apologetik.blogg.se

(Även publicerad på berea.se)

Vägen till Gud.

De olika religionerna har ju även olika vägar att försöka nå fram till sin gud. Jag skrev lite om det här i första inlägget i den här serien. Men jag tänkte ta upp några konkreta exempel här.

Inom de österländska religionerna, som hinduismen och buddismen ligger mycket fokus på läran om reinkarnation. Alltså att man föds och dör, föds och dör, om och om igen i ett evigt kretslopp. Målet är att ta sig ur detta kretslopp. Inom hinduismen för att atman, människans själ, ska kunna förenas med brahman, världssjälen. Inom buddhismen för att nå Nirvana och därmed avsluta återfödandet till livet, som enligt dem är lidande.

För att nå detta mål krävs en hel del av människan. Man måste leva efter de regler som de olika religionerna har satt upp. Men man kan även påskynda förloppet genom andliga övningar som till exempel meditation och yoga.

Även Islam har regler som måste följas. De viktigaste brukar kallas islams fem pelare. 1. Trosbekännelsen, som citeras när man väljer att konvertera till islam, men också vid en mängd andra tillfällen. 2. Bönen, som förväntas ske fem gånger per dag. 3. Allmosan, alltså att man delar med sig till dem som har det sämre. 4. Fastan, som ska föra den troende närmare allah och även bygga självdisciplin. 5. Vallfärden, en obligatorisk pilgrimsresa till Mekka. Alla som har råd förväntas göra den minst en gång i livet.

I början av år 2020, när covid-19 precis hade tagit fart bestämdes det att endast ett fåtal av alla dem som brukar resa till Mekka för att göra sin obligatoriska vallfärd skulle få göra det. Detta på grund av smittorisken. I en nyhetsrapportering i svensk tv intervjuades en gammal muslimsk man angående detta. Han sa:

"Jag börjar bli för gammal för en resa till Mekka, så jag blir nog tvungen att förlita mig på min tro istället." Jag tyckte att det blev väldigt tydligt då hur centrala dessa gärningar är inom den muslimska tron.

Men det räcker inte med att bara att hålla alla dessa regler. Man tänker också att allah håller i en typ av våg där en människas onda gärningar inte får väga tyngre än de goda. Därför kan en muslim aldrig med säkerhet veta om den kommer till paradiset när den dör.

Här bör också nämnas två väldigt avgörande handlingar när det gäller att komma till allah. Det ena är att dö som martyr i "jihad", alltså ett heligt krig för allahs sak. Det andra är "hijrah", som betyder migration eller emigration. Förebilden är Muhammeds migration från Mekka till Medina. Tanken är att man emigrerar till ett land i så stort antal att man blir av politisk betydelse i landet. Därmed kan man sprida sin religion och kultur i det nya landet, vilket anses väga tungt i allahs våg till den troendes fördel.

När man tänker på judendomen så går ju tankarna direkt till Gamla Testamentets lagar och regler. Men precis som fariséerna på Jesu tid så har de ortodoxa judarna i vår tid tagit dessa regler till det extrema. Jesus kritiserar fariséerna i Matteusevangeliet kapitel 23 för att lägga större vikt vid att följa de yttre och synliga lagarna än de moraliska. Han säger aldrig att det är fel att följa lagarna nitiskt, men det får inte ske på bekostnad av det inre livet. Det blir också tydligt här att dessa yttre regler inte kan frälsa dem.

Det här med att dra regler för långt är ju en naturlig följd av ett legalistiskt system. Man tänker att "jag ska minsann aldrig bryta mot någon av reglerna", och så börjar man "bygga stängsel" runt lagarna för att inte ens komma i närheten av att bryta dem. Som ett exempel kan vi ta det fjärde budet

"Tänk på sabbatsdagen så att du helgar den. Sex dagar ska du arbeta och uträtta alla dina sysslor. Men den sjunde dagen är Herren din Guds sabbat. Då ska du inte utföra något arbete, inte heller din son eller dotter, din tjänare eller tjänarinna eller din boskap, eller främlingen som bor hos dig inom dina portar. För på sex dagar gjorde Herren himlen och jorden och havet och allt som är i dem, men på sjunde dagen vilade han. Därför har Herren välsignat sabbatsdagen och helgat den."

Andra Moseboken 20:8-11

I den judiska traditionen från Jesu tid finns det en kommentar till detta bud som säger att man inte får spotta på marken på en sabbat (Lördag). För när man spottar på marken kan det hända att saliven träffar en bit jord. Om saliven då råkar vända lite av jorden så räknas det som att du har plöjt, därmed har du vanhelgat sabbaten.

Något liknande kan man se om man åker till Israel idag. I många av de högre husen finns hissar som under sabbaten stannar på varje våning under både upp och nedfärd. Jag har hört vissa berätta att de första gången de åkte i en sådan trodde det var någon busig unge som hade tryckt på alla knapparna och sedan sprungit därifrån. Men det visade sig att det här är en lösning för de ortodoxt troende judarna. De anser nämligen att det är arbete att trycka på hissknappar under sabbaten. Därför stannar hissen automatiskt på varje plan.

Det här är förstås två väldigt extrema exempel, men det visar ändå hur långt det kan gå om man försöker ta sig till Gud i egen kraft.

Även inom en stor del av vad som kallas kristenheten förekommer dessa gärningar. Man förlitar sig på ritualer, liturgi, olika sakrament, och till och med späkning. Precis som om Jesu död på korset inte riktigt räckte till. Lite som om Han betalade lunchen så vi måste lägga dricks. Endast inom den bibliska kristendomen fungerar inte det. Våra rättfärdiga gärningar är som en fläckad dräkt. (Jesaja 64:6)

Det här kanske blir lite för grafiskt för några, men det är vad som beskrivs i bibeln, och bibeln är inte alltid så snäll och tillrättalagd som många tror. I uttrycket fläckad dräkt används det hebreiska ordet iddim som beskriver menstruation. Den fläckade klädnaden är alltså ett tygstycke som kvinnor använde som skydd för sina övriga kläder. Så bilden blir alltså att den som genom sina gärningar tror sig kunna lägga till något till vad Jesus gjorde på korset säger något i stil med: "Ditt blod på korset som du offrade för min skull var inte tillräckligt. Titta, jag har mitt eget blod." 

Vad tror du Jesus säger om det?

Så när vi som bibeltroende kristna läser "Den gyllene regeln" i Matteusevangeliet 7:12, så ser vi det inte som ett sätt att NÅ Gud, vi ser det som en regel som vi bör leva efter för att vi redan HAR Gud. Inte för att vi har nått Honom, utan för att Han har räddat oss. Och det synsättet är den bibliska kristendomen ensam om bland alla religioner.

"Wow", kanske någon tänker nu, "det här var den absolut minst djuplodande artikel jag läst i hela mitt liv. Jag menar, det här lärde vi oss ju i religionskunskapen i högstadiet."

Och det är lite av poängen från min sida. Man behöver inte lära sig speciellt mycket om de olika religionerna för att inse att de inte går att föra samman. Så hur kommer det sig att de som borde vara absolut mest insatta i religionernas olika läror, alltså de högsta religiösa ledarna i världen, nu försöker skapa en synkretism, alltså en sammanblandning av religionerna?

In min serie "666" tar jag upp det här mer ingående, men jag tror att det finns en andlig orsak till detta. Djävulen vill bli dyrkad av hela världen, och han kommer nästan att lyckas med det genom sin medhjälpare antikrist. Men hur skulle han kunna bli dyrkad av alla när det finns så många helt olika religioner i världen? På något sätt måste han ju få dem att gå samman, och den gyllene regeln är ett alternativ. Men som vanligt är det en "religion" som står i vägen. Biblisk kristendom. Men en dag är den inte längre ett problem för honom. (Se min serie "Uppryckelsen")

"För laglöshetens hemlighet är redan verksam, men bara till dess att han som nu hindrar har tagits bort."

Andra Tessalonikerbrevet 2:7

Den som säger att alla religioner i grunden tillber samma gud bevisar alltså två saker. De vet inte mycket om kristendomen och de vet inte mycket om världens religioner.

Så... är vi då alla Guds barn, som påven påstår?

När Jesus diskuterar med fariséerna går dialogen så här:

"Jag vet att ni är Abrahams säd, men ni är ute efter att döda mig, eftersom mitt ord inte finner rum hos er. Jag talar det som jag har sett hos min Fader, och ni gör det ni har sett hos er fader. De svarade och sa till honom: Abraham är vår fader. Jesus sa till dem: Om ni vore Abrahams barn, skulle ni göra Abrahams gärningar. Men nu vill ni döda mig, en man som har sagt er sanningen, som jag har hört av Gud. Så gjorde inte Abraham. Ni gör er faders gärningar. Då sa de till honom: Vi är inte födda i äktenskapsbrott. Vi har bara en Fader: Gud. Jesus sa till dem: Om Gud vore er Fader, skulle ni älska mig, eftersom jag har utgått och kommit från Gud. Jag har inte heller kommit av mig själv, utan han har sänt mig. Varför förstår ni inte mitt tal? Därför att ni inte kan höra mitt ord. Ni är av djävulen, er far, och vad er far har begär till, det vill ni göra. Han var en mördare från början, och i sanningen står han inte, eftersom sanning inte finns i honom. När han talar lögn, talar han av sitt eget, därför att han är en lögnare och dess fader."

Johannesevangeliet 8:37-44

Jesus berättade också en liknelse för sina lärjungar. Den handlade om god och ond säd som sås i samma åker. Men lärjungarna förstod inte riktigt vad den betydde.

"Sedan skickade Jesus iväg folket och gick in i huset. Och hans lärjungar kom fram till honom och sa: Uttyd för oss liknelsen om ogräset i åkern. Han svarade och sa till dem: Han som sår den goda säden är Människosonen. Och åkern är världen. Och den goda säden är rikets barn, men ogräset är den ondes barn. Ovännen som sådde det är djävulen. Skördetiden är tidsålderns slut, och skördemännen är änglar."

Matteusevangeliet 13:36-39

I dessa två bibelställen står det alltså klart att alla människor inte är Guds barn. Men vilka är det då som är Guds barn? Kul att du frågade! Johannes förklarar.

"Han var i världen och världen hade blivit till genom honom, men världen kände honom inte. Han kom till sitt eget, men hans egna tog inte emot honom. Men så många som tog emot honom, åt dem gav han rätt att bli Guds barn, åt dem som tror på hans namn. De som blev födda, inte av blod, inte heller av köttets vilja, inte heller av någon mans vilja, utan av Gud."

Johannesevangeliet 1:10-13

Det står alltså att DE SOM TOG EMOT HONOM gav Han RÄTTEN att BLI Guds barn. Det måste ju betyda att innan de tog emot Honom var de inte Guds barn. Men hur blir man då ett Guds barn? Jesus förklarar det här för en av fariséerna som hette Nikodemus. 

"Och bland fariséerna fanns en man som hette Nikodemus, en av judarnas rådsherrar. Han kom till Jesus på natten och sa till honom: Rabbi, vi vet att du är en lärare som har kommit från Gud, för ingen kan göra de mirakler som du gör, utan att Gud är med honom. Jesus svarade och sa till honom: Sannerligen, sannerligen säger jag dig: Om en människa inte blir född på nytt, kan hon inte se Guds rike. Nikodemus sa till honom: Hur kan en människa födas när hon är gammal? Inte kan hon väl komma in i moderlivet en gång till och födas? Jesus svarade: Sannerligen, sannerligen säger jag dig: Om inte en människa blir född av vatten och Ande, kan hon inte komma in i Guds rike. Det som är fött av köttet är kött, och det som är fött av Anden är ande. Förundra dig inte över att jag sa till dig: Ni måste födas på nytt."

Johannesevangeliet 3:1-7

Jaha, och vad menar han? Född på nytt kan även översättas född från ovan. Jesus säger att en människa först måste bli född av vatten, vilket är den fysiska födseln då vi blir till i fostervatten. Jesus förtydligar det när Han säger "Det som är från köttet är kött".

Men för att bli Guds barn måste vi sedan födas en gång till. Av Anden. Det är vad som händer när vi tar steget att tro på Jesus. Vi föds in i Guds familj. Vi får evigt liv. Vi blir Guds barn. 

Att Jesus väljer att beskriva det som att vi blir födda på nytt är en fantastisk bild av vad Han gör med oss då vi blir frälsta. För tänk dig en människa som har blivit född. Kan den människan någonsin bli ofödd igen? Nej. Den kan råka ut för alla möjliga saker i livet, och den kan till och med dö. Men den kan aldrig bli ofödd. 

Att vi är Guds barn är ju också en fantastisk bild. Jag kan ta min egen son som exempel. Han kan ju aldrig bli inte min son. Han kan ju också råka ut för saker, till och med dö. Han kan också välja att göra saker som jag inte alls tycker om. Ibland kanske jag kommer att vara rasande arg på honom. Men han kommer ju ändå alltid vara min son. Jag tror det är bland annat därför som Jesus använder uttrycket födas på nytt. För att beskriva vår trygghet i frälsningen.

Men tillbaks till det här med alla olika uppfattningar om Gud igen. Kan, som bland andra Oprah Winfrey predikar, olika religioner vara olika vägar fram till en och samma Gud? 

Om vi inte tror på samma Gud så kan ju inte alla ha rätt om vem Gud är. Det måste ju alltså logiskt sett vara så att antingen har alla fel, eller så har någon rätt och de övriga fel. 

Om de flesta religioner säger att vi på olika sätt måste arbeta oss fram till Gud genom goda gärningar, men en säger att vi måste inse att vi inte kan rädda oss själva genom gärningar, utan att vi måste lita på vad Han har gjort för oss. Då måste ju minst en av dem ha fel.

Om de olika religionerna har olika syn på vem Jesus är, eller var, så kan ju inte alla ha rätt där heller. Så för att en religion eller tro ska vara rätt så behöver man få alla dessa saker rätt. Synen på Gud, synen på Jesus och vägen till Gud.

Jesus sa:

 "Jag är vägen, sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern utom genom mig."

Johannesevangeliet 14:6