apologetik.blogg.se

I förra inlägget gav jag en liten historisk inblick i hur ersättningsteologin uppkommit och växt sig så stor inom kristenheten. Men vad står det egentligen i bibeln angående Israels folk och Guds plan för dem?

För att reda ut det här behöver vi gå tillbaks och titta på Guds olika förbund med Israel som folk. Gud kallade Abram ut ur det kaldeiska Ur för att genom honom starta ett nytt folk. Så här börjar berättelsen om Abram.

"Herren sade till Abram: "Gå ut från ditt land och din släkt och din fars hus och bege dig till det land som jag ska visa dig. Där ska jag göra dig till ett stort folk. Jag ska välsigna dig och göra ditt namn stort, och du ska bli en välsignelse. Jag ska välsigna dem som välsignar dig och förbanna den som förbannar dig. I dig ska jordens alla släkten bli välsignade."...

..."Och Herren uppenbarade sig för Abram och sade: "Åt dina efterkommande ska jag ge detta land." Då byggde han ett altare åt Herren som hade uppenbarat sig för honom."

Första Moseboken 12:1-3, 7

Här kan vi tydligt se hur Gud lovar Abram tre saker. Ett stort folk. Välsignelser. Och ett speciellt landområde. Vi ser också tydligt vilka motprestationer Gud kräver av Abram. Inga. Noll. Inte en enda. Det här är alltså vad man kallar ett kravlöst förbund. Gud ger ett löfte som det är helt upp till Honom själv att infria.

Det här blir ännu tydligare när vi läser om hur Gud sluter ett rituellt förbund med Abram. 

"Sedan förde han honom ut och sade: "Se upp mot himlen och räkna stjärnorna, om du kan räkna dem." Och han sade till honom: "Så ska din avkomma bli." Och Abram trodde på Herren, och han räknade honom det till rättfärdighet. Sedan sade han till honom: "Jag är Herren, som har fört dig ut från det kaldeiska Ur för att ge dig detta land till arvedel." Han svarade: "Herre Gud, hur ska jag veta att jag kommer att ärva det?" Då sade han till honom: "Hämta åt mig en treårig kviga, en treårig get, en treårig bagge, en turturduva och en ung duva." Han hämtade alla dessa åt honom, styckade dem mitt itu och lade styckena mot varandra. 

Men fåglarna styckade han inte. Rovfåglar slog sig ner på de döda kropparna, men Abram drev bort dem. När solen höll på att gå ner föll en tung sömn över Abram. Då kom skräck och ett stort mörker över honom. Och Herren sade till Abram: "Du ska veta att dina efterkommande ska bo som främlingar i ett land som inte är deras där man ska göra dem till slavar och förtrycka dem i fyrahundra år. Men det folk som gör dem till slavar ska jag döma. Sedan ska de dra ut med stora ägodelar. Men du själv ska gå till dina fäder i frid och bli begravd vid hög ålder. I fjärde släktledet ska de återvända hit, för amoreerna har ännu inte fyllt sina synders mått." När solen hade gått ner och det blivit alldeles mörkt, syntes en rykande ugn med en brinnande fackla som gick fram mellan köttstyckena. 

På den dagen slöt Herren ett förbund med Abram och sade: "Åt dina efterkommande ska jag ge detta land, från Egyptens flod ända till den stora floden, floden Eufrat: keniternas, kenisiternas, kadmoneernas, hetiternas, perisseernas, rafaeernas, amoreernas, kananeernas, girgasheernas och jebusiternas land.""

Första Moseboken 15:5-21

Här upprepar Gud sitt löfte till Abram, men Abram ville vara säker på att Gud skulle hålla sitt löfte. Då använde Gud en vanlig förbunds-rit från det område där Abram bodde. Man valde ut vissa djur, som man sedan delade på mitten. Sedan lade man delarna mot varandra varefter de båda parterna som ville sluta förbund gick mellan djurdelarna. Tanken var att "om jag bryter förbundet, må det gå med mig som med dessa djur". 

Det som sticker ut i den här berättelsen är att endast en av parterna, Gud själv, gick mellan djuren. Gud slöt alltså förbundet själv medan Abraham sov. Så återigen blir det väldigt tydligt att Abram och hans efterkommande inte behöver prestera något för att Gud ska uppfylla dessa löften.

Löftena upprepas sedan för Abrahams son Isak, och sedan även för Isaks son Jakob, som senare fick namnet Israel.

När Guds förbund med Abraham tas upp i bibeln så finns det minst 170 ställen där löftet om landet nämns, där Gud lovar att landet ska tillhöra Abrahams Isaks och Jakobs ättlingar. 55 gånger lovar Gud att ge dem landet med en ed. 12 gånger säger Han att det är för alltid, eller evigt. Några exempel.

"Och jag ska upprätta mitt förbund mellan mig och dig och dina efterkommande från släkte till släkte, ett evigt förbund. Jag ska vara din Gud och dina efterkommandes Gud. Det land där du bor som främling, hela Kanaans land, ska jag ge åt dig och dina efterkommande som egendom för evigt. Och jag ska vara deras Gud.""

Första Mosebok 17:7-8 

"Och man sade till Jakob: "Din son Josef har kommit till dig." Israel samlade då sina krafter och satte sig upp i sängen. Han sade till Josef: "Gud den Allsmäktige uppenbarade sig för mig i Luz i Kanaans land. Han välsignade mig och sade till mig: Jag ska göra dig fruktsam och föröka dig och låta många folk komma från dig, och jag ska ge detta land åt dina efterkommande till egendom för evigt."

Första Mosebok 48:2-4

"Han är Herren vår Gud, över hela jorden når hans domar. Han minns för evigt sitt förbund, i tusen släktled ordet han gett, förbundet han slöt med Abraham och eden han gav till Isak. Han bestämde det för Jakob som en lag, för Israel som ett evigt förbund: "Till dig ger jag Kanaans land som er arvedel och egendom.""

Psaltaren 105:7-11

"På den dagen ska jag resa upp Davids fallna hydda, mura igen dess sprickor och resa upp dess ruiner. Jag ska bygga upp den som i forna dagar, så att de kan ta i besittning vad som är kvar av Edom och av alla hednafolk över vilka mitt namn har nämnts, säger Herren som gör detta. Se, dagar ska komma, säger Herren, då plöjaren ska följa skördemannen i spåren och druvtramparen såningsmannen, då bergen ska drypa av druvsaft och alla höjder flöda över. Jag ska göra slut på mitt folk Israels fångenskap. De ska bygga upp ödelagda städer och få bo i dem, de ska plantera vingårdar och få dricka vinet från dem, de ska anlägga trädgårdar och få äta deras frukt. Jag ska plantera dem i deras eget land. De ska inte mer ryckas upp ur det land som jag gett dem, säger Herren din Gud."

Amos 9:11-15

Den sista texten från Amos här börjar ju med orden "på den dagen". Som så många andra bibeltexter som börjar med de orden så handlar den om den sista tiden och tusenårsriket.

Men vi kan som sagt tydligt se här att Guds förbund med Israel gällande Folket, Välsignelserna och Landet är ett evigt förbund. Och enligt min gamla svensklärare så betyder evigt just evigt.

Det andra förbundet jag tänkte ta upp här är det förbund som Gud slöt med Israels folk genom Mose vid berget Sinai. Det här kan vi läsa om i Andra Mosebok kapitel 19 till 24.

"och Mose steg upp till Gud. Då ropade Herren till honom uppifrån berget: "Så ska du säga till Jakobs hus, så ska du förkunna för Israels barn: Ni har själva sett vad jag har gjort med egyptierna och hur jag har burit er på örnvingar och fört er till mig. Om ni nu hör min röst och håller mitt förbund, ska ni av alla folk vara min dyrbara egendom, för hela jorden är min. Ni ska för mig vara ett rike av präster och ett heligt folk. Detta är vad du ska tala till Israels barn." När Mose återvände kallade han samman de äldste bland folket och lade fram för dem allt som Herren hade befallt honom. Allt folket svarade med en mun: "Allt som Herren har sagt vill vi göra." Mose gick då tillbaka till Herren med folkets svar."

Andra Mosebok 19:3-8

Här står det OM ni hör min röst och håller mina bud. Så vad hände? Har Gud ändrat sig, tagit tillbaks sina löften och plötsligt satt krav på Israels folk för att hålla sitt förbund?

Om man ser till hela kontexten så inser man snart att så inte är fallet. I texten ovan säger ju Gud "Ni ska för mig vara ett RIKE av präster och ett heligt folk". Redan där tror jag att Gud gör skillnad mellan förbundet med Abraham och förbundet med Mose.

När Han i nästa kapitel radar upp budorden så börjar vi få en bild av vad det här förbundet handlar om.

"Hedra din far och din mor, så att du får leva länge i det land som Herren din Gud ger dig."

Andra Mosebok 20:12

Israels folk hade blivit lovade ett land. Vad Gud ger Mose på berget är regler för hur folket ska leva i landet som de ska komma till. Detta för att det inte skulle gå med Israels folk som det gick med dem som bodde där före dem.

"Ni ska hålla alla mina stadgar och lagar och följa dem, för att landet inte ska spy ut er, det land dit jag nu för er så att ni får bo där. Ni ska inte följa sederna hos de folk som jag driver undan för er, för just därför att de gjort som de gjort avskyr jag dem. Därför har jag sagt till er: Ni ska ärva deras land, för jag ska ge er det till arvedel, ett land som flödar av mjölk och honung. Jag är Herren er Gud, som har avskilt er från andra folk."

Tredje Mosebok 20:22-24

När man senare läser Tredje Mosebok kapitel 26 så förklarar Gud precis vad som kommer att hända om folket väljer att följa Guds regler, kontra om de väljer att inte följa dem.

"Om ni vandrar efter mina stadgar och håller mina bud och följer dem, ska jag ge er regn i rätt tid så att jorden ger sin gröda och träden på marken bär sin frukt. Trösktiden ska hos er räcka till vinbärgningen, och vinbärgningen ska räcka till såningstiden, och ni ska ha bröd nog för att äta er mätta och ni ska bo trygga i ert land. " [...och så vidare...]

Tredje Mosebok 26:3-5

"Men om ni inte hör på mig och inte gör efter alla dessa bud, om ni föraktar mina stadgar och avvisar mina lagar, så att ni inte följer alla mina bud utan bryter mitt förbund, då ska också jag handla på samma sätt mot er. Jag ska straffa er med skräck, med tärande sjukdom och feber, så att era ögon försmäktar och er själ tynar bort. Och ni ska så er säd förgäves, för era fiender ska äta den. Jag ska vända mitt ansikte mot er, och ni ska bli slagna av era fiender. De som hatar er ska råda över er, och ni ska fly, även om ingen förföljer er." [...och så vidare...]

Tredje Mosebok 26:14-17

Läser du hela kapitel 26 så ser du att alla välsignelser, liksom alla förbannelser har med landet att göra. Inte med Israels position som Guds utvalda folk. För i slutet av kapitlet, efter att Gud har förklarat att folket kommer att bli bortförda från landet om de inte håller buden, står det:

"Men när de är i sina fienders land ska jag trots detta inte förkasta eller avvisa dem så att jag förgör dem och bryter mitt förbund med dem, för jag är Herren deras Gud. Nej, dem till godo ska jag tänka på förbundet med fäderna, som jag förde ut ur Egyptens land inför hednafolkens ögon, för att jag skulle vara deras Gud. Jag är Herren."

Tredje Mosebok 26:44-45

Så även om det kan se ut som om Gud har övergivit Israels folk så kommer Han aldrig att göra det. För det har Han lovat.

Förbundet som Gud slöt med Mose är alltså inte ett kravlöst förbund. Gud sade "Om ni håller dessa bud..." och folket svarade "Allt som Herren har sagt vill vi göra". Men det här förbundet ersätter på inget sätt förbundet som Gud slöt med Abraham.

Landet är enligt Guds löften deras för alltid, ända sedan Josua intog det, men för att de ska ha tillgång till landet så behöver de följa vissa regler som de alla gick med på vid berget. Enligt judisk tradition så är det 613 olika regler som behöver följas. Men hur gick det? Har Israel alltid följt dessa regler? Som vi vet är svaret nej.

Därför blev Nordriket bortförda till Assyrien. Därför blev Sydriket bortförda till Babylonien. När de sedan kom tillbaks till landet och hade levt där i några hundra år så begick de sin största synd någonsin. De vägrade ta emot Jesus som den Messias de hade blivit lovade. De hörde Hans predikan. De såg Hans tecken och under. Men de gick till och med så långt att de anklagade Honom för att göra under i djävulens kraft.

"Sedan förde man fram till honom en som var besatt av en ond ande, som var blind och stum, och han botade honom, så att den blinde och stumme både talade och såg. Och allt folket blev utom sig av häpnad och sa: Är denne inte Davids son? Men när fariseerna hörde det, sa de: Han driver inte ut de onda andarna, förutom med hjälp av Beelsebul, de onda andarnas furste."

Matteusevangeliet 12:22-24

Men då gick de väl ändå för långt? Då måste väl Gud ha tagit sin hand från dem och brutit sitt förbund med dem? 

Jag kan inte beskriva med ord hur tacksam jag är för att Han inte gjorde det!!

Istället höll Han precis vad Han lovat. Han lät dem förskingras över hela världen under en lång tid. Landet var fortfarande deras, men Israel som nation hade inte tillgång till det, förrän den 14 Maj 1948, då det uppenbarligen var dags för Israel att börja samlas i sitt land en andra gång.

"På den dagen ska Herren för andra gången räcka ut handen för att friköpa en rest av sitt folk som är kvar från Assyrien, Egypten, Patros, Nubien, Elam, Shinar, Hamat och havsländerna. Han ska resa ett baner för hednafolken och samla de fördrivna av Israel och de kringspridda av Juda från jordens fyra hörn."

Jesaja 11:11-12