68. Tusenårsriket 3
"Och jag såg en ängel komma ner från himlen, han hade nyckeln till avgrunden och en stor kedja i sin hand. Och han grep draken, den gamle ormen, som är Djävulen och Satan och band honom för tusen år, och kastade honom i avgrunden och stängde igen för honom och förseglade den över honom, för att han inte längre skulle förföra folken, förrän de tusen åren hade gått. Och efter det måste han släppas lös för en kort tid.
Och jag såg troner och de som satt på dem fick rätt att döma. Och jag såg själarna av dem som halshuggits för Jesu vittnesbörds och för Guds ords skull, och som inte hade tillbett vilddjuret, inte heller dess bild och som inte hade tagit märket på sin panna eller sin hand. Och de levde och regerade med Kristus i tusen år. Men resten av de döda blev inte levande igen, förrän de tusen åren hade gått. Detta är den första uppståndelsen.
Salig och helig är den som har del i den första uppståndelsen. Över dem har den andra döden ingen makt, utan de ska vara Guds och Kristi präster, och ska regera med honom i tusen år. Och när de tusen åren har gått, ska Satan släppas lös ur sitt fängelse, och han ska gå ut för att förföra folken vid jordens fyra hörn, Gog och Magog, för att församla dem till strid, och deras antal är som sanden i havet."
Uppenbarelseboken 20:1-8
Skeptiker till ett bokstavligt tusenårsrike hävdar att vi baserar denna lära på endast ett ställe i bibeln. Nämligen den text vi just läste. Först skulle jag då vilja säga: Hur många gånger måste en sak beskrivas i bibeln för att den ska vara sann? Det räcker med en, eller hur?
Jag har skrivit om det här tidigare, men jag vill ta upp det igen. Ordet "uppenbarelse" i Uppenbarelseboken kommer från grekiskans "apokalupsis" som betyder avtäckande. Alltså ungefär som när man vill inviga en ny staty på ett torg till exempel. Man täcker över statyn med ett stort skynke. Det går att se ungefär vad statyn avbildar redan när skynket hänger där. Men sedan avtäcker man statyn (apokalupsis), alltså tar bort skynket, och statyn uppenbaras i detalj inför åskådarnas ögon. På samma sätt är det med Uppenbarelseboken. Den är inte skriven för att förvirra oss, utan för att uppenbara saker som vi inte riktigt har fått förklarade på ett så detaljerat sätt tidigare.
Tusenårsriket som koncept finns som sagt med genom hela bibeln. I ovanstående text får vi dock reda på detaljer som att djävulen kommer att vara bunden och att tidsperioden kommer att vara just tusen år. Att det pågår i tusen år upprepas ju hela sex gånger i dessa åtta verser.
Jesus talade mycket om riket när Han gick på jorden. Jag är övertygad om, liksom många välkända teologer med mig, att Jesus faktiskt erbjöd Israels folk riket när Han kom första gången. Judarna ratade dock erbjudandet och korsfäste Jesus istället. Eftersom Gud är omniscient, alltså vet allt, så visste Han naturligtvis att detta skulle hända. Vad vi lever i nu är alltså inte någon "plan B". Men det utesluter ju inte att Jesus gav Israels folk ett uppriktigt erbjudande att ta emot Honom som Messias första gången Han kom. Men det här tänkte jag göra en djupdykning i senare...
För att få en bild av vad tusenårsriket är så behöver vi gå tillbaks ända till de första kapitlen i bibeln.
I begynnelsen skapade Gud himmel och jord. Gud skapade alltså hela universum från ingenting. Allt som finns är alltså Hans. Det berättas även att Gud gav namn åt olika saker. Han kallade ljuset dag och mörkret kallade Han natt. Valvet över jorden (atmosfären) kallade Han himmel och det torra på jorden kallade Han land, och så vidare. Det står på andra ställen att Han till och med känner alla stjärnor vid namn (Jesaja 40:26, Psalm 147:4).
Det här med att ge namn åt olika saker har en stor betydelse i bibeln. Att man ger namn åt något innebär också att man tar på sig uppgiften att råda över, sköta, ta hand om och ta ansvar för det man har namngett. Ett känt exempel på detta är då kung Nebukadnessar av Babylonien gav de judiska ungdomarna Daniel, Hanania, Mishael och Asarja nya babyloniska namn, bland annat för att påvisa att de nu tillhörde kungen och hans gudar.
"Bland dem var Daniel, Hananja, Mishael och Asarja av Juda stam. Men förste hovmarskalken gav dem andra namn. Daniel kallade han Belteshassar, Hananja Shadrak, Mishael Meshak och Asarja Abed-Nego."
Daniel 1:6-7
Gud gav alltså namn åt mycket av det Han hade skapat. Men på sjätte dagen hände något. Gud skapade Människan.
"Gud sade: "Låt oss göra människor till vår avbild, lika oss. De ska råda över havets fiskar och himlens fåglar, över boskapsdjuren och hela jorden och alla kräldjur som rör sig på jorden." Och Gud skapade människan till sin avbild, till Guds avbild skapade han henne, till man och kvinna skapade han dem."
Första Moseboken 1:26-27
"Herren Gud hade format alla markens djur och himlens alla fåglar av jord. Han förde fram dem till mannen för att se vad han skulle kalla dem. Så som mannen kallade varje levande varelse, så blev dess namn. Och mannen gav namn åt alla boskapsdjur, åt himlens fåglar och markens alla vilda djur. Men åt Adam fanns ingen medhjälpare som var hans like."
Första Moseboken 2:19-20
I första stycket ovan ser vi att det är Gud som ger oss namnet människa. Det är alltså Gud som ska råda över oss. Men i andra stycket, vilket är taget från kapitel två i Första Mosebok som zoomar in mer på människans skapelse, läser vi om hur Gud lät Adam ge namn åt alla djuren. Summan blir alltså att allt tillhör Gud, för Han är Skaparen. Tanken är att Gud ska råda över oss och vi ska råda över skapelsen på jorden. Och med råda över menas alltså inta bara bestämma över, utan även ta hand om, ansvara för, och så vidare. Administrera är ett annat, lite tråkigare, ord man kan använda. Inom teologin kallas denna ordning nämligen "Teokratisk administratör".
Det här var alltså tanken från början. En välordnad och harmonisk hierarkisk kedja med Gud längst upp. Vår uppgift som människor var att sköta om jorden och få njuta av vår tillvaro och vår relation med Gud. Visst låter det fantastiskt. Och det var det också... en stund. Men som vi vet skapades ju människan också med en fri vilja. Gud ville inte tvinga oss att älska Honom. För påtvingad kärlek är ju inte äkta kärlek. Dessutom är vi ju skapade till Guds avbild, och Gud har ju en fri vilja. Därför skapades också vi med en fri vilja. Och som vi vet så valde vi ju att vända oss bort från Gud. I och med det förstördes även den ordning som var tänkt för jorden.
Jaha, varför går jag in så mycket på de två första kapitlen i bibeln i den här serien? Skulle det inte handla om de sista kapitlen? Saken är den att om vi studerar den första tiden i världens historia, alltså Första Mosebok kapitel 1-3, och sedan jämför den med den sista tiden, Uppenbarelseboken kapitel 20-22, så ser vi stora likheter. Allt mellan dessa yttersta delar av bibeln handlar egentligen om Guds frälsningsplan. Alltså om hur Gud använder olika människor, folk, händelser, mm för att återupprätta den ordning och den relation som från början fanns mellan Honom och människan.
Gud lovar ju direkt efter syndafallet att det ska komma en som ska krossa ormens huvud. Alltså göra slut på ondskan och syndafallets följder.
"Då sade Herren Gud till ormen: "Eftersom du gjort detta, ska du vara förbannad bland alla boskapsdjur och vilda djur. På din buk ska du gå, och jord ska du äta så länge du lever. Jag ska sätta fiendskap mellan dig och kvinnan och mellan din avkomma och hennes avkomma. Han ska krossa ditt huvud och du ska hugga honom i hälen.""
Första Moseboken 3:14-15
Och här kommer vi alltså in på alla de profetior och löften som ges genom hela bibeln angående denne som skulle komma, och hur det skulle bli när Han kom.
Jag behöver nog förklara en viktig detalj bara, innan vi sätter igång. Paulus skriver i Efesierbrevet 3:1-12 om hur kyrkan som vi känner den idag är en "hemlighet" som inte var känd i tidigare generationer. Profeterna i Gamla Testamentet visste ingenting om den ålder vi lever i nu. De förstod alltså inte att den Messias de väntade på skulle komma två gånger, och att det däremellan skulle gå runt 2000 år eller mer.
Många använder följande bild för att förklara det här: Tänk dig tre lika höga berg som ligger på en rak öst-västlig linje. Tänk dig att du står på berget längst i väster. Om du då ser rakt österut kommer du att se två bergstoppar, men du kommer inte uppleva dem som två toppar. Vad du ser ser istället ut som ett berg. Dalen mellan de andra två bergen kan nämligen inte ses från den plats där du står.
Lite så fungerar det med många av profetiorna i Gamla Testament. Kyrkoåldern, alltså den tid vi lever i nu, är ungefär som dalen mellan de två andra bergen. Detta ledde till diskussioner och en del misstolkningar angående Messias. Man kunde inte förstå hur Messias skulle lida och dö, men samtidigt regera i evighet. Många ansåg därför att det skulle komma två olika Messias. En som skulle lida och dö (Messiah ben Yosef) och en som skulle bli kung (Messiah ben David). Även många av lärjungarnas frågor till Jesus är lättare att förstå om man känner till det här.
Även det här kommer jag att gå in lite djupare på senare, men jag vill ändå ge ett exempel för att det ska bli lite tydligare. Vi tar en vers som de flesta har hört. Speciellt runt jul.
"För ett barn blir oss fött, en son blir oss given. På hans axlar vilar herradömet, och hans namn är: Under, Rådgivare, Mäktig Gud, Evig Far, Fridsfurste. Så ska herradömet bli stort och friden utan slut över Davids tron och hans rike. Det ska befästas och stödjas med rätt och rättfärdighet från nu och till evig tid. Herren Sebaots lidelse ska göra detta."
Jesaja 9:6-7
Ett barn blir oss fött, en son blir oss given. Det handlar ju helt klart om Jesu första tillkommelse. Men sedan hoppar det ju direkt över till den tid då denne "son" regerar från Davids tron. Så det faktum att lärjungarna vid ett flertal tillfällen frågade Jesus "-Är det nu du instiftar ditt rike", eller att Johannes döparen börjar fundera på om det verkligen är Jesus som är Messias (Matteusevangeliet 11:2-3), kanske inte är så konstigt trots allt.
Fortsättning följer...