apologetik.blogg.se

När jag skrev om ämnet "globalism" utgick jag till stor del från texten om Babels Torn i Första Mosebok kapitel 11. I den här serien inlägg tänkte jag ge en liten historisk inblick i just den religiösa aspekten av händelserna runt Babels torn. Sedan tänkte jag fråga mig om detta verkligen är historia, eller om det, som så många hävdar, bara är en myt.

Gud hade ju redan i Eden lovat att det genom kvinnans säd skulle komma någon som skulle krossa ormens huvud.

Jag ska sätta fiendskap mellan dig och kvinnan och mellan din säd och hennes säd. Han ska söndertrampa ditt huvud, och du ska stinga honom i hans häl. 

Första Mosebok 3:15

Alla människor på jorden var samlade runt Babels Torn under ledning av Nimrod, vars namn som sagt betyder "Vi gör uppror". Där ville man bygga ett torn med "spetsen uppe i himlen" för att "nå upp till gudarna".

Hela världen hade ett enda språk och samma ord. Och  det  hände  när  de  drog  öster  ut, att de fann en dal i Sinears land och de bosatte sig där. De sa till varandra: Kom, låt oss slå tegel och bränna det. Teglet använde de som sten, och jordbeck använde de som  murbruk. Och de sa: Kom, låt oss bygga åt oss en stad och ett torn, vars spets når ända upp i himlen, och göra oss ett namn, för att vi inte ska spridas ut över hela jordens yta. 

Då steg  Herren  ner för att se staden och tornet, som människobarnen byggde. Och  Herren sa: Se, de är ett enda folk och de har alla ett enda språk. Detta är deras första tilltag, och nu ska inget vara omöjligt för dem som de föresatt sig att göra. Kom, låt oss stiga ner och ge dem olika språk, så att den ene  inte  förstår vad den andre säger. Så spred  Herren  ut dem därifrån över hela jordens yta, och de slutade att bygga på staden. Därför fick den namnet Babel, eftersom  Herren  där förbistrade hela jordens språk, och därifrån spred Herren ut dem över hela jorden.

Första Mosebok 11:1-9

Som vi ser så står det inget i texten om att nå upp till gudarna. Det står faktiskt inget om polyteism över huvud taget i den bibliska texten. Så vi kan inte vara helt dogmatiska här. Men om man vänder sig till andra mycket tidiga handskrifter som tar upp den här händelsen så ser man att det i stort sett varje gång talas om "gudarna". 

I det så välkända Gilgamesh-eposet kan man läsa om hur "gudarna" blev förargade över bygget, raserade det på en natt, förskingrade folket och gav dem olika språk.

I sumeriska skrifter kan man läsa om hur Enki, överflödets och vishetens gud tillika ledaren för alla gudar, befallde guden Eridu att förbistra människornas språk.

Enligt assyriernas och kaldéernas skrifter så blev människorna så stöddiga så de ville visa att de var bättre än gudarna. Därför byggde de tornet. Gudarna fick dock med lite tur hjälp av vinden så att tornet rasade. Gudarna gav dem sedan olika språk.

Så vi kan ju ändå se att det här med polyteism, alltså tron på flera gudar, var väldigt utbrett mycket tidigt i historien.

Alexander Hislop som skrev boken "Two Babylons". Har med hjälp av Babylonisk litteratur och tradition lyckats spåra religiösa inriktningar tillbaks till Babels torn och Nimrod.

Enligt legenden (antagligen fakta och fiktion blandat) så var Nimrod gift med en kvinna som hette Semiramis. Tillsammans fick de sonen Tammuz. Tammuz ska sedan ha blivit dödad av ett vilddjur, men senare uppstått från de döda.

Här behöver jag flika in, för den som kanske är mer insatt i gamla myter från Mesopotamien, att det inte alltid är endast Tammuz som dör. Enligt vissa legender är det Ishtar som väljer att gå ner i dödsriket och sedan uppstår igen. 

Alexander Hislops forskning har förstås också blivit ifrågasatt av andra som studerat babyloniska skrifter, så man kan inte veta säkert att det var så här det började. För det finns en djungel av myter och legender där ute. 

Men det är just det här som är så slående när man läser bibeln. Andra myter och legender säger emot varandra och till och med sig själva. För oftast är det inte berättelsen i sig som är det viktiga, utan vad man kan lära sig av den.

Och visst finns det många som läser bibeln på just det sättet. Men det behöver man inte göra. För trots att den är skriven över en tidsperiod av mer än 1500 år. Och av mer än 40 olika författare från alla möjliga olika samhällsklasser, så säger den inte emot sig själv en enda gång! Och det är en av anledningarna till att vi verkligen kan lita på vad som står i bibeln. Och att det som står i bibeln verkligen har hänt. Även saker som Skapelseberättelsen, Noas Flod, och Babels Torn. Allt detta är ju dessutom förankrat i historien genom bland annat alla dessa så fantastiskt underhållande släkttavlor... 

"När Adam var 130 år fick han en son som var lik honom, hans avbild. Han gav honom namnet Set. Sedan Adam fått Set, levde han 800 år och fick söner och döttrar. Adams hela ålder – den tid han levde – blev 930 år. Därefter dog han. När Set var 105 år blev han far till Enosh. Sedan Set hade fått Enosh levde han 807 år och fick söner och döttrar. Sets hela ålder blev alltså 912 år. Därefter dog han..." [...och så vidare.]

Första Moseboken 5:3-8

Det här med Tammuz förmodade död och uppståndelse blev i alla fall grunden för en Moder/Barn-kult som i och med språkförbistringen, och människornas spridning över jorden, kom att influera hela mänskligheten. Denna "moder" och "son" fick sedan olika namn på olika platser och i olika tider.

I Assyrien hette modern Ishtar och sonen hette Tammuz.

I Fenicien Astarte och Baal.

I Egypten Isis och Osiris, eller Horus.

Hos grekerna Afrodite och Eros.

I Rom Venus och Cupido.

I Asien Cybele och Desius.

I Indien Isi och Aswara.

Israel, som om och om igen föll in i de religioner som folken hade i landet innan Israels folk kom dit, dyrkade Ashera, eller Himlens Drottning och Tammuz. Det här kan man läsa om i Hesekiel kapitel 8, där han går igenom orsakerna till att Juda (sydriket) föll i babyloniernas händer.

"Han sade till mig: "Människo­barn, ser du vad de äldste i Israels hus sysslar med i mörkret, var och en i sin avgudakammare? De säger: Herren ser oss inte, Herren har övergett landet." Sedan sade han till mig: "Du ska få se ännu värre vidrigheter som de gör." Och han förde mig fram mot ingången till norra porten på Herrens hus, och se, kvinnor satt där och begrät Tammuz."

Hesekiel 8:12-14

Senare, på 300-talet efter Kristus, när Konstantin den store sade sig ha blivit kristen tog han helt enkelt sina gamla romerska gudar och satte kristna namn på dem. I den Katolska Kyrkan fick modern namnet Maria och sonen Jesus. Många av de gamla hedniska ritualerna följde också med, som till exempel att äta sin gud (Mithraism i Rom, men även inom dyrkan av Osiris i Egypten långt tidigare). Maria kallas fortfarande inom katolicismen för "himlens drottning" vilket är namnet på en avgud i bibeln. De mindre gudarna som hade makt över sina små områden, som sjömännens gud, handelsresandes gud, eller barnmorskornas gud, blev istället kallade helgon.

Alla jordens nationer blev alltså "smittade" av den här religionen. Så Gud valde att skapa en helt ny nation från grunden. Han valde Abram, som även han dyrkade andra gudar, (Josua 24:2-3) men som genom sin tro på Gud blev räknad som rättfärdig, precis som vi blir. Abraham fick ju ett uppdrag av Gud att lämna sitt land och gå till ett land som Gud skulle ge till honom och hans ättlingar. På så sätt separerade Gud Abram från Moder/barn-kulten. 

Många av reglerna och lagarna i Gamla Testamentet handlar faktiskt om hur man ska separera sig från just dessa religioner. Som till exempel:

"...Du ska inte koka en killing i mjölken från dess mor."

Andra Moseboken 23:19

...vilket var en ritual inom hednisk religion.

Abraham trodde Gud. Genom Abraham, Isak och Jakob har nationen Israel sedan blivit till. och genom dem skulle Gud uppfylla vad Han hade lovat. Messias skulle komma och till slut krossa ormens huvud.

Från kapitel 12 i Första Mosebok handlar det därför om hur Gud arbetar genom sitt folk Israel.

Men vad gjorde Israel? Följde de Gud och Hans lagar som alla var avsedda att ge dem ett gott liv och välsignelse? Nej, de ville ju vara som alla de andra nationerna.

"Då samlades Israels alla äldste och kom till Samuel i Rama och sade till honom: "Du är gammal och dina söner vandrar inte på dina vägar. Sätt nu en kung över oss till att styra över oss, så som alla andra folk har." Det var i Samuels ögon ett dåligt förslag när de sade: "Ge oss en kung till att styra över oss." Och Samuel bad till Herren. Då sade Herren till Samuel: "Lyssna till folket i allt de säger till dig. Det är inte dig de har förkastat, utan det är mig de har förkastat som kung över dem."

Första Samuelsboken 8:4-7

Så de tog till och med efter de andra nationernas religioner. Vi läste ju tidigare om hur kvinnorna satt och begrät Tammuz. Det här var en ritual för att komma ihåg Tammuz död, vilket hade med vintern och grödornas "död" att göra. 

" Och han förde mig fram mot ingången till norra porten på Herrens hus, och se, kvinnor satt där och begrät Tammuz."

Hesekiel 8:12-14

Men det var som vi ska se inte bara kvinnorna som dyrkade dessa gudar, utan hela familjerna.

"Alla män som visste att deras hustrur tände rökelse åt andra gudar och alla kvinnor som stod där i en stor skara, alla som bodde i Patros i Egyptens land, svarade då Jeremia och sade: "Vi tänker inte höra på dig när det gäller det du har talat till oss i Herrens namn, utan vi kommer att göra allt som vår mun har lovat, att tända rökelse åt himlens drottning och utgjuta dryckesoffer åt henne, så som vi och våra fäder, våra kungar och furstar gjorde i Juda städer och på Jerusalems gator. 

Jeremia 44:15-17

"Ser du inte vad de gör i Juda städer och på Jerusalems gator? Barnen samlar ved, fäderna gör upp eld och kvinnorna knådar deg för att baka offerkakor åt himlens drottning. För att kränka mig utgjuter de dryckesoffer åt andra gudar."

Jeremia 7:17-18

Här ser vi ju uttrycket "himlens drottning" två gånger, och det förklaras vem denne är. Så jag tycker att det är mycket, mycket förvånande att en stor grupp som kallar sig kristna skulle dyrka denna entitet. Själva säger de i och för sig att de "venererar" henne, vilket betyder visa vördnad. Men när man ser vad de gör så tycker jag att det helt klart ser ut som dyrkan.

Jeremia fortsätter i alla fall i nästa vers:

"Men är det mig de kränker med detta? säger Herren. Är det inte snarare sig själva, till sin egen skam? Därför säger Herren Gud så: Se, jag ska ösa min vrede och harm över denna plats, över både människor och djur, över åkerns träd och markens gröda, och den ska brinna utan att slockna."

Jeremia 7:19-20

Det här blev alltså den stora anledningen till att Israels folk som straff blev utslängda från Landet och förda till Babylonien.

När de sedan kom tillbaks från Babylonien var de inte längre avgudadyrkare på det sättet. Men som vi vet så vägrade de senare att ta emot Jesus som Messias, så de blev skingrade igen år 70 e.Kr.

Därför, när det talas om hela jordens befolkning i Bibeln, så nämns det till att börja med endast två grupper av människor. Judar (eller Hebréer) och Hedningar (eller Greker).

Så från början fanns endast en av dessa grupper, Hedningarna, men i Första Mosebok kapitel 12 lägger Gud till en grupp av människor till de redan existerande. Han utväljer Abram, och genom honom bildas nationen Israel. En nation som skulle följa Gud istället för dessa falska gudar.

Detta folk blev lovade en frälsare, Messias, som skulle rädda dem och hela världen från deras synd. Men Israel tog alltså inte emot Jesus som sin Messias. Så i Apg 2 lägger Gud till en grupp människor till. Kyrkan. Alltså den troende globala kyrkan, som består av alla dem, både Judar och Greker, som väljer att tro på Honom. 

Märk här att när Gud lägger till den tredje gruppen, kyrkan, så gör Han sig inte av med de första två grupperna. Det finns fortfarande Judar, och det finns fortfarande Hedningar. Men "i Kristus", alltså bland oss som tror på Jesus, i den tredje gruppen, görs det ingen skillnad.

"Här är inte jude eller grek, här är inte slav eller fri, här är inte man och kvinna, för alla är ni ett i Kristus Jesus."

Galaterbrevet 3:28

När Paulus skriver så här tror många att Gud har ersatt Israel med kyrkan. Men vi ska se på en annan text som Paulus skrev för att få lite mer klarhet i det här. Kontexten är här att man kan äta vad som helst, men att man inte ska göra det så det väcker anstöt, eller skadar någons samvete. Hur som helst så skriver Paulus så här:

"Var inte till anstöt, varken för judar eller för greker eller för Guds församling."

Första Korintierbrevet 10:32

Han gör alltså fortfarande skillnad mellan dessa tre grupper. Judar, Greker och Guds församling. Det finns fler exempel på detta, men det är ett långt sidospår så jag lämnar det här.

Gud visste ju självklart att allt det här skulle hända, så vi kan inte se kyrkan som någon typ av B-plan från Guds sida. Det ser vi i bland annat Efesierbrevet, där det kallas ett evigt beslut.

"för att Guds mångfaldiga vishet nu genom församlingen skulle bli känd för furstendömena och makterna i det himmelska, enligt det eviga beslut som han utförde i Kristus Jesus, vår Herre."

Efesierbrevet 3:10-11

Denna tredje grupp människor, alltså den troende kyrkan, kommer att existera på jorden från Pingstdagen i Apostlagärningarna kapitel 2 till uppryckelsen som jag skrivit om tidigare. Efter det kommer Gud återigen att fokusera på Israel som nation. För en av de stora anledningarna till den tid av vedermöda som kommer efter uppryckelsen är att hela Israel ska bli frälst.

"Så säger Herren: Rop av förfäran har vi hört, fruktan och ingen frid. Fråga och tänk: Brukar män föda barn? Varför ser jag då alla män med händerna på höfterna som kvinnor i barnsnöd? Varför har alla ansikten blivit så dödsbleka? Ve! Detta är en stor dag, den liknar ingen annan. Det är en tid av nöd för Jakob, men han ska bli räddad ur den."

Jeremia 30:5-7

Den här texten beskriver vedermödan som en tid av nöd för Jakob. Och vem var då Jakob? Jo, det var ju han som sedan fick namnet Israel. Och som även blev stamfader till hela Israels folk. Det är alltså inte en tid av nöd för kyrkan, för vi kommer inte att vara här. Det är en tid av nöd för Jakob, men han ska bli räddad ur den.

I Romarbrevet kapitel 9 till 11 beskriver Paulus vad som händer med Israel som folk nu när vi lever i en ny tidsålder, under ett nytt förbund. Han gör det väldigt klart att Gud inte har brutit förbundet med Israel. För hur skulle Gud som inte kan ljuga kunna bryta ett förbund?

Han uppmanar även de troende hedningarna, som nu började bli majoriteten av församlingen, att inte bli för stöddiga, för Gud är inte klar med sitt folk Israel.

"För jag vill inte, bröder, att ni ska vara ovetande om denna hemlighet, för att ni själva inte ska anse er vara kloka, att förhärdelse har drabbat en del av Israel, till dess att hedningarna i fullt antal har kommit in. Och så ska hela Israel bli frälst, som det står skrivet: Från Sion ska Befriaren komma och han ska ta bort ogudaktigheten från Jakob."

Romarbrevet 11:25-26

Även här ser vi hur Paulus gör skillnad mellan församlingen (i texten "ni" och "bröder"), Hedningarna och Israel.

När Jesus kommer tillbaks, efter sju år av vedermöda, kommer alltså hela Israel att ta emot Honom som sin Messias, och de kommer att ångra bittert att de inte tog emot Honom första gången Han kom för 2000 år sedan.

Så här säger Gud i Gamla Testamentet, alltså i Judarnas egen bok, genom en av deras egna profeter:

"Men över Davids hus och över Jerusalems invånare ska jag utgjuta nådens och bönens Ande, så att de ser upp till mig som de har genomborrat. De ska sörja över honom som man sörjer ende sonen, och de ska gråta bittert över honom som man gråter över sin förstfödde."

Sakarja 12:10

Gud säger alltså att Israel kommer lyfta upp blicken till "mig", alltså Gud. Som de har genomborrat. När blev Gud genomborrad? Jo, på korset förstås. Det står sedan "de ska sörja över "honom" ... Det står inte "mig" den här gången. Gud beskriver sig själv alltså somen Gud i flera personer. I det här faller Fadern och Sonen. Men som vi vet så ingår ju även den Helige Ande i gudomen.

Det här är vad Israel till slut kommer att inse. Att Jesus är Gud. 

Och så ska hela Israel bli frälst...