men bryter mot ett enda bud är skyldig till allt."

Jakobs brev 2:10 

Det är precis som i vårat rättssystem. Om jag till exempel skulle köra bil påverkad av alkohol och bli fasttagen för det, så kan jag ju inte hävda att jag borde slippa straff eftersom jag kör bil nykter oftare än jag kör påverkad.

Så vad är då straffet för att bryta mot Guds bud?

Paulus förklarar i Romarbrevet 6:23 att "Syndens lön är döden..." Död i Bibeln beskrivs alltid som en separation. Till exempel mellan kropp och själ, vilket händer när vi dör fysiskt. Men här handlar det om separation mellan människa och Gud.

Syndens lön, alltså vad vi får när vi syndar, är evig separation från Gud. I vad vi kallar helvetet. Den som inte tror att Jesus dog för våra synder kommer alltså bli dömd efter just lagen.

Men nu tycker jag att vi läser klart Romarbrevet 6:23. Det står:

"Syndens lön är döden, men Guds gåva är evigt liv i Kristus Jesus, vår Herre."

Romarbrevet 6:23 

Så min uppmaning till dig är. Tro och du ska bli frälst.

Nu kan du börja vandra och växa med Honom.