46. Uppryckelsen 4
I förra inlägget började jag redogöra för var man kan hitta uppryckelsen i bibeln. Jag tog lite av Jesu undervisning och lite av Paulus undervisning på ämnet. Men hur är det då med Gamla Testamentet? Kan man hitta uppryckelsen där?
Inte klart beskrivet som i Nya Testamentet. Paulus skriver ju i Första Korintierbrevet 15:51 "Se, jag säger er en hemlighet..." när han ska beskriva uppryckelsen. När Paulus skriver ordet hemlighet i sina brev så använder han ett ord som betyder "något som hittills varit dolt". Så någon klar lära om uppryckelsen hittar man inte i GT.
Men... Jesaja skrev ca 700 år före Kristus. Kapitel 26 i Jesajas bok är en lovsång som kommer att sjungas i den sista tiden. Här tycker jag ändå att man kan se hela konceptet med uppryckelsen presenteras på ett komprimerat sätt.
"Dina döda ska bli levande, mina dödas kroppar ska uppstå. Vakna upp och jubla, ni som bor i stoftet, för din dagg är ljusets dagg, och jorden ska ge igen de avsomnade. Kom, mitt folk, och gå in i dina kamrar, stäng igen dörrarna efter dig. Göm dig ett litet ögonblick tills vreden har gått förbi. För se, Herren kommer ut ur sin boning för att straffa jordens invånare för deras missgärning. Jorden ska blotta sina blodskulder och inte längre dölja sina dräpta."
Jesaja 26:19-21
Vissa säger att det här inte alls kan handla om uppryckelsen, eftersom den har med kyrkan att göra och Jesaja skrev till Israel. Men då tycker jag att man måste tänka ett steg längre. Vilka är Israel? Jo, ättlingar till Jakob. Hur blir de frälsta? På samma sätt som oss, genom att tro på Jesus som sin Messias. Paulus går till och med så långt att han säger att man inte är en riktig jude om man inte tror på Jesus. (Rom 2:28-29).
Så vad kommer att hända vid uppryckelsen med de judar som tror? Jo, de kommer att få "gömma sig ett litet ögonblick tills vreden har gått förbi". Alltså bli uppryckta. Precis som alla andra troende. Ändå är det här en bibeltext som antagligen inte förstods i gammaltestamentlig tid, eftersom uppryckelsen var en "hemlighet".
Jesaja 26 är dock det enda stället i GT som jag kan komma på som beskriver uppryckelsen. I alla fall en uppryckelse då många blir hämtade samtidigt. Men det finns en mängd texter som beskriver Guds karaktär, och hur Han alltid har, och hur Han alltid kommer att behandla alla som tillhör Honom.
Jesus påminner oss i Lukasevangeliet kapitel 17 om hur Gud tidigare har handlat med dem som tror på Honom.
"Och så som det var på Noas tid, så ska det också vara i Människosonens dagar. De åt och drack, de gifte sig och blev bortgifta, ända till den dagen då Noa gick in i arken och floden kom och gjorde slut på dem alla. På samma sätt var det också på Lots tid: De åt, drack, köpte, sålde, planterade, byggde. Men på den dagen då Lot gick ut från Sodom, regnade det eld och svavel från himlen och gjorde slut på dem alla. På samma sätt ska det vara den dag då Människosonen ska uppenbaras."
Lukasevangeliet 17:26-30:
Lukas tar alltså upp två exempel här. Noa och Lot. Så jag tänkte att vi skulle titta lite närmare på dessa två karaktärer i bibeln för att se vad Jesus menar när Han talar om den sista tiden i Lukasevangeliet.
Här är berättelsen om Noa lite kortfattat.
"Och Herren såg att människornas ondska var stor på jorden och att deras hjärtans alla tankar och avsikter ständigt var alltigenom onda. Då sörjde Herren att han hade gjort människorna på jorden, och han var bedrövad i sitt hjärta. Herren sade: "Människorna som jag har skapat ska jag utplåna från jordens yta – både människor och fyrfotadjur, kräldjur och himlens fåglar. Jag sörjer att jag har gjort dem." Men Noa hade funnit nåd inför Herrens ögon."
Första Moseboken 6:5-8
"Det år då Noa var sexhundra år, på sjuttonde dagen i andra månaden, bröt alla det stora djupets källor fram, himlens fönster öppnades, och det regnade över jorden i fyrtio dagar och fyrtio nätter. Just den dagen gick Noa in i arken tillsammans med sina söner Sem, Ham och Jafet, sin hustru och sina tre sonhustrur."
Första Moseboken 7:11-13
"... Och Herren stängde igen om honom."
Första Moseboken 7:16
Människornas ondska var alltså stor på jorden. Allt de tänkte och planerade var ont. Jesus beskriver hur de åt och drack, gifte sig och blev bortgifta. De verkade med andra ord inte ägna en enda tanke åt Gud. Och det leder alltid till mer och mer ondska. För som jag skrev tidigare. Vad får man om man väljer bort ljus? Jo, mörker.
Därför valde Gud att utplåna allt som levde på jorden utom Noa och hans familj, och två av varje djurart.
Vi ser sedan hur vatten kom över hela jorden. Inte bara i form av regn, utan även underifrån. Lite som när man klämmer till en vattenfylld skumgummiboll. Allt som levde på jorden dog. Öppnar man ögonen och ser sig om så kan man se konsekvenserna av denna katastrof över hela jorden.
Men hur gick det med dem som trodde? Jo, de "rycktes upp" i arken och var säkra ovanför allt som hände på jorden. Man skulle kunna säga att de fick "gömma sig ett litet ögonblick tills vreden hade gått förbi".
Och vad säger Jesus?
"De åt och drack, de gifte sig och blev bortgifta, ända till den dagen då Noa gick in i arken och floden kom och gjorde slut på dem alla."
Då tar vi en liten titt på Lot. Så här står det om honom:
"Sedan sade Herren: "Ropet över Sodom och Gomorra är starkt och deras synd är mycket svår. Därför tänker jag gå ner och se om de har gjort så som i ropet som har nått mig. Om det inte är så, vill jag veta det." Männen vände sig därifrån och gick mot Sodom, men Abraham stod kvar inför Herren. Och Abraham gick närmare och sade: "Ska du förgöra den rättfärdige tillsammans med den ogudaktige? Kanske finns det femtio rättfärdiga i staden. Ska du då utplåna den och inte skona orten för de femtio rättfärdigas skull som finns där? Aldrig att du skulle göra så, att låta den rättfärdige dö med den ogudaktige. Då skulle den rättfärdige få det som den ogudaktige. Aldrig! Skulle inte han som är hela jordens domare göra det som är rätt?" Herren sade: "Om jag finner femtio rättfärdiga inne i Sodom, ska jag skona hela orten för deras skull.""
Första Moseboken 18:20-26
Sedan fortsätter Abraham att "förhandla" med Herren. Ända ner till:
"Då sade han: "Herre, bli inte vred om jag talar bara en sista gång: Kanske finns det tio där." Han svarade: "För dessa tios skull ska jag inte förgöra den.""
Första Moseboken 18:32
Här kan man tänka sig att Abraham hade Noa i tankarna. Han visste att Gud kunde rädda de sina även om så hela världen skulle bli dömd.
Men det fanns som vi ska se inte ens tio troende i staden. Bara Lot, hans fru och hans två döttrar. När vi läser vidare kan vi se att trots att Sodom var en stad fylld av ondska, så verkar Lot och hans familj ha gjort sig väldigt hemmastadda där. Det står nämligen att Lot dröjde. Fast han visste att staden skulle gå under. Man får nästan känslan av att ängeln var tvungen att "rycka" honom därifrån. (Det kan nog vara något många av oss kommer att känna igen sig i då vi rycks upp härifrån.)
"När gryningen kom skyndade änglarna på Lot och sade: "Bryt upp, ta med dig din hustru och dina båda döttrar som är här, så att du inte går under genom stadens synd." När Lot dröjde tog männen hans hand, hans hustrus hand och hans båda döttrars händer, för Herren ville skona honom. De förde ut honom, och först när de var utanför staden släppte de honom. När de hade fört ut dem, sade en av dem: "Fly för livet! Se dig inte tillbaka och stanna inte någonstans på slätten. Fly till bergen så att du inte går under." Men Lot sade till dem: "O nej, Herre. Din tjänare har ju funnit nåd för dina ögon, och du har visat din stora godhet mot mig genom att rädda mitt liv. Men jag kan inte fly upp till bergen, för då kan olyckan hinna ifatt mig så att jag dör. Se, staden där borta ligger nära. Det är lätt att fly dit och den är liten. Låt mig fly dit, så att jag får leva. Den är ju så liten." Då svarade han honom: "Jag ska göra som du vill också i det här. Jag ska inte omstörta staden du talar om. Men skynda dig att fly dit, för jag kan inte göra något förrän du är där."
Första Moseboken 19:15-22
Den sista meningen här är väldigt viktig för att förstå hur Gud handlar med dem som tror. Han tillåter inte sin vrede att tömmas ut förrän de som tillhör Honom är i säkerhet.
Precis som Han lät Noa och hans familj gå in trygga i arken innan floden kom. Precis som Han lät Lot och hans två döttrar fly till säkerhet innan svavel och eld började regna över Sodom och Gomorra. Precis så kommer Han att rycka upp oss som tror till säkerhet innan Han tömmer ut sin vrede över jorden under vedermödan.
"Solen hade gått upp över jorden när Lot kom till Soar. Då lät Herren svavel och eld regna ner från himlen, från Herren, över Sodom och Gomorra. Han ödelade dessa städer, hela slätten, alla som bodde i städerna och det som växte på marken."
Första Moseboken 19:23-25
Petrus sammanfattar det här bra i sitt andra brev.
"Och han skonade inte heller den gamla världen men bevarade rättfärdighetens förkunnare, Noa, själv den åttonde, när han lät floden stiga över de ogudaktigas värld. Och han lade städerna Sodom och Gomorra i aska och dömde dem till undergång, och satte dem till ett varnande exempel för dem som tänker leva gudlöst. Men han frälste den rättfärdige Lot, som plågades av de ogudaktigas skamlösa liv. För den rättfärdige mannen som bodde bland dem plågades dag efter dag i sin rättfärdiga själ av de onda gärningar som han fick se och höra. Herren vet hur han ska frälsa de gudfruktiga ut ur frestelsen, och förvara de orättfärdiga till att straffas på domens dag,"
Andra Petrusbrevet 2:5-9
Fortsättning följer...