63. Tror alla på samma Gud? 2

(null)
(Även publicerad på berea.se)


Synen på Gud.


När det gäller synen på vem Gud är finns det ju enorma skillnader mellan de olika religionerna. Och då menar jag inte bara olika vinklar att betrakta Gud från, utan verkliga, oförenliga skillnader.


När jag studerade teologi kom det vid flera tillfällen upp en "liknelse" som skulle förklara varför olika religioner kunde betrakta samma gud på så olika sätt. Man föreställde sig fyra blinda personer som stod vid olika delar av en elefant. Var och en av dem skulle genom att känna på djuret förklara hur det såg ut. 


Den första stod vid sidan av elefanten. Han beskrev den som en vägg.

Den andra stod vid ena foten, han förklarade att elefanten såg ut som fyra klumpar.

Den tredje stod vid svansen, han sa att den såg ut som en orm som hängde i luften.

Den fjärde stod vid snabeln och menade att djuret såg ut som ett tjockt rör.


Meningen här var att alla de olika religionerna bara kunde uppfatta sin egen lilla del av Gud. Men det finns ett stort fel i den här liknelsen. Om man ser på elefanten så går alla dessa delar att förena om man ser på hela djuret. Den ena delen utesluter inte den andra.

Om vi istället ser på de olika religionernas uppfattningar av Gud så går de många gånger inte att förena på detta sätt.


Vi kan börja med att ta en titt på de två stora religioner som har de mest uppenbara skillnaderna i sin syn på Gud, jämfört med kristendomen. Buddismen och Hinduismen . 


Buddismen är i grunden en ateistisk religion. De tror alltså inte på någon gud. En lära är att man genom att leva rätt kan bli en så kallad bodhisattva. Men det är egentligen ingen gud, utan någon som blivit "upplyst" och avstår från "Nirvana" för att gå en längre väg och bli en högre typ av buddha. 


Inom hinduismen tror man tvärt om på miljontals gudar. Men även om de kommer i en mängd olika former och med olika egenskaper, så anses de alla vara uppenbarelser av Brahman - världssjälen, eller det stora världsalltet och den ultimata verkligheten. Vissa gånger beskrivs brahman nästan som en personlig gud. Men oftast som någon typ av opersonlig kraft som genomsyrar allt i miljontals universum. Lite som "the force" i Star Wars-filmerna, eller kanske elektricitet.


Här ser vi ju direkt stora och oförenliga skillnader mellan religionernas syn på Gud. För en verklig Gud kan ju inte existera samtidigt som han inte existerar. Han kan ju heller inte vara en opersonlig kraft samtidigt som han är en personlig och kärleksfull Gud, som vill ha en relation med oss.


Men de tre stora monoteistiska religionerna då? Tillber inte vi samma Gud? Vid en snabb blick skulle det kunna se ut så. Vi som kristna tillber ju också Abrahams, Isaks och Jakobs Gud, precis som judarna gör. Skillnaden här är att vi kristna ser även Jesus som Gud. Inte så att vi har mer än en Gud? Gud är en, men Han är också tre personer. Fadern, Sonen (Jesus) och den Helige Ande. Judarna tror alltså på Gud så som Han uppenbarade sig i Gamla Testamentet. Vi som kristna ser Jesus som uppfyllelsen av allt som står där. Så här måste man nog säga att vi i grunden tror på samma Gud.



Muslimernas Allah däremot, har stora skillnader jämfört med bibelns Gud. Eftersom mycket av skillnaderna handlar om treenighetsläran och vad Gud förväntar sig av oss så kommer jag att utveckla det längre fram, men ett par saker skulle jag vilja ta upp här.


Enligt bibeln är ett av Guds attribut att Han är kärlek. Det står inte något sådant angående allah i koranen. Det är faktiskt det faktum om Gud, att Han älskar oss, som får flest muslimer att börja intressera sig för den kristna tron. Det står också i bibeln att Gud är trofast, hållet vad Han lovat och inte kan ljuga. I koranen beskrivs allah som nyckfull. Det står i sura 7:99 i koranen något om att de enda som kan vara säkra på allahs plan för dem är de som är dömda. Därför ska någon av Muhammeds efterföljare ha sagt något i stil med: "Jag kan inte känna mig säker på att få komma in i paradiset, även om jag skulle ha ena foten där inne." 


Den läran går ju tvärt emot vad bibeln beskriver om och om igen. Två exempel av många:


"Jag är övertygad om detta, att han som har börjat ett gott verk i er ska fullborda det intill Jesu Kristi dag."

Filipperbrevet 1:6


"Detta har jag skrivit till er som tror på Guds Sons namn, för att ni ska veta att ni har evigt liv, och för att ni ska tro på Guds Sons namn."

Första Johannesbrevet 5:13


Den kristna Guden är inte nyckfull. Han lovar saker och Han håller vad Han lovat. Även när det gäller vår frälsning. Så som vi ser är det inte bara olika delar av samma gud vi ser i de olika religionerna. Det är helt olika gudar som inte på något sätt går att lappa ihop till en enda gud.




Synen på Jesus.


De flesta av de stora religionerna har någon typ av uttalad syn på vem Jesus var, eller är.

Precis som med de olika religionernas olika gudar så går dessa läror om vem Jesus var, eller är, inte att förena eller lappa ihop. 


Hinduismen och buddismen har ungefär samma syn på vem Jesus var. De båda ser honom som en helig man, baserat på hur han levde, och som en vis lärare eller guru, baserat på vad han sa. Vissa inom hinduismen tror att han var en av alla deras gudar, medan man inom buddismen ser honom som en upplyst man.


Koranen talar om en Isa som var en viktig profet. Det talas om hans jungfrufödsel genom sin mor Maria, att han var en viktig profet och en vis lärare, att han gjorde många under, att han steg upp till himlen och att han ska komma tillbaks i den sista tiden. Så det måste väl vara samma person som Jesus i bibeln? Nej. Enligt koranen är Isa en viktig profet, men han var inte lika viktig som Mohammed. 


Men viktigare än det är ju deras syn på vem denne Isa INTE var. I koranen står det "Gud är en enda gud. Må det vara långt från hans transcendenta majestät att han skulle ha en son." Det här är ingen svårtolkad och obskyr text i koranen. Det tas upp på fler ställen att Isa (deras version av Jesus) inte kan vara allahs son. Det som är speciellt med just den här texten är att den är en av inskriptionerna på klippmoskén i Jerusalem. Så det måste vara en grundläggande lära inom islam att Jesus inte är Guds son.


Sedan har vi ju en mängd andra religioner med sin egen syn på vem Jesus var. Inom New Age tror många att han var en vis moralisk lärare som hittade sin inre gud, så där talas det en del om "christ consciousness", alltså kristus-medvetandet, som vem som helst kan jobba sig upptill genom deras olika metoder. Jehovas Vittnen tror att han var ärkeängeln Mikael och Lucifers bror. Osv, osv.


Eftersom Jesus föddes som jude så är synen på vem Jesus var lite speciell inom judendomen. I dagsläget anser nog de flesta judar att Jesus är ganska oväsentlig. De anser att Nya Testamentet är en hednisk bok som inte bör läsas av judar. Många av dem har inte en aning om att det var just judar som skrev NT. Men går man tillbaks till tiden direkt efter Jesu liv på jorden och läser vad som skrevs angående Honom i Talmud så blir det mer intressant. 


Enligt judisk tradition fick Maria av Davids ätt veta att hon skulle få en son, men de tror inte på någon jungfrufödsel. De skriver också om hur Jesus (Yeshu) var en rabbi, alltså en populär lärare, att han hade lärjungar, att han var respekterad, att han gjorde anspråk på att vara Messias och till och med att han gjorde under. De beskriver även korsfästelsen på ett par ställen, men när det kommer till uppståndelsen så noterar de bara att Jesu egna lärjungar predikade att Jesus hade uppstått. De tror inte själva på det.


Precis som de flesta andra religioner så anser judarna alltså att Jesus var en respekterad lärare. Men de anser inte att Han var Guds son, eller själv Gud. Det här tycker jag är lite konstigt med alla dessa religioner, och speciellt judendomen. För Jesus sa själv vid flera tillfällen att Han var Guds son, eller Gud. Så här låter slutet på en lång dialog mellan Jesus  å ena sidan och fariséerna och de skriftlärda å den andra.


"Abraham, er far, gladde sig över att han skulle få se min dag, och han såg den och blev glad. Då sa judarna till honom: Du är inte femtio år än, och du har sett Abraham? Jesus sa till dem: Sannerligen, sannerligen säger jag er: Jag Är, innan Abraham blev till. Då tog de upp stenar för att kasta på honom. Men Jesus gömde sig och gick ut från templet. Han gick rakt igenom dem och kom förbi på det sättet."

Johannesevangeliet 8:56-59


Märk här att fariséerna och de skriftlärda vet precis vad Jesus menar. Jesus säger klart och tydligt att Han är Gud. Det anser judarna vara hädelse. Därför tar de upp stenar för att döda Honom.


Under förhören innan korsfästelsen gick det till på ungefär samma sätt:


"Då reste sig översteprästen och sa till honom: Svarar du inget på det som dessa vittnar mot dig? Men Jesus teg. Då tog översteprästen till orda och sa till honom: Jag befaller dig under edsplikt inför den levande Guden, att du säger oss om du är Kristus, Guds Son. Jesus sa till honom: Du sa det. Men jag säger er: Härefter ska ni se Människosonen sitta på Maktens högra sida och komma på himlens skyar. Då rev översteprästen sönder sina kläder och sa: Han har hädat. Vad behöver vi fler vittnen till? Se, ni har nu hört hans hädelse! Vad anser ni? Då svarade de och sa: Han är skyldig till döden."

Matteusevangeliet 26:62-66


C.S Lewis gjorde ett mycket bra uttalande om det här. Han sa att Jesus inte lämnade något utrymme för att vi skulle kunna se Honom som bara en vis lärare. I och med ovanstående uttalanden så måste Han ha varit en av tre saker. Lewis använde orden 

Liar, Lunatic, Lord. Alltså Jesus var antingen en lögnare som utgav sig för att vara Gud, eller en dåre som själv trodde att Han var Gud. Eller så talade Han sanning och var faktiskt Herren själv.


Vi som bibliska kristna ser ju Jesus som den evige andra personen i treenigheten. Alltså som Gud. Så åter igen. De olika bilderna av vem Jesus är eller var kan inte lappas ihop till en sammanhängande lära. Jesus kan inte samtidigt vara allt av följande: En gud bland flera miljoner andra (hinduismen). Ingen gud (buddismen). En stor profet, men inte den störste, inte heller guds son, för gud har ingen son (islam). Guds son, själv Gud (kristendomen).


"När Jesus kom till trakten av Cesarea Filippi frågade han sina lärjungar och sa: Vem säger folket att jag, Människosonen, är? Då svarade de: Några säger Johannes Döparen, andra Elia och andra Jeremia eller en av profeterna. Han sa till dem: Men vem säger ni att jag är?"

Matteusevangeliet 16:13-15


Det här är nog den viktigaste frågan Jesus ställer till sina lärjungar när Han undervisar dem här på jorden. För kan man inte svara på den så är det inte säkert att man tror på rätt Jesus. Och det finns bara en väg till Fadern. Den går genom Jesus.





Allmänt, Andlighet, Apologetik, Bibel, Religion, Teologi | |
Upp