apologetik.blogg.se - 57. Ersättningsteologi 3

57. Ersättningsteologi 3

Det tredje och sista förbundet jag tänkte ta upp här är Guds förbund med David.

Gud lovade David att hans ätt skulle ha en Kung på tronen i Jerusalem för alltid. Återigen ger Gud ett löfte där inga motprestationer nämns. Gud lovar helt enkelt att bygga ett hus åt David.

"Nu ska du säga så till min tjänare David: Så säger Herren Sebaot: Det var jag som hämtade dig från betesmarken där du följde fåren, till att bli furste över mitt folk Israel. Jag har varit med dig på alla dina vägar och utrotat alla dina fiender för dig, och jag ska göra dig ett stort namn, som de största namnen på jorden. Jag ska bereda en plats åt mitt folk Israel och plantera det så att det får bo kvar och inte oroas mer. Onda människor ska inte förtrycka det mer som förr, sedan tiden då jag satte domare över mitt folk Israel. Jag ska låta dig få ro från alla dina fiender.

Nu förkunnar Herren för dig att Herren ska bygga ett hus åt dig. När din tid är slut och du vilar hos dina fäder ska jag efter dig upphöja din avkomling som ska utgå ur ditt liv, och jag ska befästa hans kungadöme. Han ska bygga ett hus åt mitt namn, och jag ska befästa hans kungatron för evigt. Jag ska vara hans far och han ska vara min son. Gör han något orättfärdigt ska jag straffa honom med människors ris och med plågor som drabbar människors barn. Men min nåd ska inte vika från honom, så som jag lät den vika från Saul, som jag lät vika för dig. Ditt hus och ditt kungadöme ska bestå inför mig till evig tid. Din tron ska vara befäst för evig tid.""

Andra Samuelsboken 7:8-16

Så här sa Gud senare till Davids son Salomo, precis efter att templet Salomo byggt hade invigts.

"Om du vandrar inför mig så som din far David vandrade, så att du följer allt som jag har befallt dig och håller fast vid mina stadgar och föreskrifter, då ska jag låta din kungatron bestå för evigt som jag lovade din far David, när jag sade: Aldrig ska det saknas en avkomling av dig som råder över Israel. Men om ni vänder om och överger de stadgar och bud som jag har förelagt er och går bort och tjänar andra gudar och tillber dem, då ska jag rycka upp dem ur mitt land, det som jag har gett dem, och detta hus som jag har helgat åt mitt namn ska jag förkasta ifrån mitt ansikte. Jag ska göra det till ett ordspråk och en nidvisa bland alla folk."

Andra Krönikeboken 7:17-20

Så vad hade hänt? Hade Gud plötsligt ångrat sig och börjat kräva motprestationer för att hålla sitt förbund med David?

Så hur får vi ihop allt det här då? Hur kan Gud lova David att det ska sitta en avkomling på Davids tron i Jerusalem för evigt, och sedan säga att Han kommer att rycka upp dem ut landet om de inte följer Hans stadgar och bud?

Om vi går tillbaks och tittar på vad Gud lovade David så är det inte jättesvårt att bena ut det här. Gud lovade David att han skulle få ett namn som de största namnen på jorden. Det inträffade ju. Vem vet inte vem David var?

När Gud talade med David lovade Han honom en Kung för evig tid. Inte bara fram till fångenskapen i Babylon. Så när riket Israel delades efter Salomos regeringstid, och senare när Nordriket fördes bort till Assyrien och Sydriket till Babylon, så hade Gud fortfarande inte brutit sitt löfte till David. Den som skulle sitta på tronen för evigt hade nämligen inte kommit än.

Judarna hade en tradition av att vara otroligt noga med att föra register över sina släktled. Vid Jesu tid var det i templet som dessa register förvarades. Så om man ville "släktforska" så var det bara att gå till templet och sätta igång. I Matteusevangeliet kapitel 1 kan vi läsa i Jesu släkttavla att Josef var i rakt nedstigande led från Davids släkt. Teologer säger att Josef antagligen skulle ha varit kung när Jesus föddes om Israel fortfarande hade haft en kung vid den tiden. Maria var också av Davids ätt, vilket vi ser i Lukasevangeliet kapitel 3.

Jesus var alltså ättling till David genetiskt genom Maria, och lagligt genom att Han adopterades av Josef.

Så Gud krävde alltså motprestationer från Salomo, inte från David. Straffet om Salomo inte höll Guds bud var inte att Davids kungadöme skulle falla, utan att Salomos kungadöme skulle falla. Det som Gud säger till Salomo här betyder alltså inte att Gud kan bryta sitt förbund med David. Det betyder att Han fortfarande upprätthåller förbundet med Mose.

Precis som i förbundet med Mose ser vi här att det är starkt sammankopplat med landet. Om Salomo noga följde Guds bud så skulle han och hans barn få bo kvar i landet för evigt. Men precis som sina förfäder bröt han förbundet. Han gifte sig med en mängd kvinnor från länder runt omkring och började följa deras gudar. Resten är ju historia.

Går vi tillbaks till vad Gud lovade David igen så ser vi att Han lovar en tid då Israel inte ska behöva oroas, inte förtryckas och då de ska få ro från alla sina fiender. Detta hände ju temporärt under Salomos regeringstid, men inte speciellt länge. Läser vi vidare i Kungaböckerna så ser vi ju hur Israels folk krigar både mot sina grannar och mot sig själva.

Den tid Gud talar om här är alltså inte Israels omedelbara historia efter kung David. Det är det kommande Tusenårsriket, då Kung Jesus kommer att regera från Davids tron i Jerusalem i ett tusen år. En tid då Israels folk kommer att leva trygga i det land som Gud har gett dem. Märk här att de här löftena är riktade direkt till Israel som folk. Inte till oss kristna. Vi har andra löften. Vi kommer sedan att regera i evighet med Jesus som Kung i den nya himlen och på den nya jorden.

"Och ingen förbannelse ska finnas mer, utan Guds och Lammets tron ska vara i den och hans tjänare ska tjäna honom. Och de ska se hans ansikte och hans namn ska vara på deras pannor. Och ingen natt ska vara där och de behöver ingen lampa, inte heller solens ljus, för Herren Gud ska lysa över dem och de ska regera i evigheternas evigheter."

Uppenbarelseboken 22:3-5

Vi ser alltså att Gud ger ett nytt löfte till David utan att bryta det förbund Han slöt med Mose. Precis som Han slöt ett förbund med Mose utan att bryta det förbund Han slöt med Abraham. På samma sätt har Han gett oss som tror på Jesus löften utan att bryta de löften Han gav Israels folk genom Abraham, Mose och David.

Och som sagt. Om Gud kan bryta förbund som är eviga i gamla testamentet. Hur kan vi då lita på Hans löften i det nya testamentet?

"Ty så älskade Gud världen att han gav sin enfödde Son, för att var och en som tror på honom inte ska gå förlorad utan ha evigt liv."

Johannesevangeliet 3:16

Det står evigt liv här. Men kommer Gud verkligen hålla vad Han lovat? Eller ska vi gå omkring i himlen och på den nya jorden och vara oroliga att Han plötsligt tröttnar på oss och ångrar sig?

Nej, jag tror fortfarande att vi då vi läser bibeln behöver skilja på de tre grupper jag beskrev tidigare. Hedningar, Judar och Kristna. Annars kan det bli mycket svårt att tolka bibeln. Här kommer ett bibelställe till där Paulus separerar de tre.

"Men när jag såg att de inte vandrade rätt enligt evangeliets sanning, sa jag till Petrus inför alla: Om du som är en jude lever på hedniskt vis och inte på judiskt, varför tvingar du då hedningarna att leva på judiskt vis? Vi som är judar av naturen och inte hedniska syndare, vi vet att en människa inte blir rättfärdig genom laggärningar, utan genom Jesu Kristi tro. Så har också vi satt vår tro till Kristus Jesus, för att vi ska bli rättfärdiggjorda genom Kristi tro och inte av laggärningar, för av laggärningar blir inget kött rättfärdigt."

Galaterbrevet 2:14-16

Men, tänker kanske någon, hur ska vi då förhålla oss till Israel som nation idag? Gud sade ju till Abraham:

"Jag ska välsigna dem som välsignar dig och förbanna den som förbannar dig. I dig ska jordens alla släkten bli välsignade."

Första Mosebok 12:3

Är det så att vi måste tycka att allt Israel gör idag, politiskt, militärt, ekonomiskt och så vidare, är rätt och bra? Jag tror absolut inte att så är fallet.

"För jag vill inte, bröder, att ni ska vara ovetande om denna hemlighet, för att ni själva inte ska anse er vara kloka, att förhärdelse har drabbat en del av Israel, till dess att hedningarna i fullt antal har kommit in."

Romarbrevet 11:25

Så att välsigna Israel betyder inte att man håller med om allt de gör. Vad vi som kristna behöver inse är dock att Gud fortfarande har en plan för Israel, att Han fortfarande ser dem som sitt folk och att Han faktiskt har gett dem vissa löften. Trots att de till viss del har drabbats av förhärdelse, eller blindhet som vissa översätter det. Gud har avsatt den sista sjuårsperioden innan Tusenårsriket till att omvända en rest av Israels folk. Och det är först när Israel tar emot Jesus som sin frälsare som Han kommer att komma tillbaks för att upprätta sitt rike på jorden.

"För jag säger er: Härefter ska ni inte se mig, förrän ni säger: Välsignad är han som kommer i Herrens namn."

Matteusevangeliet 23:39

Gud utvalde alltså inte Israels folk för att de var större eller bättre än alla andra. Han utvalde dem för att visa världen vem Han är. Och vem Han är är bland annat en Gud som håller sin ed.

"för du är ett heligt folk inför Herren din Gud. Dig av alla folk på jordens yta har Herren din Gud utvalt att vara hans egendomsfolk. Det var inte för att ni var större än alla andra folk som Herren fäste sig vid er och utvalde er, ni var tvärtom mindre än alla andra folk. Utan det var därför att Herren älskade er och höll den ed som han hade gett era fäder som Herren förde er ut med stark hand och befriade dig ur träldomshuset, ur den egyptiske kungens hand, ur faraos hand."

Femte Mosebok 7:6-8

Ett argument man ibland hör från ersättningsteologer är: "Israel kan inte vara Guds folk, för de förtjänar det inte". Min fråga till dessa ersättningsteologer som tror att kyrkan har ersatt Israel som Guds folk är då: Förtjänar du själv att räknas till Guds folk?

Enligt min bibel så förtjänar ju ingen av oss den titeln.

"som det står skrivet: Ingen rättfärdig finns, inte en enda. Ingen förståndig finns, ingen finns som söker Gud. Alla har avvikit, alla har blivit odugliga. Ingen finns som gör det goda, inte en enda. En öppen grav är deras strupe. Sina tungor använder de till svek. Huggormsgift är bakom deras läppar. Deras mun är full av förbannelse och bitterhet. Deras fötter är snabba till att utgjuta blod. Förödelse och elände råder på deras vägar, och fridens väg känner de inte. De har inte gudsfruktan inför sina ögon.

Men vi vet att allt som lagen säger, det säger den till dem som är under lagen, för att var mun ska täppas till och hela världen stå skyldig inför Gud. Därför kan inget kött bli rättfärdigat inför honom genom laggärningar. För genom lagen kommer kännedom om synd. Men nu har, utan lag, Guds rättfärdighet uppenbarats, som lagen och profeterna vittnar om, nämligen Guds rättfärdighet, som kommer genom Jesu Kristi tro, till alla och över alla dem som tror. För här finns ingen skillnad. För alla har syndat och saknar härligheten från Gud, och utan att ha förtjänat det blir de rättfärdiga av hans nåd, därför att de är friköpta av Kristus Jesus,"

Romarbrevet 3:10-24

Ingen förtjänar alltså att räknas till Guds folk. Vi blir friköpta av nåd står det. Inte för något som vi själva gör. Så att Israel skulle ha förlorat sin plats som Guds folk för något de gjorde går helt emot vad bibeln lär oss.

Så här säger Gud angående hur länge Israel kommer att vara Hans folk.

"Så säger Herren, han som har satt solen till att lysa om dagen och ordnat månen och stjärnorna till att lysa om natten, han som rör upp havet så att vågorna dånar, Herren Sebaot är hans namn: Om denna ordning upphör inför mig, säger Herren, först då ska Israels släkte upphöra som folk inför mig för alltid. Så säger Herren: Om himlen därovan kan mätas och jordens grundvalar därnere kan utforskas, först då ska jag förkasta hela Israels släkte för allt de har gjort, säger Herren."

Jeremia 31:35-37

Märk att Han säger "för allt de har gjort". Det spelar alltså ingen roll vad de gör. Det är Gud som har valt dem, inte de som har valt Gud.

Sedan skulle jag vilja ta upp två bibelställen till som klart pekar på att Gud inte har övergett Israel som sitt folk.

"Sannerligen säger jag er: Allt detta ska komma över detta släkte. Jerusalem, Jerusalem, du som dödar profeterna och stenar dem som är sända till dig. Hur ofta har jag inte velat samla dina barn, såsom hönan samlar sina kycklingar under sina vingar. Men ni ville inte. Se, ert hus ska lämnas öde för er. För jag säger er: Härefter ska ni inte se mig, förrän ni säger: Välsignad är han som kommer i Herrens namn."

Matteusevangeliet 23:36-39

"Detta släkte" är alltså Israel om man läser kontexten. Här använder Jesus ordet "FÖRRÄN". Alltså "Härefter ska ni inte se mig, FÖRRÄN ni säger..."

Det andra stället är i Romarbrevet kapitel 11.

Romarbrevet 11:25

Här skriver Paulus "...TILL DESS ATT hedningarna i fullt antal..."

Dessa två uttryck, FÖRRÄN och TILL DESS ATT, utesluter ju helt att det skulle handla om en total och evig förkastelse av Israel som folk.

Vad jag vill komma till med allt det här är förstås att vi alltid kan lita på vad Gud har sagt. För det är omöjligt för Gud att ljuga. Har Han gett ett löfte så har Han.

Dessutom lovade Gud som sagt Abraham att: "Jag ska välsigna dem som välsignar dig och förbanna den som förbannar dig." Det betyder som sagt inte att vi måste hålla med om allt som Israel gör, men tanken på att Gud har utvalt ett folk åt sig själv och att vi sedan av nåd har blivit inympade i samma träd borde ju ge oss en viss attityd mot det folket. Så åtminstone inom den troende kyrkan borde ju sådan ondska som antisemitism och sådana rörelser som BDS (Boycott Divest Sanction) vara totalt obefintliga. Men tyvärr känner inte alla troende till vad jag har skrivit om här. Så ersättningsteologin är fortfarande den dominerande läran angående Israels folk i kyrkorna.

Fortsättning följer...