apologetik.blogg.se

"Jesus sa till henne: Jag är uppståndelsen och livet. Den som tror på mig, han ska leva, om han än dör. Och var och en som lever och tror på mig ska aldrig i evighet dö. Tror du detta?"

Johannesevangeliet 11:25-26

Jag skrev i min förra serie, om Jesu uppståndelse, att versen ovan ger en liten hint om en generation människor som inte kommer att behöva möta döden.

Jag tänkte i några inlägg framåt försöka klargöra lite vad det egentligen står i bibeln om den här kommande händelsen. En händelse som vi brukar kalla Uppryckelsen.

Men för att den av er som inte har hört talas om detta förut ska kunna hänga med lite bättre så kommer jag börja med att lägga en grund. Och som vanligt så börjar vi från början.

"I begynnelsen skapade Gud himmel och jord..."

Första Mosebok 1:1

"Gud såg på allt som han hade gjort, och se, det var mycket gott..."

Första Moseboken 1:31

Gud skapade alltså allt som finns, och Han såg att allt var gott. Allt var precis som Han ville att det skulle vara. De första människorna levde alltså i en perfekt värld. Men de hade ett val. De hade en regel.Ett sätt att visa att de trodde på Gud. Att de litade på att Han skulle ta hand om dem och alltid vara med dem.

"Och Herren Gud gav mannen denna befallning: "Du kan äta fritt av alla träd i lustgården, men av trädet med kunskap om gott och ont ska du inte äta, för den dag du äter av det ska du döden dö."

Första Moseboken 2:16-17

Det här var den enda regel de hade. Den enda regel de behövde lyda för att för alltid ha en nära gemenskap med Gud.

Men vi vet ju hur det gick... Människorna lyssnade på ormen och åt av trädet. Och vad får man om man väljer bort ljuset. Jo, mörker. Vad får man om man väljer bort Gud, som är kärlek, frid, rättfärdighet, helighet och liv. Jo, man får hat, våld, orättvisa, synd och död. Synden, och därmed döden, kom alltså in i världen, och Gud satte sin frälsningsplan i verket.

"Då sade Herren Gud till ormen: "Eftersom du gjort detta, ska du vara förbannad bland alla boskapsdjur och vilda djur. På din buk ska du gå, och jord ska du äta så länge du lever. Jag ska sätta fiendskap mellan dig och kvinnan och mellan din avkomma och hennes avkomma. Han ska krossa ditt huvud och du ska hugga honom i hälen."

Första Moseboken 3:14-15

Vers 15 här brukar kallas för proto-evangeliet. Alltså det första uttalandet av det glada budskapet (evangelium) att det ändå inte är kört. 

Det skulle komma en som skulle krossa ormens (djävulens) huvud och därmed göra slut på synd, lidande och död. Men ormen skulle först hugga Honom i hälen. Vilket är en bild av Jesu lidande på korset.

Så ända från att Adam och Eva valde att göra uppror mot Gud har tron på denne som skulle komma varit vad som har lett till en relation med Gud. Det är alltså den tron som har frälst (räddat) människor.

Men för att på djupet kunna förstå vad som står i bibeln så behöver vi också förstå hur denna tro skulle ta sig uttryck genom olika tidsåldrar i världshistorien. Vi behöver titta lite på vad som brukar kallas Dispensationism. 

Dispensation är ett engelskt ord som betyder epok, tidsålder eller ekonomi. Inte ekonomi som i pengar, utan mer som i husregler skulle man kunna säga. Gud har alltså i olika tider gett människan olika sätt att visa sin tro på Honom. Det här är inget som förklaras i bibeln, utan en uppdelning man brukar använda för att lättare kunna förstå bibelns innehåll. 

Man brukar dela upp historien i dessa sju olika tidsåldrar:

1, Oskuld (1 Mos 1:1 - 3:7)

2, Samvetsfrihet (1 Mos 3:8 - 8:22)

3, Mänskligt styre (1 Mos 9:1 - 11:32)

4, Löfte (1 Mos 12:1 - 2 Mos 19:25)

5, Lag (2 Mos 20:1 - Apg 2:4)

6, Nåd (Apg 2:4 - Upp 3:22)

5, Lag (Upp 6:1 - 19:21)

7, Tusenårsriket (Upp 20:4-6)

Vad har man då för nytta av att veta det här? 

Stor nytta skulle jag vilja påstå. Man kan lättare bilda sig en uppfattning av vad som har gällt tidigare, vad som gäller nu och vad som inte gäller än, och på så sätt slippa att falla in i till exempel legalism (tron på att man behöver följa vissa lagar för att vara frälst), eller rädsla för att råka ta vilddjurets märke (666) (Upp 13:16-18).

Dispensationism är också nära sammankopplat med en bokstavlig tro på hela bibeln, även de profetiska texterna, och en förmåga att separera mellan Israel och kyrkan.

De som är kritiska till en dispensationell läsning av bibeln brukar tolka det som att vi dispensationalister tror att människor har blivit frälsta på olika sätt i olika tidsåldrar. Och visst finns det de som tror så. De brukar kallas hyperdispensationalister. Vissa av dem anser till och med att vi inte bör försöka övertala judar att omvända sig, för de blir frälsta på ett annat sätt. Så tror dock inte jag.

 "vi vet att en människa inte blir rättfärdig genom laggärningar, utan genom Jesu Kristi tro. Så har också vi satt vår tro till Kristus Jesus, för att vi ska bli rättfärdiggjorda genom Kristi tro och inte av laggärningar, för av laggärningar blir inget kött rättfärdigt."

Galaterbrevet 2:16

"Därför kan inget kött bli rättfärdigat inför honom genom laggärningar. För genom lagen kommer kännedom om synd."

Romarbrevet 3:20

Frälsningen har alltså ända sedan syndafallet kommit genom tro. Ändå har budskapet ändrats en hel del genom historien.

Tänk dig till exempel att en predikant går upp i talarstolen för att predika. Han börjar sedan hålla en lång utläggning om hur illa det kunde gå om någon i församlingen gick in till mitten av edens lustgård och åt av kunskapens träd. Folk skulle antagligen börja skruva lite på sig i bänkarna, även om de inte kallade sig dispensationalister, för det budskapet hör till en annan tidsepok. (Oskuldens tid)

Tänk dig att han predikar om att vi behöver skynda oss att packa in våra familjer och djur i arken, för snart kommer hela världen att översvämmas av vatten... (Samvetsfrihetens tid)

Eller att han tog fram en oxe och började slakta den... (Lagen, innan nådens tid)

Eller att han basunerade ut att vi måste akta oss för att ta märket 666 (Lagen, efter nådens tid). Alla de här exemplen är ju vad människor har gjort, eller kommer att göra, som ett resultat av sin tro. Men i den tidsålder som vi nu lever i så fungerar ju inte dessa budskap.

Just nu lever vi i vad som kallas nådens tidsålder, eller kyrkoåldern. Vad vi har att förmedla har jag skrivit många gånger förr, men i korthet är det så här.

Tro på att Jesus, Guds son, kom till jorden. Föddes av en jungfru. Levde ett liv utan synd. Därför kunde Han ta vårat straff, alltså ta vår synd på sig, när Han dog för oss på korset. Tro också att Han uppstod på den tredje dagen och du ska bli frälst.

Okej, tro alltså. Men i de andra tidsåldrarna har man ju också behövt göra något för att visa sin tro. Så vad är det som gäller för oss?

Paulus skriver så här till församlingen i Galatien:

"Men jag säger: Vandra i Anden, så kommer ni inte att göra vad köttet har begär till,"

Galaterbrevet 5:16

En stor skillnad mellan nådens tidsålder och de andra tidsåldrarna är att vi, från den stund vi börjar tro, har den Helige Ande inom oss. Och Han hjälper oss mot Guds mål med våra liv. Att vi ska ära Honom och bli mer lika Kristus. Så det är alltså av nåd vi är frälsta, genom tro. Vad vi gör har alltså ingen del i vår frälsning. Men när vi blir frälsta börjar Gud att forma oss inifrån. Och det är det som Paulus skriver att vi ska vandra i.

Om du var uppmärksam på min numrering av de olika tidsåldrarna så såg du att nummer 5, Lagen, dyker upp både före och efter nummer 6, Nåden. Det var inte en felskrivning av mig. Lagen sträckte sig nämligen från det att Moses fick budorden av Gud, genom den tid då Jesus gick på jorden och ända fram till några dagar efter att Han farit upp till himlen.

Kyrkåldern, som vi lever i nu, startade alltså i Apostlagärningarna kapitel 2, när den Helige Ande uppfyllde lärjungarna och de började predika på olika, för dem okända, språk.

Den har hållit på i nästan 2000 år och INGEN vet när den kommer att sluta. Den slutar nämligen den dag då vi som tror på evangeliet plötsligt blir uppryckta från jorden för att möta vår Herre Jesus i skyn. Och det är ju just vad den här serien kommer att handla om.

Men sedan, när alla vi som tror är borta från jorden, då svänger pendeln snabbt tillbaks till nummer 5, Lagen, igen. För då kommer Gud att återigen koncentrera sig på sitt folk Israel. Uppryckelsen, som jag kommer att skriva om här, är alltså en övergång från den tidsålder vi lever i nu till nästa.

Fortsättning följer...